Fläskläpp som heter duga!

Det är synd om Erik, det är riktigt synd om Erik idag!

Missförså mig rätt nu - jag älskar min morsa och jag vet att hon älskar mig och hon vill mig bara väl!

MEN när blodet forsar och stänker ner halva vardagsrumsgolvet och förvandlar rummet till en scen ur någon otäck skräckrulle så är det väl dax att tillkalla ambulans med blåljus?
Det bidde ingen ambulans men det bidde något bättre!

När morsan torkat upp allt blod såg "brottsplatsen" mindre skräckinjagande ut och vi kände oss båda lite lugnare. Då var det dax för JAMS... och jag ÄLSKAR jams!

Det blev kram och kel och tröst och välling - och såhär i efterhand känns det som ett bättre alternativ än akutmottagningen på MAS.

Dessutom blev det en tur ner till affären för inköp av majskorn som vi hällde ner i Mr Popper och sedan blev det poppisar för hela slanten. Gick finfint att parera den skadade vänsterläppen när man hivade in goa och varma popkorn via höger mungipa.

Morsan pustade ut och ansåg att kan jag tugga och ser glad ut så är det nog ingen större skada skedd.

Farsan var iväg och spelade torsdagsfotboll och han ringde på vägen hem och blev då informerade om kvällens händelse. När han förstod att det stod rätt till med mig (farsan älskar mig oxå) så skrattade han!!!

Hållå!!! Jag har varit med om världens olycka och farsan har mage att skratta på min bekostnad!

Jaha! Det är morsan och farsan som tetas med varandra som vanligt:

Han skrattade för nu kunde han säga att min FLÄSKLÄPP - den är han minsann inte ansvarig för utan den uppkom när jag var under hennes beskydd!

Mina föräldrar är lite konstiga!