Söndagsbestyr

Sista söndagen i januari månad och det börjar närma sig min 10-månadersdag. Veckan som gått har bjudit på mycket snö men oxå annat:

Måndag - babysim med morsan och mormor
Tisdag - vaccinering på BVC
Onsdag - feber som följd av gårdagens stick och inställd mammaträff eftersom fler än jag höll över 37 grader. Dessutom höll vi på att bli med hus men föll EFTER mållinjen... en lång historia som jag kanske väljer att återge någon dag!
Torsdag - snö, jag säger bara snö, inköp av nya pyjamasar (farsan gillar den med grodor på bäst och då gör jag oxå det)
Fredag - nästan insnöade men pappa kom hem tidigare för en gång skull och vi hade FREDAGSMYS så det stod härliga till
Lördag - Melodikryss, tvätt, lite shopping, mumsig fisksoppa till middag men framför allt var det KALLT idag

Idag söndag tog jag tillfälle i akt innan morsan hann hugga tag i den. Ett tag trodde jag att de "kom i ett" - jag menar dammsugare och morsor!

Liksom att jag längre trodde att jag och morsan var en person trodde jag fram tills nyligen att morsan och dammsugaren hängde ihop på något sätt. Kanske som magneter? Det fungerar ungefär som när morsan ser något odiskat. Lika snabbt som hon går ut mot en odiskad tallrik suger hon upp dammtussarna innan de ens hinner forma sig till en tuss.

Farsan menar att hon överdriver men han säger inget. Farsan är en klok man - han skulle aldrig våga ifrågasätta morsans beteende. Farsan har det ju så bekvämt idag, jag menar, han vet nog inte ens hur man sätter på den där maskinen - eftersom han aldrig använt den.

Sätta på den kan däremot jag och det var just vad jag gjorde idag. När man står bakom den som jag gör på bilden ovan så står man precis vid utsuget och ens brallor fladdrar skönt kring benen då. Ett annat tips är att, vid samma utsug, fast nu sittande, torka håret efter bad eller dusch - slår både fön och locktång vad det gäller styling!

Även om både jag och morsan gillar att feja och städa - dvs. jag plockar fram och morsan ställer iordning - så ville man ju göra mer nu när det var söndag och allt och vad passar väl bra en söndag om inte en liten utflykt. Eftersom det inte fanns några passande husvisningar att besöka så tog vi istället bilen och for till Dalby för att säga hej till gammelmormor Karin. Det var ett mysigt besök - som vanligt - och vi kom precis i lagom tid så att jag hann smaka på gammelmormors dessert (päron & grädde). Det skulle bli mer grädde...

Ute i köket hjälptes morsan och farsan åt att slänga ihop lite semlor. Denna bulle såg inte mycket ut för världen men ack vad gott som gömde sig däri... semlor året om, kan man få det?

"-Ja, nästan på säger konditorierna!"

Vår utflykt idag avslutade vi hos mormor och morfar. Här bjöds det på lammkotletter och vem gillar väl inte lammkött? Mums! Trots att vi redan smakat sött idag så kunde man ju inte säga nej när det ställdes fram dessert - det vore väl ofint och mindre passande?

Farsan är en bra kille. Han kan detta med datorer och han fick morfars förtroende att installera och fixa till hans nyinköpta laptop. Vad skönt det kändes att kunna ge något tillbaka - som tack för maten!

Snöig dag

Igår ramlade det ner vitt från himlen. Det snöade konstant hela dagen men som min morsa brukar säga:

"Det finns inga dåliga väder - bara dåliga kläder!"

Välklädda trotsade vi vädret igår men det finns tydligen en gräns även för min morsa. Istället för den långa morgonpromenaden vi brukar företa oss blev det bara en kort bensträckare till affären för att köpa det mest nödvändiga. Man hade kunnat bli tagen för en snögubbe igår om man bara stått still en kort stund och inte rört sig.

Idag däremot bjöds det på en härligare dag, det var färdigsnöat och nederbörden från igår hade nu samlats i drivor och lagt sig som ett tjockt vitt täcke över hela Malmö, lägg till solstrålar och en blå och klar himmel och du har en vinterdag värd att minnas.

Inget stort hände idag men det var en bra dag iallafall. Igår var jag märkt av influensasprutan och kände mig lite hängig men idag var jag mitt vanliga jag och fulladdad med energi och en utmaning för morsan - som sig bör! Fniss, fniss!

Varför får jag inte själv bestämma om jag vill ha mössa på mig eller ej? Jag tar av och morsan sätter på - om och om igen. Nästan lika skoj som att slänga ner saker på golvet och sedan låta någon plocka upp för att jag skall kunna slänga ner igen... de kallar mig busfröet!Morsan var fullt upptagen med att baka bröd idag och då passade jag på att göra skåpinspektioner i köket.
Det finns ett skåp i köket som intresserar mer än de andra och det är, mycket riktigt, KYLSKÅPET. Vilket häftigt skåp va! När man öppnar dörren så tänds en lampa och det morsan plockar ut därifrån är mumsigt att stoppa i munnen. Synd bara att man inte har tillträde till detta magiska ställe - andra skåp kan de glömma att stänga men kylskåpet står aldrig öppet länge nog för att jag skall hinna dit innan det stängs och jag får förlita mig på min morsas välvilja.
Min morsa tror att hon är smart men jag har genomskådat hennes strategi:

Genom att "låta" mig komma åt den nedersta hyllan i ett skåp så tror hon att hon stillat min nyfikenhet men när jag nu har tömt ut samma hylla 18 miljoner gånger och det fortfarande inte dyker upp mer intressanta prylar än fryspåsar från Ullared så tröttnar man. Jag behöver liksom mer för att bli stimulerad och känna sig nöjd och jag behöver variation.

