På mindre än ett år har morsan 2009/10 travat iväg till kyrkan hela 3 gånger - om vi räknar med dagens Dop och så frekvent har hon inte besökt Guds hus sedan hon konfirmerades för dryga 25 år sedan!
Min jämnåriga kusin hade alltså idag bjudit in till dop i Hardeberga kyrka och såklart att vi var på plats för att ta del av denna hans dag. När Leo blir lite äldre kan jag stoltsera med att jag minsann kom på hans dopdag men att han missade min men han har godkänt skäl - i augusti förra året när jag var centralfiguren som fick huvudet nerstängt av prällan så låg han ju fortfarande i min mosters mage!
Här har Ni Leo med sina föräldrar, sin bror och sina Gudföräldrar! Leo gäspar stort och tycker nog att det är lite tradigt men framför allt fjolligt med töntig klänning!
Jag tyckte oxå att det till slut blev lite tradigt i kyrkan. Man förväntas vara tyst på beställning och det är inget jag är eller vill vara mästare på. För att få mig att tänka på annat körde morsan taktiken "kort stund i var mans knä" vilket gick ut på att man lämpade över mig först till morfar... ...sedan tillbaka till morsan...
... för att slutligen, mitt under trosbekännelsen, få ta plats i mormors famn! Jag vill inte påstå att jag störde, eller förstörde om du nu hellre väljer att använda den benämningen, cermonin men det är precis som hos mäklaren häromdagen - vi små barn kräver stimulans och vill inte bara för att andra vill, så enkelt är det med det!
... för att slutligen, mitt under trosbekännelsen, få ta plats i mormors famn! Jag vill inte påstå att jag störde, eller förstörde om du nu hellre väljer att använda den benämningen, cermonin men det är precis som hos mäklaren häromdagen - vi små barn kräver stimulans och vill inte bara för att andra vill, så enkelt är det med det!
Trots mitt deltagande i kyrkan blev kusinen min döpt enligt konstens alla regler och hans namn är nu printat i Herrens bok: Leo Oskar Ljungberg!
Mitt namn är coolare: Erik Daniel Hultgren... Men det var ju inget jag sa till Leo idag - han är ändå så liten och skulle liksom inte förstå. Kanske något vi kommer att kivas om när vi blir lite större! Hihihihi
Normalt är jag inte nödbedd när det kommer till käket men idag var jag lite kinkig på grund av tänder som vill komma fram. Trodde ett tag att det var klart - 4 uppe och 2 nere - räcker inte det? Men nu börjar det hända saker lite längre in och då smakar mat inte riktigt lika gott som det brukar göra. Märkligt dock att det är skillnad på mat och sött? När mormor plockade fram kletiga och sega kolakakor gick det däremot bättre och det kändes nästan lite lenade i munnen och likadant var det med kanelflätan - svusch, så låg den som bomull i magen på mig!
Man blir trött av att gå i kyrkan och käka kakor och på vägen hem somnade jag gott i bilen och jag vaknade inte ens av att vi åkte hissen upp och jag blev nerbäddad i sängen. Jag var lugn och fridfull och föräldrarna var tacksamma!
Hej och hå och grattis till kusin Leo på hans dopdag den 17 april 2010!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar