SkoFobi

De fanns i hundratals kanske tusentals och det var hyllmeter efter hyllmeter av fotbeklädnad - skor heter det visst! Ett tag kändes det som att alla boxarna med skor skulle falla ner över mig och jag befarade att läder och tåhättor långsamt skulle kväva mig till döds!

Skor är ett onödigt ont och inget för mig. Jag går fantastiskt bra UTAN att behöva kränga på mig en extra fotsula och det har jag gjort fullständigt klart för mina föräldrar då de vid tidigare tillfällen försökt sätta på mig skor.
Härmodagen ansåg farsan att det var dax att förse sin son med nya skor och eftersom han är medveten om mitt ogillande till alla typer av affärer (bortsett från dem som erbjuder något ätbart) så tog han med det tunga artilleriet - farmor och farfar.

Jag brukar uppföra mig inför både mormor/morfar & farmor/farfar så farsan trodde nog att han gjorde ett smart drag - men ack vad han bedrog sig:

VILL JAG INTE SÅ VILL JAG INTE!

Farsan påstår att jag fått min envishet från morsan och det må vara hänt men vad skall han göra åt det? Skor är inte min grej - fatta det! Farmor har en ängels tålamod och även om jag kunde hålla med om att sandalerna inte var anskrämliga på något sätt, kanske till och med lite coola - så är det en sak att lämna kvar dem i butiken, och låta något annat litet barn som uppskattar dem bättre få köpa dem, än att själv bära med dem hem och till på köpet betala för eländet!!! Morsans svaghet för skor har hon fått i arv från mormor. Båda lever med parollen att det finns alltid plats och behov av ytterligare ett par.

Sorry to say - men jag tror att jag fått en annan genuppsättning och får jag välja så går jag hellre barfota fram i livet!

Med farmor och farfar på lekplatsen

Imorse åkte vi till Hofterup för att träffa farmor och farfar. Pappa sa att det var för min skull och att det var bra att andas in frisk lantluft. Att farfar råkar ha Viasat (vilket vi inte har hemma) och därmed kan se Barcelona-Inter ikväll är tydligen en tillfällighet...

Vid 14-tiden skulle farmor sätta sig i solskenet och avnjuta en kopp kaffe, men då sade pappa att han hade tänkt sova en timme eller så, och vad blev resultatet av denna konflikt? Jo, pappa lade sig på madrassen och somnade omedelbart, och farmor tog med sig farfar och besökte en lekplats. Där hade dom allt möjligt, bl a gungor.

Rutschbanan var bamsestor, den största jag sett och klart större än den dom har på öppna förskolan. Jag hoppas att det finns en liknande där vi skall bo i Löddeköpinge.
Här står jag och samlar mig inför nästa åk.

Farfar, du kan väl hålla i mig när det svischar nedåt!Imorgon skall farmor få sitta i solen och njuta medan jag tar med mig pappa till lekplatsen så att han också kan få se den bamsestora rutschkanan och få chans att åka den.

En baggis!

Har tröttnat på att krypa runt och ärligt talat börjar knäna bli lite nötta och dessutom ser man ju bättre när man kommer upp lite grann. Löjligt att hålla på att dra ut på det och idag bestämde jag mig för att numera skall jag företrädelsevis ta mig fram på 2 ben, känns liksom lite mer vuxet och jag är faktiskt en stor grabb nu!
Även stora grabbar kan leka och ha skoj - fattas bara!

Tittut-leken är en klassiker och farsan och morsan går på den VARJE gång! OCH jag som trodde mina föräldrar var ett smart par!

Måste berätta om gårdagskvällen nu när jag har Er fulla uppmärksamhet:

JAG RAMLADE NER FRÅN SÄNGEN! Ajjjjjjjjjjjjjjjjjj! Mitt i världens goaste dröm så gjorde man en störtdykning ner mot golvet och på vägen fastnade jag i spjälsängen som står orörd bredvid föräldrarnas stora och mer gosiga sovplats. Morsan hörde en duns och kom springande för att undsätta mig men skadan var redan skedd och jag var nog mer rädd än att det gjorde ont men det var ju inget som jag sa högt utan tog istället tacksamt emot den extra dos välling som tack vare incidenten serverades mig denna kväll.