Variation kan vi få genom att till exempel låta mig smaka och gissa på grejer ur kylskåpet. Yes, det vill jag!

Morsan, låt oss testa mina smaklökar - och sluta tro att de smaklösa kexen fortfarande är intressanta och ger mig utmaning...

Svinvaccin - Part II

Med bestämda steg drog morsan vagnen genom ett iskallt Malmö (-8 grader) och när vi rundade HANSAhusets östra ingång förstod jag vart vi var på väg!


BVC såklart! Erica, here I come!

Hissturen upp till tredje våningen kändes lång som en tur och retur till månen. Jag var eld och lågor att få visa upp för Erica allt jag lärt mig sedan sist och jag visste att Erica skulle bli lika stolt över mina kurvor som hon brukar bli. Det är knappast så att man har hållt igen på sistone -det har ju för sjuttsingen varit jul och en massa GODA helger har passerat!

Snacka om min besvikelse när jag upptäckte att vi inte alls besökte BVC för att hälsa på Erica. Idag var det allmän vaccinationsdag och vi fick snällt ta nummerlapp och sätta oss i kö för att vänta på vår tur. På tal om VÄNTA - jag gillar inte ordet. Jag använder det inte själv och jag låtsas inte höra när andra nyttjar det - vad är det för fel på ordet NU eller ännu hellre - GENAST?

Vilken tur att det finns ett lekrum på BVC för oss barn som är lite otåliga och vill att det skall hända saker hela tiden! Vilken tur att jag är stor och tar plats - det ger liksom företräde har jag märkt, de andra bäbisarna låter mig välja prylar först. Morsan säger att jag inte får TA saker ifrån de andra barnen men jag snor ingenting från någon - det handlar om att vara snabbast och starkast och ta först! Så enkelt är det och jag är MÄSTARE i frågan; kvick som en vessla och stark som en björn och ständigt på hugget!

Måste bara berätta om gungan jag testade idag.

Ingen regelrätt gunga utan mer en stubbig kudde formad som en halvmåne som det gick att gunga. Denna "grej" som jag inte riktigt vet vad jag skall kalla den var superkul och först använde jag den som en gåvagn - bra mycket mer stabil än den päronen införskaffade till mig i helgen - och jag tog mig fram steg för steg alldeles själv. När det inte var kul längre så involverade jag morsan och hon placerade mig PÅ "grejen" - jag stod med fötterna på mitten och höll fast händerna mot den avsmalnande toppen och sedan GUNGADE jag och SKRATTADE - oj, vad skoj det var. Farligt oxå - lätt att ramla av - men morsan höll ett stadigt grepp!

En sådan ville jag ha hemma så att jag kunde gunga varje dag. Enligt personalen var det ett köp från IKEA. Hallå - där var vi alldeles nyligen. Då sonderade barnavdelningterrängen både en och två gånger och jag fann en massa skoj men jag kan inte minnas att jag såg denna "grej"? Väl hemma tvingade jag morsan att kolla www.ikea.se men hur vi än sökte fann vi inget.

Snyft. Morsan klarar inte riktigt av att jag gråter så hon började fundera på hur hon skulle kunna göra mig glad? Morsans tankegång var ungefär såhär:

Om de inte säljs längre ute i butik så kanske man kan hitta begagnat? Blocket har varit en skattkista förr och vem vet, kanske finns det ett barn där ute som har tröttnat på sin "grej"?
Morsan satte sig vid datorn igen och knapprade in på www.blocket.se. Hennes sökande gav resultat och vi fick napp - i ÖREBRO!

Mina föräldrar skulle kunna plocka ner månen till mig om det behövdes men även jag förstår orimligheten i att sätta sig i bilen och fara fram och tillbaka till Örebro för att hämta hem en leksak som jag kanske finner ointressant om en vecka!

Istället vädjar jag till Er kära vänner:

har Ni en "grej" hemma som skräpar på vinden eller blivit utslängd i förrådet så ring mig! Titta noga på bilden ovan - den blåspräckliga saken på golvet är vad jag är ute efter. Upp på vinden och leta med Er!

För övrigt kan jag informera att vi hann ta spruta oxå innan det var dax att avlägsna sig från BVC för den här gången. Om det gjorde ont? Nä, jag rörde inte en min men det var ganska gott att sitta i morsans trygga knä när det stack till.

Slutligen måste jag nämna att jag fick lekt lite med mina kompisar idag. För andra gången den här veckan sprang jag på Selja (the girl in pink you know) och vi hälsade på varandra som bara vi kan göra. Gabriel från simmet var oxå på BCV och vi hälsade på varandra som killar gör - med en cool nick!. Dante var den sista vi stötte på och han skulle impa som vanligt - kan gå 5 steg helt själv minsann... Ja, ja tänkte jag, det var vad han sa! Dessutom planerar jag för att ta 10 steg inom kort - ha!

