Även om det var ett tag sedan vi sågs så gick det fort att anpassa sig till TOTAL uppmärksamhet! Inte så att jag inte får tillräcklig uppmärksamhet hemma men det blir lite annorlunda (läs: bättre) när man liksom kan köra med sina små knep utan att bli genomskådad. När det gäller "köra" så fick både farfar och farmor smaka mycket på den varan när det gäller att "köra" barnvagn. Först fick farfar ut och gå en timme och när jag tröttat ut honom fick farmor snällt fortsätta en och en halv timme till.
Väl hemma visade det sig att jag hade fått post! Ett paket hade kommit från Luxemburg och det avslöjade såklart avsändaren - min rara faster. Pappa berättar att faster är rädd för två saker: spindlar och att jag skall glömma bort vem som är min favorit. Jag förstår ingetdera. Den enda spindel jag känner till heter Imse, och han verkar vara en ihärdig och rolig filur. Och när det gäller att komma ihåg vem som är min favorit så behöver jag bara titta igenom min välfyllda garderob för att påminnas.
"Hej Lilltrollet! Här kommer ngt som farmor efterlyste sist du var hos oss - ngt som går fort och lätt att torka av mellan huvudmål och dessert, utan att du ens märker att maten gör några sekunders uppehåll...
Många kramar från faster"
Nu kan farfar koppla av och spara på hushållspappret nästa gång det är dags för mig att våldgästa och bli bortskämd!
Det finns en sak till faster är rädd för, nämligen att den dagen skall komma när jag inte längre vill ligga naken och sprattla och bli överöst med pussar och därefter belöna kärleksbevisen med ett brett, tandlöst leende :-)))
SvaraRadera