Trodde att saken var ur världen och döm om min förvåning när det idag knackade på två helt okända män med nya sängar att leverera!!! Va! Okej att jag kanske överdrev lite om hur ont jag fick av min kraschlandning men är det inte lite överdrivet att gå och köpa nya sängar för den sakens skull??? Hallå????

Ännu mer förvånad blev jag när sängarna stod på sin plats! Sängarna var i princip identiska med de vi tidigare hade - lika HÖGA???? Sannolikheten att jag ramlar ner från dessa sängarna är lika stor som med de gamla???

Jaha, här trodde man att man var betydelsefull och det mest värdefullaste i världen för ens föräldrar och att sängbyte skedde på grund av den otäcka händelsen igårkväll - men icke sa nicke - det var tydligen någon fjädring som satt på tvären och det var ett rent reklamationsbyte som var planerat sedan länge.

Nåja, så länge jag slipper "spjälisen" så är det väl ok och jag förlåter mina föräldrar för att jag inte alltid är upptakten till allting - så länge jag vet att jag är det för det mesta! hihihi!

1-årskalas!

Idag skulle vi fira gemensam 1-årsdag alla vi bäbisar i mammagruppen. Eftersom farsan numera är den som är hemma med mig så blev det premiär för pappsen och jag var en stolt kille när jag fick visa upp min stora starka farsa för alla kompisarna! Farsan var ganska stolt oxå när alla morsor berömde hur stor jag var och hur duktig jag var att gå. Vi var stolta båda två och jag lovar att hade morsan varit med så hade hon varit stolt hon med.

Man kan inte komma tomhänt till ett kalas så farsan och jag började dagen med ett besök på "Kindergarten" för att införskaffa en passande leksak - en häftig bil som det kommer att svida att behöva ge bort till någon lycklig liten parvel men jag kommer inte att gå lottlös från kalaset - ALLA barn får varsen present och jag kan avslöja redan nu att jag är en hink, en spade, en boll och såpbubblor rikare. Emma, Selma, Aurora - det gäller ju att ställa sig in hos tjejerna! Hihihi

Kalas = bakverk - har jag förstått - och dagen idag var inget undantag. Bordet dignade av godsaker och allt fick vi smaka på - man fyller ju år!

Det BORDE vara så iallafall. Det var ytterst lite av smaskigheterna som kom oss barn tillgodo - det var mammorna och pappa som glupskt tryckte in utan att ta hänsyn till oss. Fusk, jag trodde att det var vårt kalas. När pappa, i ett svagt ögonblick, stoppade till mig en bulle tittade de andra mammorna misstänksamt åt vårt håll och farsan som redan gjort bort sig genom att spilla ut kaffe över hela duken fick återigen skämmas och önskade sig långt, långt bort!

Det blev Linnea som fick min fina bil och du må tro att jag hela eftermiddagen försökte hitta sätt att smussla ner den i vår väska men pappa stoppade mina försök - jag antar att han inte ville skämmas en TREDJE gång!

Det var roligt att återigen träffa mina kompisar och jag hoppas att farsan antar fler inbjudningar från mammorna. Hoppas inte hans klumpigheter gör att han skäms för mycket för att ge det en chans till. Hoppas, hoppas att vi kan ha träffen hemma hos oss nästa gång så att jag kan få visa alla barnen alla mina leksaker och är de riktigt snälla så kanske de kan få låna dem lite och en sak är säker - när vi är hemma hos mig så är det mina regler som gäller:

MASSOR AV BULLAR TILL BARNEN!

Vilodag

Jag tror jag har nämnt det förut men det tål att sägas igen:

"Söndag är en VILODAG!"