Lady in pink

Råkade hamna jämte en söt liten 8-månaders tjej när vi var och simmade idag. Selja är inte en helt ny bekantskap, vi brukar träffas varje måndag klockan 10:55, men det är första gången vi hamnar såhär nära varandra och det känns ju ofint att inte hälsa och utbyta några artighetsfraser.

Var dock noga med att inte verka för angelägen - man vill ju inte tränga sig på, framför allt inte i ett omklädningsrum. Tjejer är nog lite mer pryda än vad vi killar är och dessutom vill man ju verka seriös och inte framstå som värsta slemproppen!
Observera att det var tjejen som började kladda - inte jag!

När tjejen tar första steget och visar att hon är intresserad så är jag inte den som är den...

Måste du fotografera ALLT jag gör morsan? Mina flirtkonster vill jag behålla för mig själv. Tänk om Dante eller Alfred från mammagruppen studerar och lär sig mina "moves" - då får jag konkurrens när jag vill charma Linnea eller Emma eller någon annan av de andra tjejerna.

Idag var det dubbelt upp i bassängen - BÅDE morsan OCH mormor! Mormor behöver jag inte anstränga mig att charma, det går av bara farten, kan liksom sätta på autopiloten!

Ingen vila, ingen ro!

Helgerna borde gå i lugnets tecken. Helgerna borde vara öronmärkta åt vila och stillhet. Är det inte så att man borde samla krafter under helgen inför den långa veckan som följer efter söndagen?

Ladda batterierna - är det något man gör endast under SPAhelger? Är så fallet befinner JAG mig, med noll SPAhelger i bagaget, risigt till och risken att jag drämmer in i den där "väggen" borde vara skyhög.

Morsan och farsan - coola ner och lär er göra ingenting - ingenting mer än att leka med mig vill säga. Springa i affärer är ett onödigt ont och idag for vi iväg till Sveriges Största Möbelvaruhus. Det var premiär för både morsan och mig som tidigare bara besökt affären då den fanns ute vid Bulltofta. Idag styrde farsan forden ut till Svågertorp istället. Frågar du mig så såg affären lika dan ut som innan men med den skillnaden att barnavdelningen var STÖRRE och det skall de ha eloge för. Många saker fanns det och man fick klämma och känna på allt från små gosedjur till stora tågbanor med tillhörande vagnar och lok.

En sak jag inte fattar och det är varför man kallar det möbelvaruhus? Hallå - de har fler mathyllor och större utbud av lingonsylt än närbutiken runt hörnan på Engelbrektsgatan har! Djupfryst potatismos - undra hur det smakar? Kebab av älg var en annan delikatess de saluförde.

Nu var det inte mat vi var ute efter på Sveriges Största Möbelvaruhus - vi behövde istället lite andra prylar och allt hade faktiskt med mig att göra idag. Tydligen finns det något som heter BARNSÄKERT och morsan och farsan fyllde korgen med allt från dörrstopp till kontaktlock. Dessutom slank en badkarsmatta i form av en grön krokodil ner bland prylarna vi bar med hem. Det var inte bara praktiska och tråkiga saker som köptes - lite nöje oxå - i form av en GÅVAGN och eftersom både morsan och farsan hanterar konsten att gå på två ben så misstänker jag att vagnen var avsedd för mig.

En sak till var bra med Sveriges Största Möbelvaruhus - vem kan passera utgången utan att falla för frestelsen?:

Korv: 5 kr
Mjukglass: 5 kr

Inte min farsa iallafall och det innebär att jag oxå får!

Det var jobbigt att flänga runt i möbelbutik och jag var lättad då vi satte oss i bilen igen för vad jag trodde var hemfärd men ack vad jag bedrog mig. Istället för att komma hem och få välling så skulle vi in i ytterligare en stor affär - pust!

Möbelbutiken har sitt bollhav för barnen och jag hittade något snarlikt på ICA MAXI!
Ett hav av fleecefiltar såg inbjudande ut och kanske att det är en idé som butiken kan ta till sig. Låt barnen vila eller lattja runt bland filtarna så kan föräldrarna koncentrera sig på sina inköp och sedan bara checka ut oss när de är klara. Känner jag farsan rätt så skulle han mycket väl kunna vara intresserad av något liknande när det är klädshopping för morsan på gång! Eller så kan vi bara välja att stanna hemma och ta det lugnt - det är helg, eller hur?

Lunch med kollegor

Ännu en jobbig lunch, tänkte jag.

Missförstå mig rätt - lunch är gott och jag har inget emot företeelsen i sig. Det jag motsätter mig är allt snack och att luncherna med morsan och hennes vänner tenderar att bli segdragna kafferep! Var det inte någon som någon gång sa: LÅT MATEN TYSTA MUN?

Som vanligt hade jag inget för att motsätta mig morsans planer - har morsan bestämt sig för något så blir det så - fråga stackars farsan min, han vet!

Såhär i efterhand var det inte så hemskt som jag befarade och jag måste nog erkänna att jag blivit lite mer vänligt inställsam till luncher med morsan och hennes vänner.

Vilken dag det blev! Vilka tjejer jag fick träffa, vilka godingar och alla ville de hålla i mig och klämma på mig och säga hur söt jag var! Jag kramade tillbaka såklart och aldrig tycktes kramkalaset ta slut:

-"Morsan, lova mig att vi kommer tillbaka snart igen!"

