En baggis!

Har tröttnat på att krypa runt och ärligt talat börjar knäna bli lite nötta och dessutom ser man ju bättre när man kommer upp lite grann. Löjligt att hålla på att dra ut på det och idag bestämde jag mig för att numera skall jag företrädelsevis ta mig fram på 2 ben, känns liksom lite mer vuxet och jag är faktiskt en stor grabb nu!
Även stora grabbar kan leka och ha skoj - fattas bara!

Tittut-leken är en klassiker och farsan och morsan går på den VARJE gång! OCH jag som trodde mina föräldrar var ett smart par!

Måste berätta om gårdagskvällen nu när jag har Er fulla uppmärksamhet:

JAG RAMLADE NER FRÅN SÄNGEN! Ajjjjjjjjjjjjjjjjjj! Mitt i världens goaste dröm så gjorde man en störtdykning ner mot golvet och på vägen fastnade jag i spjälsängen som står orörd bredvid föräldrarnas stora och mer gosiga sovplats. Morsan hörde en duns och kom springande för att undsätta mig men skadan var redan skedd och jag var nog mer rädd än att det gjorde ont men det var ju inget som jag sa högt utan tog istället tacksamt emot den extra dos välling som tack vare incidenten serverades mig denna kväll.

Trodde att saken var ur världen och döm om min förvåning när det idag knackade på två helt okända män med nya sängar att leverera!!! Va! Okej att jag kanske överdrev lite om hur ont jag fick av min kraschlandning men är det inte lite överdrivet att gå och köpa nya sängar för den sakens skull??? Hallå????

Ännu mer förvånad blev jag när sängarna stod på sin plats! Sängarna var i princip identiska med de vi tidigare hade - lika HÖGA???? Sannolikheten att jag ramlar ner från dessa sängarna är lika stor som med de gamla???

Jaha, här trodde man att man var betydelsefull och det mest värdefullaste i världen för ens föräldrar och att sängbyte skedde på grund av den otäcka händelsen igårkväll - men icke sa nicke - det var tydligen någon fjädring som satt på tvären och det var ett rent reklamationsbyte som var planerat sedan länge.

Nåja, så länge jag slipper "spjälisen" så är det väl ok och jag förlåter mina föräldrar för att jag inte alltid är upptakten till allting - så länge jag vet att jag är det för det mesta! hihihi!