Må vara hänt att jag väckte morsan och farsan klockan 05.30 men de har sig själv att skylla! Vill man ha egenkväll och stoppar mig i säng tidigt så vaknar jag tidigt - så enkelt är det! Ha!Farsan var iväg hela dagen och hjälpte gammelfarmor att flytta så dagen idag var min och morsans. Lite som på den "gamla goda tiden" - när morsan var mammaledig menar jag! Missförstå mig rätt farsan - vi har lajbans tillsammans och gör massa hyss du och jag men med morsan gör jag andra grejer och jag vill liksom ha både och.

En sak morsan gillar har jag dock mindre förståelse för - nämligen detta eviga shoppande och springande i butik efter butik. Jag vet inte varför jag trodde att dagen idag skulle vara annorlunda men det sista som överger oss är väl hoppet?
Är det så konstigt att jag var trött och måste sova middag efter en lång runda på stan idag?

Imorgon är det återigen farsan och jag och en sak är säker och det känns tryggt - farsan och jag ser inget nöje i att för jämnan sondera hela Malmös butiksutbud!

Kanske att jag kan övertyga farsan om att vi skall leka i mitt kök hela dagen? Kanske att vi kan bada och läsa sagor, kanske att vi kan stöka ner i hela lägenheten och kanske att vi kan ha picknic i parken om vädret tillåter - sådana där grejer som jag och farsan gillar!

Dyrt helgnöje

Igår kväll gick pappa iväg till affären för att handla "pappavälling" och mamma skulle byta blöja på mig. Det visade sig bli en riktig utmaning för morsan då blöjan var välfylld och jag var allt annat än samarbetsvillig. Hon gav mig sin mobiltelefon, diverse tuber, handdukar och klädesplagg, men ingenting distraherade mig, utan jag ålade mig fram och tillbaka.

En liten stund senare letade mamma efter sin mobiltelefon, men hon kunde inte hitta den. Pappa, som nu kommit hem från affären, ringde till mammas mobiltelefon så att de kunde höra var den befann sig, men det hördes ingen ringsignal i lägenheten. "Hur är det möjligt", sa mamma. "Jag hade ju den för en liten stund sedan, och jag har inte lämnat lägenheten sedan dess". Efter några sekunder stelnade morsan till. "Å nej, den måste ligga i bajspåsen som jag slängde i sopnedkastet". Mamma förklarade för pappa hur det hela måste gått till då hon bytte blöja. Pappa bara skrattade.

Mamma skrattade inte. Hon blev orolig och undrade hur de skulle komma åt telefonen. Kanske kan vi kolla med restaurangen om de har nyckel till soprummet? Kanske någon av våra nycklar passar? Vi kanske kan ringa VA-verket, eller vem det nu är som tömmer våra sopor. Annars får jag vänta på att de tömmer soporna, när nu det sker...var kan man kolla upp det. Mamma blev allt mer desperat när hon kom att tänka på att det var inte hennes egen mobil, utan hennes arbetsgivares, och hur skulle hon förklara att mobilen försvunnit i en bajspåse...? Pappa var inte mycket till hjälp utan fortsatte att skratta.

Pappa förstod att det var förknippat med fara om han fortsatte att skratta, men istället för att sluta skratta så försvann han ut ur lägenheten. Efter några minuter kom han tillbaka och sa att han hittat ett telefonnummer till ett bevakningsbolag på anslagstavlan vid ingången. Han hade pratat med dem och de trodde sig ha nycklar till soprummet och skulle skicka någon. Det dröjde inte länge innan en väktare hörde av sig och pappa fick möta upp vid soprummet. Pappa ringde till mammas mobil på nytt och den här gången hördes det en signal från en av soptunnorna i soprummet, och som tur var låg den eftersökta bajspåsen lättåtkomligt. Pappa kom upp till oss stolt bärandes på påsen. Mamma fick själv göra "skitgörat" att plocka upp och rengöra telefonen. Förutom nesan att jag offentliggör mammas misstag på min blogg, så fick vi även betala 500 kronor till bevakningsbolaget. Pappa lyckades få dem att skriva att det var mamma som tappat telefonen i sopnedkastet:
Ett dyrt helgnöje kan tyckas. Pappa tyckte dock att den här historien var "obetalbar".