Ann är ett bekant ansikte men det var lite ovanligt att träffa henne utan Filip! Var hade hon gjort av Fille? Var han ensam hemma nu när hon jobbade? Skall morsan oxå lämna mig ensam nu när det snart är dax för henne att stämpla in?

Får jag bestämma så kan jag tänka mig att börja jobba här jag med. Var kan man få bättre arbetskamrater? Kolla bara kära Monika som bjöd på god banan och hälsar alla välkomna med ett stort leende...

... eller gulliga Sandra... som idag tog sig tid och gick igenom hur kopieringsmaskinerna fungerar...
... rara Katharina var så rolig att jag nästan fick hicka och det kändes att hon hade koll på små killar, hon har två där hemma, och jag satt tryggt i hennes famn...

... Anette är en söt toka som lät mig sitta på hennes axlar och oj vad högt upp jag kom. HÖGT upp kommer jag att befinna mig ikväll när jag har lärt farsan samma konst att svinga mig upp...

Allt kul har ett slut - men inte om jag får bestämma - så när det var tid att säga hej då så tog jag tag i receptionsdisken och sträckte mig fram för att försökte fånga en viss persons uppmärksamhet och vädja om hennes välvilja och intresse att hålla mig kvar, om än bara för en liten stund...

... Eva, som är en god och klock kvinna, vågade inte trotsa morsans beslut om att vi måste säga hejdå - trots världens flirtande från mig. Attans, tänkte jag men någon form av garanti måste jag ha:

-"Snälla söta Eva, lova att Du är kvar här nästa gång jag kommer på besök?"

Lattemorsor

Visst är det gott att gå i pyjamas för jämnan? Om det inte hade varit för att vi hade planer för dagen så hade jag nog röstat för att behålla Barbapappa på!

Det var länge sedan vi träffade alla kompisar i mammagruppen men idag var det dax igen - efter ett långt juluppehåll.

Jag såg fram emot att träffa alla polarna och jämföra - vem har gått upp mest i vikt efter alla julbord, vem fick finast julklappar, vem kan krypa längst, vem var minst mammig, vem hade mest hår, kunde någon äta själv? Kände instinktivt att jag skulle ta hem priset i minst en kategori!

Likt värsta rock-killen kammar jag hem det ena priset efter det andra. Alfred har inte en chans och tjejerna kan jag liksom inte jämföra mig med.

Även om de andra barnen gjort framsteg de oxå så måste jag säga att jag vann kategorin MEST HÅR och kanske en kategori till - men det är faktiskt inte mitt fel att jag måste äta jämt, jag växer faktiskt och brås jag på farsan så växer jag mycket, mer än genomsnittet!

Det var en mysig träff på Hansacaféet och morsorna fick sina lattemagar stillade medan vi barn kunde dela med av oss våra erfarenheter. Ärligt talat så kanske vi inte snackar så mycket men en och annan igenkännande blick och nick uppmärksammade jag allt.

Emmas morsa var så stolt över sin dotters krypande och jag såg min egna morsa lite försynt beskriva mitt ynkliga "krypande". Häva sig fram med överkroppen kanske inte är den mest graciösa krypstilen. Vann alltså INTE den kategorin!

Vem är jag att inte vilja ha en stolt morsa så när vi kom hem efter dagens utflykt började jag träna intensivt...

... och gissa vem som ganska snabbt fattade jag galoppen, att jag skulle ta hjälp av benen...

... titta, titta morsan, jag kan! Fram med kalendern och notera: 2010-01-20; dagen då Erik kryper på riktigt!

Ser redan fram emot nästa onsdag då morsan stolt kan berätta för de andra mammorna om hennes duktiga son.

Pilates

Mystiken tätnar här i Eriks blogg!

Vad är det för monster med konstig svans som fastnat på bilden nedan? Kan det vara något utomjordiskt måntro? Är det farligt?

Hihihi - jag kan säga så mycket som att det är inget farligt och jag finns någonstans på bilden, eller rättare sagt, en del av mig och då menar jag inte min svans för en sådan har jag ju inte tokskalle där!
Ringer det en klocka måntro eller är det fortfarande omöjligt att gissa?

Det är ingen elefantsnabel som sticker ut bakom den gula grejen och det är definitivt ingen svans - det har vi redan uteslutit! Men vad är det då?

Det är ju min fot som syns på bilden bakom en stor, stor boll. Var lite uttråkad idag och i min jakt efter något skoj att göra hittade jag en boll nästan lika stor som solen. Här har man gått hela livet och trott att man varit ägare till bollar som varit lattjo att leka med, bollar som man varit stolt över och så får man reda på att det finns bollar och så finns det BOLLAR - jag menar STORA BALLA BOLLAR och dessutom har det funnits en hela tiden, i mitt egna hem, utan att jag vetat om det.

Det får mig att fundera på om mina föräldrar döljer ytterligare saker för mig, har de gömt undan fler coola leksaker och i så fall - varför? Vill de ha dem för sig själv? Är det grejer de plockar fram när jag sover? Leker de utan att jag får vara med?

Jag visste det! Nu är det slut på min nya gå-i-säng-klockan-åtta-vana, jag tyckte ändå inte att det var en bra idé från början iallafall. Varför skall jag sova när morsan och farsan är vakna, vi kan väl vara vakna tillsammans - göra saker tillsammans, som en familj du vet?
Ingenting kunde stoppa mig nu när jag fått tag på denna bollarnas boll...

