Gottegris

Mina båda föräldrar är svaga för mer än för mig. Morsans stora last är saltlakrits medan farsans begär inte är lika specifikt - han käkar ALLT godis även om han kanske själv helst köper vingummin och liknande mjukt och segs fruktgodis.

Jag vill idag inte frånta eller fördunkla Er uppfattning om mina föräldrar som just goda sådana och som föredömligt nog inte ger barn under 2 år sötsaker. Min inledning ovan om deras godistycke skall inte missuppfattas. Här hemma bjuds det inte på godis till småttingar - det kan jag intyga!

Vad bra kanske Du tänkte nu!

Piss säger jag! Tänk att få dyka ner i den där stora godisskålen som brukar åka fram när jag har har gått till sängs? Där sitter de själva och gottar sig medan en annan är instängd i sängkammaren. Orättvist så det förslår!

Tandborstning måste till nu när man har fått tänder och det är tydligen lika viktigt även om man inte får ta del av den där sockerskålen!

Idag blev det dock viktigare än någonsin att borsta gaddarna för jag RÅKADE käka lite godis och du må tro att det var gott. Är "straffet" bara lite extra gnuggning av tandraderna så kan jag gott offra mig lite då och då när morsan har fått nog av sina lakritspengar.

Såhär var det för Er som inte var med - jag vill ju inte att morsan skall få massa skit nu:

Hon köpte klubbor i klubbaffären och när hon skulle betala så var det lite bökigt att få upp plånboken utan att riskera att tappa alla snusklubborna på golvet. Lösningen var att lägga dem i vagnen och där satt ju jag - yohoo! När morsan sedan såg mig sitta där med den stora snusklubban i munnen (med plast på) var hennes första instinkt att ta tillbaka den men jag tittade på henne med mina stora vackra blå och försäkrade att jag skulle bara suga lite på plasten och eftersom jag har lite problem med tandsprickning så gick min vals om att det kittlade gott i tandköttet hem och jag fick behålla klubban under uppsikt.

Vad morsan inte märkte när hon sedan drog vidare till en klädaffär och vidare in i ett provrum var att plasten lossnade lite grann och jag kom åt det där söta och goda skalet som precis täckte det ännu smarrigare salta innandömet. Vi bäbisar har ett kraftigt saltbehov eftersom vår mat är just saltfri och därför smakade klubban extra gott må du tro!

Säg den lycka som varar men nu har jag fått smak på livets goda och jag lovar att vetekexen är inte lika lockande längre men som alltid så är de bättre än ingenting!

Äntligen hemma!

För Er som inte hänger med är det ju så att morsan har varit iväg en vecka och förlustat sig helt på egen hand!

För Er som inte känner min morsa kanske Ni tror att hon är totalt känslokall och saknar familjekänsla och inte längre älskar oss - vi som blev lämnade kvar hemma!

För Er som känner min morsa - Ni vet att min morsa säkert har lidit helvetes kval där borta på Atlantön, långt, långt borta från sina båda grabbar. Hon har avskytt varje minut av sin vistelse och räknat dagarna tills hon skulle vara hemma med oss igen!

Jasså inte? Vaaaaaaaaaaaaa? När hon kom hem sent inatt var det precis vad hon sa och hennes ånger och skuldkänslor var påtagligt äkta...
Men hallå där? Är det inte morsan jag skymtar i bakre raden och med ett stort smil på läpparna? Så mycket för hennes sömnlösa nätter och oro som hon påstod sig haft hela veckan!

Verkar vara fest på gång! Kanske att morsan bara försökte hålla god min eftersom hon inte är den otacksamma typen? Kanske att morsan hade den där saknadångesten bara på natten när hon kunde gömma sig i mörkret, kanske att hon sparade den tills dess och fick genomlida all ensamhet helt på egen hand? Stackars min morsa - jag hade iallfall massa älsklingar runtomkring mig - farsan och mormor och farmor och morfar och farfar och gammelmormor och Plutten... Stackars min mamma som inte hade någon att dela allt jobbigt med!

Nämen! Vad är detta? Tights? Showgirls? Söta flickor - jammi!

Oavsett vad som har hänt så är jag glad att jag nu har morsan hemma och morsan verkar inte ha tagit skada av sin "jobbiga" resa.

Glada vänner har hon fått också och vilken tur att Marie, Maria, Anna och Petra bor så nära för då kanske jag oxå kan få möjlighet att träffa dem någon gång och då skall jag minsann få klarhet i hur det egentligen var med morsans hemlängtan!

Favoritleksak

Mormor gillar att köpa saker. Alldeles för mycket och alldeles för ofta om du frågar morfar. Han brukar muttra något i stil med "det där var väl onödigt, var skall vi ha den/det?" Mormor verkar dock inte lyssna så mycket på morfar i detta avseende. Jag tycker det är bra att mormor köper saker, framför allt när det är saker som jag får. Häromdagen köpte mormor en jättefin polisgubbe till mig. Jag tar med mig den överallt och jag tror minsann att det är min första favoritleksak. Häromdagen tänke jag att det var kock som var drömyrket, men jag tror nog att polis smäller än högre.
Pappa försöke få mig att skratta för fotografen, men jag koncentrerade mig på att smaka på polismannens gula hjälm.
Idag har det varit trist och tråkigt väder med regn och rusk. Igår, däremot, var det årets finaste dag och jag, farmor och farfar passade på att sitta utomhus i det vackra vädret och fika. Farfar åt sin favoritkaka - Mazarin.... medan jag mumsade på min favorit"kaka" - smörgåsrånet. Pappa har berättat för mig att när han är pappaledig skall han och jag hänga på uteserveringar när det är fint väder. Jag har inte riktigt förstått varför detta är någonting att sukta efter, men efter gårdagens fika har jag förstått att det är ett ganska gott sätt att fördriva tiden på - åtminstone så länge det finns tillgång på mat.

