Toalettbestyr

Det behöver inte alltid hända så mycket, man behöver inte planera sin tid hela tiden. Ibland är jag som mest nöjd och tillfreds då vi tar dagen som den kommer. Då ges tid att få upptäcka och utforska det som finns alldeles i min närhet.

Har hört de vuxna ibland beklaga sig över hur dåliga de är på att känna sin egen stad, hur mycket som faktiskt erbjuds i ens närhet som man inte utnyttjar eller tar del av.

Varför är det så brukar jag då fråga mig själv?

Jag har inga som helst problem med att utforska MIN närhet och enklare har det såklart blivit nu när jag är lite mer SJÄLVGÅENDE (hihi). Än så länge är min närhet en begränsad yta och jag har beslutat mig att inte ens en dammig vrå skall vara oupptäckt innan jag är klar.

Jag har grunnat på det länge och jag tror att svaret på min fråga varför vuxna inte är så duktiga på att uppleva saker i sin närhet beror på att de inte är NYFIKNA nog... ...när tappar de vuxna den nyfikenheten som de som barn begåvades med? När slutade de att intressera sig för prasslande papper, tomma plånböcker (utomordentlig leksak), sladdar och kontakter? När var man klar med utforskningen av dessa prylar och när slutade badrummet vara bästa lekstugan?

Hallå? Här dyker det upp lattjo prylar hela tiden och varje gång överraskas man över hur mycket roligt som kan samlas på ett och samma ställe! Allt detta roliga finns bara några krypsteg bort! Wow!

Morsan säger hela tiden att jag måste vara försiktig men hallå - skulle jag vara försiktig jämt så hade jag ju inte lärt mig någonting! Jag lär mig hela tiden även om morsan tycker att min inlärningstakt är lite långsam ibland. Jag återger en händelse häromdagen så att Ni förstår - det är jag och morsan på den stora toaletten och jag har hittat några spännande rör som sticker upp från golvet:

-"Nä Erik, inte röra rören!", säger morsan med den där bestämda och lite gälla rösten.

Jag hör henne men jag tar inte in, jag är på uppdrag, jag har ett mission, jag skall komma åt de där rören som sticker upp sådär konstigt från golvet, vad gör de där minns jag att jag tänkte, kan man ta på dem? Kan man ta loss dem?

Precis när jag höll min lilla hand över det ena röret och var på vippen att fingra på det hörde jag henne igen:

-"Eeeeeeeeeeerik - nej, säger jag!". Nu var morsan röst om än ännu gällare och hade det inte varit för att jag var så nyfiken på de där rören, hur de kändes, hur de möjligen smakade så hade kanske bestämdheten i morsans röst stoppat mig från vidare framfart.

-"Ajjjjjjjjjjjjjjj!", ungefär så hade det nog låtit om jag kunde prata ordentligt men nu blev det bara ett högt förvånat skrik från mig. Aj, det gjorde ont det där röret. Vad var det? Det gjorde ont men varför då?

-"Vad var det jag sa, du skulle inte rört de där rören", hörde jag mamma säga samtidigt som hon tog upp och tröstade mig. Trösta? Här behövde inte tröstas. Jag var inte klar, kunde inte morsan fatta det?

....

Tänk dig att detta upprepades 3 gånger. Jag rörde rören, jag skrek och morsan tog upp mig och tröstade mig.

....

Morsan tycker att jag lär långsamt men hon har inte fattat att jag spelar överkurs. Såklart att jag kunde slutat efter första gången och sedan aldrig rört någon mer gång men då hade jag inte lärt mig vad jag upptäckte andra gången jag rörde vid röret - nämligen att jag kände igen känslan. Det gjorde ont på ett speciellt sätt men det var först när jag rört röret för tredje gången som jag insåg och förstod vad som orsakade smärtan:

Jag brände mig, det var ett varmt vattenrör och man brände sig såklart när man tog på det!

Ungefär som när vällingen är för varm och du bränner tungan (nu har det inte hänt men jag kan tänka mig...).

Tack vare min envishet (det som morsan kallar långsam inlärning) i kombination med min nyfikenhet hade jag idag lärt mig inte bara det att jag inte skall ta på vattenröret utan också varför, nämligen för att det är varmt och bränner dig!

Ha - snacka om smart kille!