... men det var lättare sagt än gjort! Jäkla boll till att glida undan, hur jag än kämpade så fick jag inget riktigt bra grepp.

Undra om det är en fotboll eller handboll? Så mycket förstår jag iallafall att det inte är en boll du tar upp på ett pingisbord eller slår ut med golfklubban. Är det en fotboll för storväxta? För farsan alltså? Jaha - en Pilatesboll! Vad sjutton är en Pilatesboll för något?

En fitnessboll säger morsan. Man använder den som ett träningsredskap och du tränar upp bland annat din stabilitet. Jaha, din stabilitet?

Hmmmm. Jag får höra mest hela tiden hur duktig jag är på att stå och resa mig upp, det enda jag saknar är balans säger de som vet. Är inte balans samma sak som stabilitet? Detta kan vara hjälpmedlet jag saknar, får jag bara grepp och tag om bolljäkeln så lovar jag att jag snart kommer att både stå och gå själv!

Husvisning & Kroppkaksdebut

Vad passar väl bättre en söndag än en utflykt?

Dagens utflyktsmål var 2 till antalet och tog stora delen av dagen i anspråk men det var bara nöje och inga förpliktelser och för Dig som är intresserad av min dag försöker jag mig nedan på en kort summering: 1. Dagens första uppdrag var en husvisning.

Först trodde jag att vi anslutit till världens fest för hela huset var fullt av människor som minglade runt, lite märkligt att ha fullt party mitt på ljusan dag var min första tanke men farsan förklarade för mig att det var spekulanter - precis som vi var de där för att inspektera och se om det var verkade vara ett schysst ställe att flytta till.

Okej tänkte jag - såklart att man måste checka om det finns godkänt lekrum inomhus men varför intresserade sig ingen för att kolla grannarna - jag menar - vad var det för barn som man eventuellt skulle behöva möta varje dag ute på gatan och kanske dela lekplats med? Fanns det överhuvud taget några barn och var de då i samma ålder? Snälla eller dumma barn? Bra och stor sandlåda inom räckhåll - jag menar sådana där viktiga saker?

Ni som känner mig vet vad jag kräver efter ansträningar och därför passade utflykt nummer 2 perfekt in i dagens program:

2. Kroppkakor! Idag var det min debut, idag skulle Erik avsmaka kroppkakor för första gången och du må tro att hela familjen, med mormor och morfar i spetsen, nervöst satt och väntade på min reaktion efter första skeden. Puh, snabbt kunde de andas ut! Skulle inte jag gilla kroppkakor så säg? Erik som äter allt! Den maträtten finns inte som Erik inte gillar - testa mig gärna...

... testa mig gärna på vad som helst, men allra helst desserter! Mums! Morfar behövde knappast tvinga mig att smaka av mormors rabarber- & jordgubbspaj med grädde. Den eventuella tvekan Ni anar i mitt kroppsspråk ovan är inte tvekan till sötsakerna utan snarare min önskan att äta på egen hand - hur svårt kan det vara att hålla skeden själv?

Morsan får skylla sig själv att hon inte tog på mig haklapp och kläderna är faktiskt tvättbara. Duken kunde man tydligen lämna in på kemtvätt och enligt mormor skulle hon ändå slänga mattan och tur i oturen så intygade hon att det låg i deras snara framtidsplaner att tapetsera om rummet samt måla om taket och slutligen hade hon överseende med den ärvda skålen som föll i tusen bitar för den skulle säkert kunna pusslas ihop igen!

KAN SJÄLV!

Book online

Faster, farmor och farfar har nyligen kommit hem efter semester långt, långt borta och idag besökte vi dem för att beskåda deras granna bränna samt höra om det exotiska resmålet och kanske till och med inspireras - iallafall var det morsans förhoppning, det där med att inspireras!

Mauritius - bara genom att uttala ordet långsamt och suga på varje stavelse gör att du rycks med och om man samtidigt sluter ögonen kan man nästan se den där vita stranden framför sig och känna den mjuka sanden pressas under dina fötter när du går där i strandbrynet. Anstränger du dig bara tillräckligt kan du även kisa mot solens strålar och känna hur de fångar din bara kropp och mjukar upp dina vinterstela leder.

Jag har aldrig varit ute och rest sådär värst långt. Ibland kan bilturerna till Hofterup eller S.Sandby kännas ofantligt långa, nästan oändliga, men det är ju bara för att jag längtar så och inte kan komma fram tillräckligt fort till mormor eller farmor eller farfar och morfar!

Morsan vill gärna bli inspirerad eller rättare sagt; hon vill nog att farsan och jag skall bli inspirerade, hon är redan övertygad om att en resa är helt rätt och något vi som familj borde åka iväg på ganska omgående. Morsan gör alltid allting för mig så det kanske inte är mer än rätt att jag gör något för henne - mer än att dela ut våta pussar menar jag...

Tog farmor till hjälp och kollade upp lite reseguider på nätet. Där fanns många resor må du tro. Man kan resa långt, man kan resa kort, man kan resa för att sola och bada, man kan resa till storstad, man kan resa till djungel, man kan resa till vattenland, man kan resa... ja, man kan resa vart man vill och jag såg även resor "utan barn" men dessa sidor skall jag se till att blocka - skall vi resa som familj så skall jag också med!

