Det var först när jag satt klämd mellan lakan och annat textilt jag förstod att jag var fångad i en av våra tvättkassar!
Du må tro att det kittlade gott i kistan när farsan hissade mig upp och ner. Tänk dig virvelvinden på tivoli så har du känslan! Nu har jag i och för sig varken åkt virvelvinden eller varit på tivoli men man kan väl gissa hur saker känns och upplevs, inte sant?
Nu byter jag ämne kort men jag bara måste nämna någonting som hände igår och som var anledningen till att det blev lite frostigt mellan morsan och mig.
Jag råkade säga "pa-pa", eller snarare utstöta ett läte som påminde om ordet "pappa". Det skulle man ju inte gjort! Hellre vara sen i språkutvecklingen menar mamma, så länge mamma blir första ordet över ens läppar.
Jag försökte lugna morsan med att förklara för henne att visst är jag ett smart och intelligent barn men mina försök till att få fram ord är än så länge bara på en teknisk nivå. Betydelsen av orden kommer först senare. Morsan kan vara lugn. Nu när jag vet hur hon reagerar så lovar jag henne att när jag säger "ma-ma" så säger jag det i dubbel betydelse. Dels kan uttala det felfritt och samtidigt riktar jag det direkt till henne. Hur viktigt kan det vara? Pust!
Att jag sitter här hellt självvalt innebär inte att jag är pigg på att följa med ner i tvättstugan. Vill minnas att jag påmint mina föräldrar om detta tidigare - barnarbete i Sverige är fortfarande ej tillåtet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar