Lattemorsor

Visst är det gott att gå i pyjamas för jämnan? Om det inte hade varit för att vi hade planer för dagen så hade jag nog röstat för att behålla Barbapappa på!

Det var länge sedan vi träffade alla kompisar i mammagruppen men idag var det dax igen - efter ett långt juluppehåll.

Jag såg fram emot att träffa alla polarna och jämföra - vem har gått upp mest i vikt efter alla julbord, vem fick finast julklappar, vem kan krypa längst, vem var minst mammig, vem hade mest hår, kunde någon äta själv? Kände instinktivt att jag skulle ta hem priset i minst en kategori!

Likt värsta rock-killen kammar jag hem det ena priset efter det andra. Alfred har inte en chans och tjejerna kan jag liksom inte jämföra mig med.

Även om de andra barnen gjort framsteg de oxå så måste jag säga att jag vann kategorin MEST HÅR och kanske en kategori till - men det är faktiskt inte mitt fel att jag måste äta jämt, jag växer faktiskt och brås jag på farsan så växer jag mycket, mer än genomsnittet!

Det var en mysig träff på Hansacaféet och morsorna fick sina lattemagar stillade medan vi barn kunde dela med av oss våra erfarenheter. Ärligt talat så kanske vi inte snackar så mycket men en och annan igenkännande blick och nick uppmärksammade jag allt.

Emmas morsa var så stolt över sin dotters krypande och jag såg min egna morsa lite försynt beskriva mitt ynkliga "krypande". Häva sig fram med överkroppen kanske inte är den mest graciösa krypstilen. Vann alltså INTE den kategorin!

Vem är jag att inte vilja ha en stolt morsa så när vi kom hem efter dagens utflykt började jag träna intensivt...

... och gissa vem som ganska snabbt fattade jag galoppen, att jag skulle ta hjälp av benen...

... titta, titta morsan, jag kan! Fram med kalendern och notera: 2010-01-20; dagen då Erik kryper på riktigt!

Ser redan fram emot nästa onsdag då morsan stolt kan berätta för de andra mammorna om hennes duktiga son.