Som med allt annat jag tar mig för - fysiskt men även intellektuellt - så blir man trött, men framför allt blir man hungrig och vad passar väl bättre efter resjakt på nätet än fika med daimglass? Mums fillibabba säger jag!

-"Snälla faster, jag vill ha mera!", säger jag och lismar lite med ögonen.
Faster som älskar sitt lilla troll ger med sig och jag får glass i stora lass plus en jättefin t-shirt som hon inhandlat på ön de besökte.

Glass är gott! Glass är kallt och gott och glass passar kanske allra bäst när det är varmt och hett och man behöver svalka sig... Vet Ni vad jag kom på just i detta nu? Jo:

När det är sommar och sol så äter man glass varje dag - det är liksom ok att göra det. Vi har vinter och kallt nu i januari och glass bjuds det bara på lite då och då. Om det istället varit sommar... Ni börjar fatta vart jag är på väg va? Hi! Nu är det ju inte sommar här men vi kan ta oss till sommaren genom att hoppa på ett sådant där flygplan. Farmor, farfar och faster har ju precis varit i sommaren och visar på att det går. Jag har precis kollat reseguider och insett att det bara är att välja och vraka över resemålen. Sommar = Glass hela dagarna igenom.

-"Morsan och farsan, nu skall vi boka sommarsemester och vi skall åka asap!"

Toalettbestyr

Det behöver inte alltid hända så mycket, man behöver inte planera sin tid hela tiden. Ibland är jag som mest nöjd och tillfreds då vi tar dagen som den kommer. Då ges tid att få upptäcka och utforska det som finns alldeles i min närhet.

Har hört de vuxna ibland beklaga sig över hur dåliga de är på att känna sin egen stad, hur mycket som faktiskt erbjuds i ens närhet som man inte utnyttjar eller tar del av.

Varför är det så brukar jag då fråga mig själv?

Jag har inga som helst problem med att utforska MIN närhet och enklare har det såklart blivit nu när jag är lite mer SJÄLVGÅENDE (hihi). Än så länge är min närhet en begränsad yta och jag har beslutat mig att inte ens en dammig vrå skall vara oupptäckt innan jag är klar.

Jag har grunnat på det länge och jag tror att svaret på min fråga varför vuxna inte är så duktiga på att uppleva saker i sin närhet beror på att de inte är NYFIKNA nog... ...när tappar de vuxna den nyfikenheten som de som barn begåvades med? När slutade de att intressera sig för prasslande papper, tomma plånböcker (utomordentlig leksak), sladdar och kontakter? När var man klar med utforskningen av dessa prylar och när slutade badrummet vara bästa lekstugan?

Hallå? Här dyker det upp lattjo prylar hela tiden och varje gång överraskas man över hur mycket roligt som kan samlas på ett och samma ställe! Allt detta roliga finns bara några krypsteg bort! Wow!

Morsan säger hela tiden att jag måste vara försiktig men hallå - skulle jag vara försiktig jämt så hade jag ju inte lärt mig någonting! Jag lär mig hela tiden även om morsan tycker att min inlärningstakt är lite långsam ibland. Jag återger en händelse häromdagen så att Ni förstår - det är jag och morsan på den stora toaletten och jag har hittat några spännande rör som sticker upp från golvet:

-"Nä Erik, inte röra rören!", säger morsan med den där bestämda och lite gälla rösten.

Jag hör henne men jag tar inte in, jag är på uppdrag, jag har ett mission, jag skall komma åt de där rören som sticker upp sådär konstigt från golvet, vad gör de där minns jag att jag tänkte, kan man ta på dem? Kan man ta loss dem?

Precis när jag höll min lilla hand över det ena röret och var på vippen att fingra på det hörde jag henne igen:

-"Eeeeeeeeeeerik - nej, säger jag!". Nu var morsan röst om än ännu gällare och hade det inte varit för att jag var så nyfiken på de där rören, hur de kändes, hur de möjligen smakade så hade kanske bestämdheten i morsans röst stoppat mig från vidare framfart.

-"Ajjjjjjjjjjjjjjj!", ungefär så hade det nog låtit om jag kunde prata ordentligt men nu blev det bara ett högt förvånat skrik från mig. Aj, det gjorde ont det där röret. Vad var det? Det gjorde ont men varför då?

-"Vad var det jag sa, du skulle inte rört de där rören", hörde jag mamma säga samtidigt som hon tog upp och tröstade mig. Trösta? Här behövde inte tröstas. Jag var inte klar, kunde inte morsan fatta det?

....

Tänk dig att detta upprepades 3 gånger. Jag rörde rören, jag skrek och morsan tog upp mig och tröstade mig.

....

Morsan tycker att jag lär långsamt men hon har inte fattat att jag spelar överkurs. Såklart att jag kunde slutat efter första gången och sedan aldrig rört någon mer gång men då hade jag inte lärt mig vad jag upptäckte andra gången jag rörde vid röret - nämligen att jag kände igen känslan. Det gjorde ont på ett speciellt sätt men det var först när jag rört röret för tredje gången som jag insåg och förstod vad som orsakade smärtan:

Jag brände mig, det var ett varmt vattenrör och man brände sig såklart när man tog på det!

