Erik står själv!
Min kompis Dante som är så jäkla duktig skulle säkert ha invändningar om han läste detta - han skulle sagt något i stil med att "kan du bara stå, kom igen när du kan gå också!". Han får vara hur kaxig han vill för vad är det för vits att kunna springa runt och leka när vi andra fortfarande är på krypstadiet?
Må vara så att morsorna är imponerade och gör tummen upp men vi andra bäbisar couldn't care less! Det är liksom vi MOT honom än så länge. Mycket möjligt att jag och Dante blir tajta polare vart det lider men just är han Mr Stropp - på tok för duktig för min smak.
Farsan håller inte det som en hemlighet att jag skall bli proffs och då allra helst i fotboll men skulle det inte funka så går det bra med andra sporter så länge jag inte visar intresse för hästar, motorsport eller ägnar mig åt fjantaktiviteter som att danska balett eller spela fiol....
Va? Känner att morsan och framför allt farsan inte alltid är helt konsekventa. Här snackas det hej vilt om att jag måste får den tid jag behöver medan man samtidigt och outtalat lägger ett stort ok på mina axlar genom att så här tidigt utstaka min framtid och vad som väntas av mig. Farsan säger att han inte behöver pensionsspara för han har mig - vad menar han med det?
"En bit gott och nybakat surdegsbröd om Du står upp själv gubbe, såja, visa mamma hur duktig du är!"
Sedan tror morsan att hon kan tigga tillbaka brödet men det har hon inget för. Tror hon att jag är blåst eller? Varför anstränga sig så totalt för att sedan ge bort belöningen?
Nä, hit med lite mer av ditt goda bröd istället morsan så kanske jag väljer att stå upp en stund till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar