Dyrt helgnöje

Igår kväll gick pappa iväg till affären för att handla "pappavälling" och mamma skulle byta blöja på mig. Det visade sig bli en riktig utmaning för morsan då blöjan var välfylld och jag var allt annat än samarbetsvillig. Hon gav mig sin mobiltelefon, diverse tuber, handdukar och klädesplagg, men ingenting distraherade mig, utan jag ålade mig fram och tillbaka.

En liten stund senare letade mamma efter sin mobiltelefon, men hon kunde inte hitta den. Pappa, som nu kommit hem från affären, ringde till mammas mobiltelefon så att de kunde höra var den befann sig, men det hördes ingen ringsignal i lägenheten. "Hur är det möjligt", sa mamma. "Jag hade ju den för en liten stund sedan, och jag har inte lämnat lägenheten sedan dess". Efter några sekunder stelnade morsan till. "Å nej, den måste ligga i bajspåsen som jag slängde i sopnedkastet". Mamma förklarade för pappa hur det hela måste gått till då hon bytte blöja. Pappa bara skrattade.

Mamma skrattade inte. Hon blev orolig och undrade hur de skulle komma åt telefonen. Kanske kan vi kolla med restaurangen om de har nyckel till soprummet? Kanske någon av våra nycklar passar? Vi kanske kan ringa VA-verket, eller vem det nu är som tömmer våra sopor. Annars får jag vänta på att de tömmer soporna, när nu det sker...var kan man kolla upp det. Mamma blev allt mer desperat när hon kom att tänka på att det var inte hennes egen mobil, utan hennes arbetsgivares, och hur skulle hon förklara att mobilen försvunnit i en bajspåse...? Pappa var inte mycket till hjälp utan fortsatte att skratta.

Pappa förstod att det var förknippat med fara om han fortsatte att skratta, men istället för att sluta skratta så försvann han ut ur lägenheten. Efter några minuter kom han tillbaka och sa att han hittat ett telefonnummer till ett bevakningsbolag på anslagstavlan vid ingången. Han hade pratat med dem och de trodde sig ha nycklar till soprummet och skulle skicka någon. Det dröjde inte länge innan en väktare hörde av sig och pappa fick möta upp vid soprummet. Pappa ringde till mammas mobil på nytt och den här gången hördes det en signal från en av soptunnorna i soprummet, och som tur var låg den eftersökta bajspåsen lättåtkomligt. Pappa kom upp till oss stolt bärandes på påsen. Mamma fick själv göra "skitgörat" att plocka upp och rengöra telefonen. Förutom nesan att jag offentliggör mammas misstag på min blogg, så fick vi även betala 500 kronor till bevakningsbolaget. Pappa lyckades få dem att skriva att det var mamma som tappat telefonen i sopnedkastet:
Ett dyrt helgnöje kan tyckas. Pappa tyckte dock att den här historien var "obetalbar".