Bygge på höjden

Igår (fredag) hände det mycket. Mamma tog hand om mig på morgonen så pappa fick lite välbehövlig morgonsömn. Pappa behövde nog vara ordentligt utvilad för det digra program som han själv tagit fram. Det började med en kort bilfärd till pappas jobb i Lund. Pappa behövde tydligen mixtra med sin dator och när jag visade min tveksamhet till om detta verkligen var en rolig aktivitet lockade pappa med att det skulle bjudas på fredagsfika på jobbet. Helt plötsligt var min tveksamhet som bortblåst. Till min stora besvikelse var dock fredagsfikat inställt, men som tur var så tog pappa inte så lång tid på sig. Dessutom fick jag träffa flera av pappas kollegor. Det verkar vara några riktigt roliga typer.

Efter stoppet i Lund åkte vi till farmor och farfar i Hofterup. Efter god mat och dryck tog farmor fram lite klossar som jag och farfar började stapla på köksbordet. Jag visade farfar att man kunde lägga klossarna på varandra för att bygga ett högt torn. Han verkade vara lite tveksam till detta...När jag till slut hade byggt mitt höga torn blev både farmor och farfar mäkta imponerade och applåderade. Jag kände mig nöjd och tog tacksamt och ödmjukt emot ovationerna. Vi passade även på att besöka pappas kompis Cobbe, som bjöd på gott fika. Tyvärr var inte Filippa och William hemma, men de hade varit helschyssta och lämnat kvar roligt lego och en fräsig bil.

Fläskläpp som heter duga!

Det är synd om Erik, det är riktigt synd om Erik idag!

Missförså mig rätt nu - jag älskar min morsa och jag vet att hon älskar mig och hon vill mig bara väl!

MEN när blodet forsar och stänker ner halva vardagsrumsgolvet och förvandlar rummet till en scen ur någon otäck skräckrulle så är det väl dax att tillkalla ambulans med blåljus?
Det bidde ingen ambulans men det bidde något bättre!

När morsan torkat upp allt blod såg "brottsplatsen" mindre skräckinjagande ut och vi kände oss båda lite lugnare. Då var det dax för JAMS... och jag ÄLSKAR jams!

Det blev kram och kel och tröst och välling - och såhär i efterhand känns det som ett bättre alternativ än akutmottagningen på MAS.

Dessutom blev det en tur ner till affären för inköp av majskorn som vi hällde ner i Mr Popper och sedan blev det poppisar för hela slanten. Gick finfint att parera den skadade vänsterläppen när man hivade in goa och varma popkorn via höger mungipa.

Morsan pustade ut och ansåg att kan jag tugga och ser glad ut så är det nog ingen större skada skedd.

Farsan var iväg och spelade torsdagsfotboll och han ringde på vägen hem och blev då informerade om kvällens händelse. När han förstod att det stod rätt till med mig (farsan älskar mig oxå) så skrattade han!!!

Hållå!!! Jag har varit med om världens olycka och farsan har mage att skratta på min bekostnad!

Jaha! Det är morsan och farsan som tetas med varandra som vanligt:

Han skrattade för nu kunde han säga att min FLÄSKLÄPP - den är han minsann inte ansvarig för utan den uppkom när jag var under hennes beskydd!

Mina föräldrar är lite konstiga!

Öppen förskola

Många undrar hur min pappa har det när han är "pappaledig" och hemma med mig hela dagarna. Däremot är det ingen som frågar mig hur det är att vara hemma med pappa hela dagarna. Jag undrar varför. I vilket fall brukar pappa svara att han tycker det är alldeles utmärkt, åtminstone när jag tjuvlyssnar på samtalen. Vissa hade nog förväntat sig att han skulle vara utschasad och ha mörka ringar under ögonen, men än så länge håller han modet och skenet uppe. Nästa fråga pappa brukar få svara på är "vad gör ni om dagarna?". Då brukar pappa snegla åt mitt håll och sucka uppgivet: "det beror på vad Erik vill göra." Vad sägs om det - pappa har bara varit hemma i tre veckor, men jag har redan lärt honom vad som gäller!

