Skärtorsdag & "Jag kan lura dig vart jag vill..."

Skärtorsdag!

För mina kära föräldrar är detta en alldeles speciell dag. Inte för att de träffades på denna dag, nädå! Mina föräldrar fick till det på en nyårsafton för dryga 7 år sedan - men det är en helt annan historia och den tar vi en annan gång.

Skärtorsdag 2009 var en revolutionerande dag för mina självständiga föräldrar av den anledningen att de nu fick något annat och viktigare att tänka på än sig själva.

Nu var långresor och sena nätter ett minne blott. Nu skulle något annat stå i fokus och stjäla deras tid.

Skärtorsdagen 2009 var dagen då jag ploppade ut. Nåja! Ploppade och ploppade är nog fel formulering eftersom jag bokstavligen plockades upp ur morsans mage.

Bortslösade var alla timmar av profylaxövningar när jag fick förlösas med kejsarsnitt!

Ni kanske inte tror mig men jag var faktiskt liten och svag där inne i mörkret i morsans mage men som Ni alla vet hämtade jag mig snabbt och vikten har bevisligen aldrig varit ett problem därefter.

Killen ovan med ben spinkiga som tändstickor och armar inte tjockare än tunnaste sugröret är tack och lov ett minne blott. Tjejer gillar killar som har lite att ta på - det har min morsa sagt och säger även till farsan när han med handen i chipsskålen beklagar sig över att han borde träna lite oftare...

Eftersom Påsken infaller lite olika år från år så är det inte min födelsedag idag som man kanske skulle kunna tro. Glatt konstaterar jag att jag får vara bäbis ytterligare en dryg vecka. Puh - det sägs att man kommer undan med mer när man är just bäbis och av den anledningen skulle jag kunna tänka mig att stanna i detta stadiet ytterligare längre men som man säger - allt har sin tid och efter den 9:e april får jag väl titulera mig barn eller unge för ungdomtiden låter väl vänta lite på sig liksom tonåren.

Barn eller unge blir nog bra det också - så länge jag daltas med och får leka och äta när jag vill. Kalla mig vad du vill vetja - jag svarar ändå bara om jag vill så det spelar egentligen inte så stor roll och jag vet inte varför jag snöade in mig på detta nu, kan kvitta! Kanske något jag har efter min kära mor, att snirkla mig in i resonemang med sig själv?

Såhär glad var jag idag när morsan kom hem efter sin första arbetsdag. Först trodde jag att det var ett dåligt aprilskämt när morsan och inte farsan stod och vinkade adjö i farstun i morse. Tog det inte så allvarligt till att börja med och väntade länge vid dörren på att hon skulle öppna och ropa "April, april - jag kan lura dig vart jag vill!" men ack vad fel jag hade. Hade inte farsan varit hemma hade jag nog suttit där på dörrmattan ända tills hon var tillbaka igen - med risk att både törsta och hungra och kanske orsaka blöjexem i rumpan min.

Jag vet att man har försökt förbereda mig på att morsan snart skall vara familjeförsörjaren och tillbringa större delen av dagen utanför hemmet och hela förra veckan när morsan även spenderade nätterna borta var säkert en del av detta "inskolningsprogram"???

Låt hoppas att det stämmer som de säger att farsan nu skall hålla sig hemmavid så att man slipper laga käket själv och hur skulle det se ut? Jag når ju varken upp till spis eller kan öppna kylen själv!

"Farsan, säger jag med allvar i rösten, gud nåde dig om du har andra planer för din pappaledighet än att vara med mig - då lovar jag att jag skvallrar för morsan och Ni får byta plats igen!" SÅ DET SÅ!