Lunch med kollegor

Ännu en jobbig lunch, tänkte jag.

Missförstå mig rätt - lunch är gott och jag har inget emot företeelsen i sig. Det jag motsätter mig är allt snack och att luncherna med morsan och hennes vänner tenderar att bli segdragna kafferep! Var det inte någon som någon gång sa: LÅT MATEN TYSTA MUN?

Som vanligt hade jag inget för att motsätta mig morsans planer - har morsan bestämt sig för något så blir det så - fråga stackars farsan min, han vet!

Såhär i efterhand var det inte så hemskt som jag befarade och jag måste nog erkänna att jag blivit lite mer vänligt inställsam till luncher med morsan och hennes vänner.

Vilken dag det blev! Vilka tjejer jag fick träffa, vilka godingar och alla ville de hålla i mig och klämma på mig och säga hur söt jag var! Jag kramade tillbaka såklart och aldrig tycktes kramkalaset ta slut:

-"Morsan, lova mig att vi kommer tillbaka snart igen!"

Ann är ett bekant ansikte men det var lite ovanligt att träffa henne utan Filip! Var hade hon gjort av Fille? Var han ensam hemma nu när hon jobbade? Skall morsan oxå lämna mig ensam nu när det snart är dax för henne att stämpla in?

Får jag bestämma så kan jag tänka mig att börja jobba här jag med. Var kan man få bättre arbetskamrater? Kolla bara kära Monika som bjöd på god banan och hälsar alla välkomna med ett stort leende...

... eller gulliga Sandra... som idag tog sig tid och gick igenom hur kopieringsmaskinerna fungerar...
... rara Katharina var så rolig att jag nästan fick hicka och det kändes att hon hade koll på små killar, hon har två där hemma, och jag satt tryggt i hennes famn...

... Anette är en söt toka som lät mig sitta på hennes axlar och oj vad högt upp jag kom. HÖGT upp kommer jag att befinna mig ikväll när jag har lärt farsan samma konst att svinga mig upp...

Allt kul har ett slut - men inte om jag får bestämma - så när det var tid att säga hej då så tog jag tag i receptionsdisken och sträckte mig fram för att försökte fånga en viss persons uppmärksamhet och vädja om hennes välvilja och intresse att hålla mig kvar, om än bara för en liten stund...

... Eva, som är en god och klock kvinna, vågade inte trotsa morsans beslut om att vi måste säga hejdå - trots världens flirtande från mig. Attans, tänkte jag men någon form av garanti måste jag ha:

-"Snälla söta Eva, lova att Du är kvar här nästa gång jag kommer på besök?"