Pappa har visat mig några nya aktiviteter, och min favorit än så länge är den öppna förskolan. Vi har hittills besökt Familjens Hus vid Folkets Park, och det är en välbesökt förskola. Att den är öppen innebär tydligen att föräldrarna skall vara med, men vi "kids" ser till att hålla dem på behörigt avstånd och bara träda in om det uppstår gråt, skrik och akut hunger. Pappa säger att det är bra att jag får öva på att "socialisera", fast det verkar mest som att det är pappa som socialiserar. Själv är jag nöjd så länge det finns gott om roliga leksaker, och det finns det verkligen. Jag belv visserligen lite putt när grabben i grönt satte sig i legolådan, men som tur var hade jag redan vält ut många bitar.

En annan favorit är sång- och musikstunden. Fröknarna sjunger och spelar roliga sånger. Imse, vimse spindel sjunger vi i flera varianter, bland annat till musiken av "We will rock you". Mycket rörelser och klapp blir det också och jag brukar hänga med så gott jag kan....eller så länge jag vill. När pappa väl fick upp kameran under sång- och musikstunden hade jag beslutat mig för att det fanns andra saker att rikta min uppmärksamhet emot. En annan rolig sak på förskolan är spegelväggen. Tänk att kunna klappa fyra händer med sig själv! Jag förevisade min roliga lek för pappa, men han fattade inte galoppen, men det gjorde däremot en liten tjej som hängde på. Vissa saker måste man tydligen vara vuxen för att inte förstå...Avslutningsvis visar jag en bild på min absoluta favorit: rutschkanan! Den kanske inte ser speciellt farlig ut för er vuxna, men för en 1-åring så är det en hisnande färd nedför i halsbrytande hastighet. Pappa får hålla i ordentligt och bromsa upp - annars hade jag inte vågat åka - men snart skall jag nog våga åka utan hans hjälp också.

Farsan behöver en break!

Farsan säger att jag är det bästa som finns och att han inte skulle vilja byta ut mig mot allt smör i Småland - men ändå, ändå så har han mage att pipa iväg så fort morsan kommer hem från jobbet!

Han såg mycket nöjd ut när mamsen min kom hem efter en lång dags arbete men istället för att erbjuda henne en varm kopp te och smörgås och kanske föreslå lite uppiggande massage så hade farsan väskan klar och han stod i begrepp att kränga på sig jacka och skor och dra iväg till Forum för träning.

Pyttsan - han ville nog bara ut och få luft och vågade inte erkänna att det kanske krävs lite mer ork och kraft för att klara av mig och mina påhitt en hel dag än han besitter. Dessutom hade han mage att be om en hejdå-puss och lite vinkivink!

Nädu, passar det inte så kan jag göra annat och nu när morsan är hemma så kan jag nog hitta på lite bus med henne.

Gå du bara, vi klarar oss nog ändå!

Vilken tur att jag har 2 föräldrar - när den ena inte pallar trycket så finns det en till att nöta på.

Så skulle man ha det med allt!!!

Jag menar att man borde ha MINST dubbletter av ALLT för att försäkra sig om att inget tar slut. Har man sönder sin favoritleksak så måste det finnas nytt att leka med och käkar man upp alla godsaker så borde det vara LAG på att det finns mer av det gottiga i skåpet och aldrig skulle man behöva höra den trista frasen:

"Nu är det slut!"

Leo Oskar Ljungberg!

Morsan har sagt att hon bara går i kyrkan 1 gång per år - på Julaftons morgon! Då hålls det en kort och lättsam cermoni som kickar igång själva helgfirandet och får henne i rätt julstämning!

På mindre än ett år har morsan 2009/10 travat iväg till kyrkan hela 3 gånger - om vi räknar med dagens Dop och så frekvent har hon inte besökt Guds hus sedan hon konfirmerades för dryga 25 år sedan!

