Öppen förskola

Många undrar hur min pappa har det när han är "pappaledig" och hemma med mig hela dagarna. Däremot är det ingen som frågar mig hur det är att vara hemma med pappa hela dagarna. Jag undrar varför. I vilket fall brukar pappa svara att han tycker det är alldeles utmärkt, åtminstone när jag tjuvlyssnar på samtalen. Vissa hade nog förväntat sig att han skulle vara utschasad och ha mörka ringar under ögonen, men än så länge håller han modet och skenet uppe. Nästa fråga pappa brukar få svara på är "vad gör ni om dagarna?". Då brukar pappa snegla åt mitt håll och sucka uppgivet: "det beror på vad Erik vill göra." Vad sägs om det - pappa har bara varit hemma i tre veckor, men jag har redan lärt honom vad som gäller!

Pappa har visat mig några nya aktiviteter, och min favorit än så länge är den öppna förskolan. Vi har hittills besökt Familjens Hus vid Folkets Park, och det är en välbesökt förskola. Att den är öppen innebär tydligen att föräldrarna skall vara med, men vi "kids" ser till att hålla dem på behörigt avstånd och bara träda in om det uppstår gråt, skrik och akut hunger. Pappa säger att det är bra att jag får öva på att "socialisera", fast det verkar mest som att det är pappa som socialiserar. Själv är jag nöjd så länge det finns gott om roliga leksaker, och det finns det verkligen. Jag belv visserligen lite putt när grabben i grönt satte sig i legolådan, men som tur var hade jag redan vält ut många bitar.

En annan favorit är sång- och musikstunden. Fröknarna sjunger och spelar roliga sånger. Imse, vimse spindel sjunger vi i flera varianter, bland annat till musiken av "We will rock you". Mycket rörelser och klapp blir det också och jag brukar hänga med så gott jag kan....eller så länge jag vill. När pappa väl fick upp kameran under sång- och musikstunden hade jag beslutat mig för att det fanns andra saker att rikta min uppmärksamhet emot. En annan rolig sak på förskolan är spegelväggen. Tänk att kunna klappa fyra händer med sig själv! Jag förevisade min roliga lek för pappa, men han fattade inte galoppen, men det gjorde däremot en liten tjej som hängde på. Vissa saker måste man tydligen vara vuxen för att inte förstå...Avslutningsvis visar jag en bild på min absoluta favorit: rutschkanan! Den kanske inte ser speciellt farlig ut för er vuxna, men för en 1-åring så är det en hisnande färd nedför i halsbrytande hastighet. Pappa får hålla i ordentligt och bromsa upp - annars hade jag inte vågat åka - men snart skall jag nog våga åka utan hans hjälp också.