Ungefär som när vällingen är för varm och du bränner tungan (nu har det inte hänt men jag kan tänka mig...).

Tack vare min envishet (det som morsan kallar långsam inlärning) i kombination med min nyfikenhet hade jag idag lärt mig inte bara det att jag inte skall ta på vattenröret utan också varför, nämligen för att det är varmt och bränner dig!

Ha - snacka om smart kille!

Blondes

Blondes have more fun?

Svårt för mig att avgöra men en sak är säker:

Det är något speciellt med blondiner! Jag är svag för blondiner!
I deras sällskap blir jag fjantig och löjlig och gör mig till. Jag skrattar åt deras - ibland tråkiga och uddlösa - försök att skämta eller göra sig lustiga. Det ligger utanför min kontroll men jag ler brett och flirtar glatt tillbaka!

Dagen idag började ingé vidare. Jag var kinkig och på dåligt humör och inte sov jag på morgonturen som jag brukade heller.

Morsan gjorde allt för att få mig att se dagen från en ljusare sida men inga av hennes försök att pigga upp mig skördade någon frukt. Hon trodde hon kunde köpa frid då hon inhandlade och bjöd mig på majsskruvar så stora att de var svåra att få ett grepp om med bara en hand. Tydligen är majsskruvar senaste trenden hos irriterade och stressade föräldrar som behöver en stunds lugn och ro. Vad är det för fel på hederliga smörgåsrån?

Det blev bättre. Dagen fortsatte inte som den började och vid 10-tiden mötte vi upp Sofia som tagit tåget från grannstaden Lund för att umgås och spendera dagen med mig (och morsan). Sofia är en grann tjej som jag inte träffat på ett bra tag. Det var ett kärt återseende och jag tjuvade till mig både en och två goa kramar. Sofia är blondin och jag gillar henne!

Varför nöja sig med 1 blondin när man kan ha 2? Carro var en ny bekantskap för mig men hon var så go och glad och intresserad av mig att jag inte kunde göra annat än att gilla henne. Carro är blondin!

Gillar restaurangbesök så länge man äter! Gillar inte att sitta och vänta på maten, gillar inte att sitta kvar och dricka kaffe och snacka. På en restaurang äter man och sedan går man, det blir liksom tråkigt annars!

Sofia är en smart tjej - hon är ju blondin - och hon fattade att jag behövde stimulans och inte pallade sitta kvar i barnstolen hur länge som helst.

Sofia såg till att underhålla mig och tog mig på en promenad genom lokalen. Jag måste ge henne en eloge för hennes ingripande - det var otroligt nära att dagen övergick till som den började - med gnäll och kink.

Nämnde jag att Sofia är blond?

Moderna Museet

När vi lämnade hemmet idag hoppades jag på lite repris från gårdagen och då menar jag INTE en upprepning av shoppingrundan. Att dras omkring i butik efter butik och famla runt i en djungel av jeanshögar och klädgalgar gör ingen bäbis glad - det är varmt, trångt, hög musik och en morsa som har ögonen på annat än dig.

Med upprepning menar jag snarare den trevliga bussturen och att umgås med mormor.

Det blev INGET av detta idag kan jag informera om men dagens aktivitet bjöd på annat skoj istället må du tro:

Morsan och jag mötte upp Sofie och hennes lille Erik på stan. Ytterligare en sådan där kille som är lika gammal som jag - dvs. född samma år - men som jag ändå är äldre än (3 månader sisådär). Målet för dagens utflykt var en orangefärgad byggnad som visade sig innehålla nästan ingenting. Rummen var nästan tomma bortsett från det som hängde på väggarna. Ingenstans att sitta, ingenstans att sova!!! Vem kan bo sådär tänkte jag för mig själv? Morsan försökte förklara för mig att detta var ett museum och där bor man inte - man kommer, som vi, och besöker och tittar...
... och lyssnar! Märkliga saker morsan satte mot mina öron. Någon talade till mig men hur jag än vred och vände på mig så var det ingen där?

"Tavlorna talade inte till mig" - kan man säga så? Lite för avancerad konst för en liten kille tror jag. Däremot skrattade jag gott åt en målad get som stod placerad mitt på golvet i ett rum och som hade trätt på sig ett gummidäck! Vilken konstig sak att göra va?

När jag satt där och betraktade geten fick jag farsans "djurlätessång" på hjärnan och trallade:

"-Vad säger geten?
- Bääääääääää..."

Äsch, sången fattar Ni nog inte men morsan och farsan vet exakt vad jag menar och skrattar säkert gott med mig.

Som med all annan aktivitet så blir man hungrig av att gå på museum och vi avrundade besöket i caféet. Gott!

Erik och jag har väl båda två lite svårt att få fram vad vi tycker och tänker men jag känner redan nu en viss kemi oss emellan och vem vet - kanske att vi blir bundisar längre fram? Jag gillar en sak med Erik iallafall - han har ett häftigt namn! Hihihi

På vägen hem höll jag på att slockna i vagnen - så trött var jag efter dagens upplevelse men morsan stötte på en gammal skolkamrat på vägen över övergångsstället utanför Hansa och nog för att morsan kan snacka och ta tid på sig men hallå - vi blev stående där jääääääääääättelänge och telefonnummer skulle bytas och jag vet inte allt.