Min jämnåriga kusin hade alltså idag bjudit in till dop i Hardeberga kyrka och såklart att vi var på plats för att ta del av denna hans dag. När Leo blir lite äldre kan jag stoltsera med att jag minsann kom på hans dopdag men att han missade min men han har godkänt skäl - i augusti förra året när jag var centralfiguren som fick huvudet nerstängt av prällan så låg han ju fortfarande i min mosters mage!

Här har Ni Leo med sina föräldrar, sin bror och sina Gudföräldrar! Leo gäspar stort och tycker nog att det är lite tradigt men framför allt fjolligt med töntig klänning!Jag tyckte oxå att det till slut blev lite tradigt i kyrkan. Man förväntas vara tyst på beställning och det är inget jag är eller vill vara mästare på. För att få mig att tänka på annat körde morsan taktiken "kort stund i var mans knä" vilket gick ut på att man lämpade över mig först till morfar...

...sedan tillbaka till morsan...... för att slutligen, mitt under trosbekännelsen, få ta plats i mormors famn! Jag vill inte påstå att jag störde, eller förstörde om du nu hellre väljer att använda den benämningen, cermonin men det är precis som hos mäklaren häromdagen - vi små barn kräver stimulans och vill inte bara för att andra vill, så enkelt är det med det!

Trots mitt deltagande i kyrkan blev kusinen min döpt enligt konstens alla regler och hans namn är nu printat i Herrens bok: Leo Oskar Ljungberg!

Mitt namn är coolare: Erik Daniel Hultgren... Men det var ju inget jag sa till Leo idag - han är ändå så liten och skulle liksom inte förstå. Kanske något vi kommer att kivas om när vi blir lite större! Hihihihi

Normalt är jag inte nödbedd när det kommer till käket men idag var jag lite kinkig på grund av tänder som vill komma fram. Trodde ett tag att det var klart - 4 uppe och 2 nere - räcker inte det? Men nu börjar det hända saker lite längre in och då smakar mat inte riktigt lika gott som det brukar göra.

Märkligt dock att det är skillnad på mat och sött? När mormor plockade fram kletiga och sega kolakakor gick det däremot bättre och det kändes nästan lite lenade i munnen och likadant var det med kanelflätan - svusch, så låg den som bomull i magen på mig!

Man blir trött av att gå i kyrkan och käka kakor och på vägen hem somnade jag gott i bilen och jag vaknade inte ens av att vi åkte hissen upp och jag blev nerbäddad i sängen. Jag var lugn och fridfull och föräldrarna var tacksamma!

Hej och hå och grattis till kusin Leo på hans dopdag den 17 april 2010!

Farsan upp i dagen!

Man måste visa sin uppskattning när man får något!

Jag har massvis med grejer och leksaker men vilken liten kille på 1 år kan få för många prylar och min tanke var att om jag visar hur mycket jag gillar det jag får så är jag ju en tacksam person att ge gåvor till och förhoppningsvis köps det mera till mig!

Smart kille va?

Föräldrarnas present på min 1-årsdag har hamnat lite i skymundan för alla andra roliga presenter men idag kände jag att det var dax att visa att jag visst uppskattade deras omtanke och givmildhet. Det är väl bara att sätta sig tillrätta bakom ratten och tuta och köra - nu ska Ni få se på fart!

Va!!!!!!!!!! Ingen motor, ingen gaspedal? Ska man hjälpa till med fötterna? Vad är det för bil Ni köpt till mig? Farsans bil funkar helt annorlunda - den rullar av sig själv. Hur skulle det se ut på motorvägen om farsan fick sticka ut sina 45:or och skjuta på för att komma fram?

Men min tuta är fräckare än farsans iallafall och min röda färg är coolare än Fordens svarta lack!

Nä! Släpp ratten farsan, jag vill styra själv. Putta på istället om Du vill göra lite nytta!

