Nyårsafton 2009

Min första nyårsafton spenderade jag i goda vänners lag i Löddeköpinge. Det var Magnus, Anci, Simon, Primus och Mi som bjöd på fest. Förutom vår lilla familj anslöt även Almskölds med Filippa och lille William. William är bara en liten bäbis och sov han inte så ammade han - vilket liv va? Var jag oxå sådan? Fick lite flashback när han satt med sin mamma i soffan och snuttade men då kom morsan med vällingflaskan och allt var glömt.

Vi var alltså lika många barn som vuxna och då har vi ju lika mycket rätt att ta lika mycket plats - inte sant? Det gjorde vi iallafall och man kan väl säga att Filippa var den som tog täten och vi andra hängde på. Nåja, jag kanske mest observerade men jag lärde mig ett och annat matnyttigt som jag tar med mig hem och kanske plockar upp en dag - till mina föräldrars förtret... hihihi!
Filippa är en cool tjej som gillar att busa men även att kramas och pussas - me like!

Simon, Primus och Mi har ett HELT rum med leksaker - snacka om att jag vill åka tillbaka hit och undersöka mera.

Även om det är kul att lattja med mer jämnåriga (nåja, vi är iallafall barn i olika åldrar) - så är det fortfarande superkul när farsan släpper loss barnet i sig och stojar runt med mig, det är grejer det.

En sak som morsan ogillar men som farsan och jag älskar och skrattar av är när farsan min kastar upp mig i luften och sedan fångar mig, alternativt när han tar tag i mina smalben och håller mig upp och ner - det kittlar dödsskönt i kistan!

Mycket lek och mycket stoj blev det hela kvällen och såklart att man blev trött. Mi hon är snäll hon och jag fick låna hennes säng att nanna i. När jag låg där och sussade som mest så fick jag sällskap - nä, det var inte farsan som däckat eller så - det var husets skygge katt som tydligen fann det tryggt nere vid mina fötter som kom på besök. Han var så tyst och varm och go så jag bestämde mig att han fick ligga kvar och hålla mig sällskap.

Allt var frid och fröjd fram till 23:55. Med ett ryck vaknade jag av att det väsnades nere i hallen och jag började skrika och vråla för jag kände inte riktigt igen mig. Katten skrämdes nog av mitt skrik och han for upp med ett skutt och klämde sig ut genom spjälorna och for in under soffan likt ett pistolskott i mörket - snabbt och för ögat osynligt.

Allt ståhej berodde såklart på det närstående tolvslaget och min första fyrverkeriupplevelse hade jag på morsans arm tittande ut från sovrumsfönstret på Opalvägen i Lödde. Det var ett minnesvärt tolvslag även för farsan som stod ute på gatan och brände upp en STOR raket - den största någonsin... den får han berätta mer om själv.

Gott Nytt till Er alla från mig.