När vi sedan äntligen kom iväg och jag började tro att den där utlovade, goda, varma vällingen snart skulle serveras mig så tog morsan god tid på sig att komma hem och hela tiden berättade hon hur skoj det var att springa på Annika Andersson, som numera heter Larsson, och hon återgav halva deras samtal - som jag nyss tagit del av. Hade jag kunnat så hade jag sagt till morsan att istället för att ödsla krafter på att berätta något för mig som jag redan visste kunde hon sluta flåsa och istället lägga energin på att öka farten så att vi kom hem någon gång.

När jag till slut låg där i sängen med min välling var jag lite mer ödmjuk och jag såg på morsan att hon var jätteglad. Slår vad om att det inte dröjer många dagar innan hon ringer Annika. Hon verkade trevlig och först blev jag glad när hon berättade att hon oxå hade en liten kille hemma - en Jacob. Desto mindre entusiastisk blev jag när hon sa att han var 2 1/2 år. Det innebär att han är äldre än vad jag är... han kan saker som jag inte kan, han har säkert fler leksaker än vad jag har... honom vill jag inte träffa. Eller kanske - han kan lära mig något nytt och kanske att jag kan få låna hans grejer???

"Morsan, skall du inte ringa den där Annika snart?"

Åka buss

Det gick undan idag må Ni tro när jag, morsan och mormor satte oss på en sådan där grön lång bil. Jasså, heter det buss?

Det var iallafall ungefär som att åka bil bortsett från att det var gott om plats och vagnen min behövde man varken fälla ner eller gå ur om man inte ville. Till en början låg jag kvar i vagnen och observerade detta för mig nya sätt att ta sig fram och såklart att man var lite skeptisk och fundersam men kanske mest intresserad och ganska snabbt bestämde jag mig för att jag gillar att åka buss.
Jag ville såklart oxå kunna titta ut genom de stora fönstrena. Det kostade lite kinkigt gnäll men sedan satt jag tryggt i mormors knä och kunde se Malmö stad passera utanför - många bilar, många människor, många hus och vit snö som dalade ner från himlen - nästan bättre än tv:n hemma i vardagsrummet.

Jag säger nästan eftersom jag saknade reklampauserna. Reklampauserna är undervärderade som underhållning anser jag men mina föräldrar förstår inte och delar inte mitt intresse i detta! Det är en annan historia som jag kanske väljer att dela med mig av vid ett annat tillfälle - nu tillbaka till bussturen med mormor och morsan!

Morsan och mormor har en del gemensamt och en av deras favoritsysselsättningar är shopping och det var tydligen målet för vår utflykt idag. Här hade man hoppats på något kulturellt eller iallafall något ätbart och så skulle vi gå ut och in genom affärer hela dagen? Hallå - någon som glömde fråga mig kanske?

Vilken tur att mormor är som hon är för hon bjöd iallafall på lite skratt idag. När vi hoppade av bussen gick mormor av först och eftersom hon höll i min vagn så gick hon baklänges medan morsan tog tag i fören på vagnen och kom efter henne ner på trottoaren. Mormor, som är en vänlig själ och begåvad med visst mått av hyfs, råkade stöta emot någon (läs NÅGOT) och vände sig sakta om medan hon högt uttalade: "FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT"....

Mormor hade stött emot en hård metallpelare och stod sedan och bad den om ursäkt.

Hahahahahahahahahahaha.... mormor kände sig sååååååååååå dum och vi bara skrattade och skrattade. Mormor är inte den som är den så ganska snart stämde hon in i vårt skratt och vi skrattade så mycket så att morsan fick byta blöja på mig kort därefter.

Mormors "kompis"!

Jag genomled shoppingturen och fick min belöning när det var dax för fika på café. Det blev både morotsbulle och yoghurt med bär. Mums!

Kalas 2010-01-06

Jag gillar kalas och många kalas har det blivit den senaste tiden, fest nästan jämt känns det som! Men vem är jag att klaga. Det enda jag har att invända är möjligen att jag tycker det borde vara min tur snart. Har vi inte gått laget runt snart? Har vi inte firat alla utom mig nu? Eller?

Kanske småsint av mig att klaga! Är det inte så att vart vi än far så är det ändå jag som hamnar i centrum till slut, mig alla vill krama och pussa och gulla med? Och det här med presenter, det får man ju hela tiden, behöver man liksom inte fylla år för att få!

Nä, vem är jag att klaga - upp med mungiporna och lev i nuet som man säger - min tid kommer, det är jag övertygad om.

Få se nu; vi har precis firat jul och nyår - vilken är nästa högtid? Hmmmm... är det inte påsken måntro? Och vem föddes då? Javisstja! Erik såg dagens ljus Skärtorsdagen förra året. Yes - jag visste det, snart är det min tur att blåsa ut LJUSET på tårtan och fira 1 år. Grattis Erik säger jag såhär lite i förskott! Tihi!
2010-01-06. Vem fyller år kanske du undrar? Vi sitter i bilen och åker österut, ca 3 mil och hamnar....

... i Dalby såklart! Det är gammelmormors dag idag och det måste vi ju fira och kan man fira det bättre än med tårta och kaka och gott sällskap?

Gammelmormor är så snäll och rar och hon ser till att jag inte går hungrig!

Grattis säger jag och levererar fin present i form av bild på mig själv med tjusig ram så att hon har någon fin att titta på tills jag kommer åter.