Med jämna mellanrum får jag höra att jag är väldigt lik pappa (eller om det är tvärtom?). Pappa brukar bli glad och stolt när han hör detta, men jag har inte riktigt förstått vad som menas. Även om jag växer så att det knakar kan jag ju med blotta ögat se att det skiljer en hel del centimeter och kilo mellan mig och pappa. Vidare så har ju han många fler tänder, lite mer hår och skäggväxt för att nämna några fler skillnader. Men när farmor och farfar visade ett foto på pappa när han var 1 år (han fick också en bil i födelsedagspresent när han fyllde 1 år!) så kunde även jag se likheterna. Eller vad tycker ni?

När en kille är förkyld!

Min farsa brukar säga att när en kille är förkyld - då är det minsann synd om honom!

Min far är en klok man och far aldrig med osanning, det kan jag efter att ha drabbats av en rejäl snuva, skriva under på!

Baskiluskerna måste ha attackerat mig den här veckan när jag och farsan flitigt besökt förskolan där det kryllade av små barn som säkert hade både den ena och den andra smittan. Jag kanske inte skulle varit så snabb att ta leksakerna ifrån alla barnen - de var säkert nersaggade med massa infekterat saliv och annat äckligt sekret. Men samtidigt var det det enda rätta. Inte kunde jag låta de andra få övertaget och leka ensamma med alla roliga grejer - nä - hellre då ta en liten förkylning med vetskap om att jag satt mig i respekt hos de andra bebbarna... Man kan inte alltid vara tuff och hemma kan man sänka gardet lite granna! Morsan skulle torka min rinnande näsa men även om hon använde sig av de mjukaste näsdukarna så kändes det blä när hon hela tiden skulle vara där och pilla mig i ansiktet! BORT!!!

Efteråt kändes det ganska skönt att få bort kladdet - kan jag erkänna såhär i efterhand!

När man är sjuk får man mycket jams - och det gillar jag! Dessutom får man lite extra gott och vem säger väl nej till det. Med ett kex i handen kan man för en kort stund glömma att man alldeles precis kände sig lite snorig, trött och vresig!

Tro nu inte att jag blivit avskräckt av min och farsans nya upptäckt. Förskolan kommer vi att besöka igen. Kanske att jag kan smitta tillbaka någon i nästa vecka när vi går dit igen. Ha, det kan de allt ha!

Trist bara om morsan och farsan skulle bli däckade. Vem skall då ta hand om mig? Störst risk att farsan går ner för räkning eftersom förkylningar tydligen drabbar killar mest och värst. Kanske att morsan bara får en lightversion och fortfarande har ork att leka och laga mat till mig.

Doppresent!

Sov länge idag! Varken jag eller farsan hörde när morsan stängde dörren om sig 05:45.

Kanske är det som de säger att barnen tar efter den förälder som har "huvudansvaret". När det var morsan och jag så var vi alltid uppe med tuppen och det bekymrade inte henne ett dugg eftersom hon är en morgonmänniska. Farsan däremot är en riktig nattuggla och jag har förstått att han har lite svårare för mornar och detta får man ju respektera och därför sover jag lite längre. Nåja, idag var det så. Jag kanske överraskar med att vakna tidigt imorgon - vem vet? Vem har hört bäbisar och rutiner i samma mening och sammanhang? När vi väl vaknade blev det dock fart på oss - tro inte att vi såsar hela dagarna bara för att vi gillar att ta igen oss lite på morgonkvisten:

-Öppen förskola på "Familjens Hus" uppe vid Folkets park mellan 10-11. Där träffade vi massa andra småttingar och deras mammor och pappor och vi roade oss med sång och musik och lek! Farsan lovar att han skall redogöra lite mer ingående om våra förskoleaktiviteter när han får tid och kanske att ett och annat foto kan levereras.
-Lunch på Pizzahut för farsan! En annan sov middag - passande va - och missade pizzabuffén och fick nöja sig med burkmat när vi kom hem. Men det man inte vet det mår man inte dåligt av, inte sant?
-Parkpicnic i Kungsparken. Vilken tur att vi bara bor ett stenkast från denna oas! Men bättre upp blir det faktiskt efter den 15:e juli då vi har vår egna "park" alldeles utanför dörren.

