måndag 22 mars 2010

Grabbarna ensamma hemma

Det är säkert många av er som är oroliga och undrar hur det går för mig nu när morsan har åkt iväg till Fuerteventura, så jag kan väl börja med att lugna er och berätta att jag har det alldeles utmärkt. Det enda problemet är att mamma tog med sig kameran så jag inga dagfärska bilder att dela med mig av, men däremot blir det lite text.

Efter att pappa och jag släppt av mamma på Sturup igår kväll åkte vi hem och pappa skötte sig exemplariskt: kex i bilen, ett långt bad, lite lek och sedan två välfyllda vällingflaskor. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket förrän klockan var halvfem. Jag kommer inte riktigt ihåg varför jag vaknade till, men det kan ha varit för att jag rullade över till mammas sida av sängen och inte stötte emot något. Eller så var det pappa som snarkade. I vilket fall så var det dags att sätta pappa i arbete. Lite ynk och snörvlingar räckte inte för att han skulle fatta galoppen, så jag fick öppna halsen på vid gavel för att han skulle förstå. Och när han väl förstod gick det fort. Även om jag förstod att han fixade till min välling tyckte jag att det var dumt att sluta skrika, för det gäller ju att visa vem som bestämmer. Vällingen var till belåtenhet, men för att ytterligare understryka vem som bestämmer så "murvlade" jag runt i sängen fram till halv sex. Pappa var lagom nöjd.

När vi väl gick upp för gott så satt morgonrutinen som en smäck! Högsta betyg till pappa. Jag var i och för sig mycket medgörlig eftersom jag visste att vi skulle hem till mormor, morfar och Plutten och jag ville inte spilla dyrbar tid på annat.

I Södra Sandby var det full rulle hela dagen, och annat är det inte tal om när mormor är med. Det bar ut med vagnen och eftersom jag nu har vant mig vid Kungsparken och Ribban i Malmö, var det trevligt med lite nya vyer. Mormor hade fullt sjå att hålla reda på både Plutten och mig. När vi kom tillbaka hem fick både Plutten och jag belöning (=mat) för att vi varit duktiga och det var ett trevligt initiativ som jag inte har varit med om förut. Jag måste kolla med mamma när hon kommer hem varför inte jag alltid för belöning när vi varit ute med vagnen. Fast det är ju klart, de där morotsbullarna kanske räknas som belöning....

Plutten är en intressant varelse. I många avseenden är vi lika. Vi pratar inte, och när vi utstöter ljud är det ofta för att meddela att vi är hungriga. Vi verkar också ha en liknande inställning till mat: fort skall den ätas och det är inte så viktigt hur den kommer in i munnen, och som tur är konkurrerar vi inte om samma mat. Vi har dock lite svårt att kommunicera med varandra. Jag fascineras av hans päls och vill gärna "kläm-nypa" för att verkligen känna, men Plutten verkar inte riktigt gilla detta. Å andra sidan är jag inte helt bekväm när han kommer sniffande med sin nos och sträcker ut en blöt tunga. Och den där saken på hans bak som svänger fram och tillbaka skall vi inte prata om - den är ju dunderfarlig!

Om ni är nyfikna på hur mamsen har det kan ni ju klicka på den här länken:
http://www.mixmegapol.se/tjejplanet-mlm/susannas-tjejplansblogg

1 kommentar:

  1. En vecka med pappsen går jättefort. Det blir säker mycket bus.

    SvaraRadera