När morsan kom hem var det inte slut på aktiviteterna om Ni trodde det. Hon hann bara in genom dörren innan hon vände igen och denna gång med mig nerstoppad i vagnen. Vi drog ut på stan för en hel drös med ärenden och till en början var det till och med lite roligt att se på allt folk som susade förbi vagnen min men efter ett tag blev jag rastlös - ända tills vi kom in i leksaksaffären... Vi var på jakt efter doppresent för det är dags snart igen - ja, inte för min del, mitt dop avverkade vi för ca 8 månader sedan och det räckte gott tycker jag. Nä, nu är det kusinen Leo som skall få vatten på huvudet och som gäster förväntas man ha något med sig och det var denna present som vi nu försökte jaga fatt på.

Morsan kände och klämde på både det ena och det andra och jag trodde aldrig att hon skulle bestämma sig men precis innan jag var på väg att välta ner en hel hylla med nallebjörnar så var hon på väg till kassan och vi kunde båda pusta ut, fast av olika anledningar. Jag för att vi äntligen skulle få komma hem till kvällsgröten och morsan för att hon slapp en pinsam upplevelse med nallebjörnar över hela affärsgolvet som hon skulle ursäkta för!

Vad blev det för present? Ha - det avslöjar jag först på lördag efter dopet såklart!

Lekrum!

IDAG BLEV DET KLART!

Men oj vad mycket papper att skriva under och vilken tid det tog när kontrakt skulle lusläsas och det var en himla massa handslag innan affären var i hamn. Det bjöds på smarriga bullar men när kakfaten var tomt var det inte lika roligt längre - traaaaaaaaaadigt!

Mäklaren påstod att leksaker var något som skulle införskaffas till mötesrummet för de hade erfarenhet av att barn kunde bli lite rastlösa och behövde stimuleras medan de vuxna pysslade med viktigheter. Hjälpte mig föga - hur troligt är det att vi inom snar framtid kommer att sitta här igen? Köpa hus gör man liksom inte dagligdags!!!

Inget ont som inte har något gott med sig! När vi lämnade kontoret på Davidhallsgatan var det som nyblivna hus- & trappägare!

Kolla in Eriks nya rum! Killen som bor där nu heter Hugo och han har ganska schysst smak tycker jag men jag kommer nog att inreda med lite färre gosedjur - annars kan det ge ett litet för mesigt intryck tycker jag. Fotbollar och andra coola prylar är mer min grej men jag gillar hans säng bra mycket bättre än min bäbisspjälsäng.

Det stod mer på programmet idag än att bli med hus. Idag var det 1-årskontroll hos Erika på BVC och som vanligt charmade jag henne totalt. Först var hon jättesnäll och anmärkte inte det minsta på min viktkurva eller gjorde gliringar över bukfettet men innan jag skulle gå tog hon fram de där läskiga sprutorna - ja, du läste rätt, pluralis - sprutorna!!! En i vart lår och sedan var Erik ledsen men bara för en kort stund för farsan hade laddat med Proviva i nappflaskan och det var god tröst till en plågad kille!

För Er som, likt farsan, för protokoll kommer mina uppdaterade tillväxtsiffror:

Vikt: 12,81 kg

Längd: 79,5 cm

Huvudomfång: 50,5 cm

Erika påstod att jag hade vuxit från bäbis till kille sedan sist och det tar jag som en komplimang!

Farsan var STOLT som en tupp och sa att jag nog har hans gener och kommer att bli en reslig ung man en dag! Jag blir glad bara jag växer förbi morsan som stannat på 1,60 ungefär. Jag säger ungefär för annars blir det ett himla liv, hon anser nämligen att det är något mer i längd för hennes del medan farsan påstår att det är något lägre. Han skojar mest men av någon anledning är det ett litet känsligt område för morsan. Bäst att hålla sig neutral!