Spela fyrhändigt

Igår lämnade jag mormor, morfar och Plutten och flyttade in till farmor och farfar. Flyttbestyr och miljöombyte gjorde mig trött och jag somnade innan jag hann uppdatera bloggen igår. Jag var lite orolig för att att sova i spjälsäng, men farmor hade köpt en stor uppblåsbar madrass som jag och pappa kunde sova på. Kanonskön! Inte så konstigt att jag somnade in tidigt igår.

Idag har det varit fullt upp hemma hos farmor och farfar. Precis som hemma hos mormor och morfar finns det en trappa och nu när jag tränat i Södra Sandby kunde jag imponera på farföräldrarna när det gäller trappbestigning.

Farfar och jag tycker om att jamma vid pianot. Farfar tar hand om kompet och så kan jag sväva ut fritt i mina musikaliska experiment. Farmor tycker att det låter "nyskapande". Jag väljer att tolka det som att hon tycker att det är det bästa hon någonsin hört. Pappa skall ha klinkat piano när han var yngre, men han var tydlingen ingen större talang, eller var han bara en missförstådd konstnär som också var nyskapande? I vilket fall är det intressant att höra farmor och farfar berätta lite historier om pappa. Hi-hi.

Idag är det "våffeldagen" och jag förstod inte vad detta rörde sig om förrän på kvällen då vi åt just våfflor. Jag har aldrig ätit våfflor förut, och gissa vad? Jag tyckte om det! kanske inte så konstigt när man lägger ihop grädde, sylt och "nybakade rån". Mums. Varför kan vi inte fira en god maträtt varje dag, året runt? Det tycker jag är en alldeles utmärkt idé. Vem skall man prata med om sådana här saker?

Kul i Södra Sandby

Igår beklagade jag mig över att mamma tagit kameran och att det därför inte blir några bilder till min blogg, men det visade sig att mormor hade en likadan kamera och därför kan jag idag bjuda på lite bilder från Södra Sandby.

Mormor och morfar har massvis med leksaker, men jag tycker det är roligare med mera vardagliga attiraljer. Soppslevar, kastrullock eller varför inte en rosa vattenkanna?

Köket är helt klart mitt favoritrum. Massvis med lådor att dra ut och fullt med mat. Jag tror att jag skulle bli en utmärkt kock, bara jag inte själv äter upp allt jag lagar. Mormor är en riktigt bra kock och igår blev det biff och potatis i stora lass. Jag är ju inte den som tackar nej till mycket och god mat, men även jag har mina begränsningar och efter den goda maten blev det naturligt med favoritsysselsättning 2:

När jag vaknade upp och kände mig både mätt och utvilad var det hög tid att bestiga mitt Mount Everest - trappan hos mormor och morfar. Hittills har jag inte försökt bestiga trappan, men nu var det äntligen dags för premiär. När jag väl fått in tekniken var det inga större problem. Mormor fanns hela tiden steget bakom, men hon behövde aldrig ge mig en hjälpande hand. Nu är jag mogen för större utmaningar!

Under dagen kom det två gubbar som skulle titta på fönstren och då fick Plutten passa mig (eller var det jag som skulle passa plutten) medan mormor pratade med gubbarna. Plutten och jag börjar bli riktigt bra kompisar och han verkar inte vara alltför sur fastän jag kommer och stjäl uppmärksamhet från hans matte och husse.

Grabbarna ensamma hemma

Det är säkert många av er som är oroliga och undrar hur det går för mig nu när morsan har åkt iväg till Fuerteventura, så jag kan väl börja med att lugna er och berätta att jag har det alldeles utmärkt. Det enda problemet är att mamma tog med sig kameran så jag inga dagfärska bilder att dela med mig av, men däremot blir det lite text.

Efter att pappa och jag släppt av mamma på Sturup igår kväll åkte vi hem och pappa skötte sig exemplariskt: kex i bilen, ett långt bad, lite lek och sedan två välfyllda vällingflaskor. Sedan kommer jag inte ihåg så mycket förrän klockan var halvfem. Jag kommer inte riktigt ihåg varför jag vaknade till, men det kan ha varit för att jag rullade över till mammas sida av sängen och inte stötte emot något. Eller så var det pappa som snarkade. I vilket fall så var det dags att sätta pappa i arbete. Lite ynk och snörvlingar räckte inte för att han skulle fatta galoppen, så jag fick öppna halsen på vid gavel för att han skulle förstå. Och när han väl förstod gick det fort. Även om jag förstod att han fixade till min välling tyckte jag att det var dumt att sluta skrika, för det gäller ju att visa vem som bestämmer. Vällingen var till belåtenhet, men för att ytterligare understryka vem som bestämmer så "murvlade" jag runt i sängen fram till halv sex. Pappa var lagom nöjd.

När vi väl gick upp för gott så satt morgonrutinen som en smäck! Högsta betyg till pappa. Jag var i och för sig mycket medgörlig eftersom jag visste att vi skulle hem till mormor, morfar och Plutten och jag ville inte spilla dyrbar tid på annat.

I Södra Sandby var det full rulle hela dagen, och annat är det inte tal om när mormor är med. Det bar ut med vagnen och eftersom jag nu har vant mig vid Kungsparken och Ribban i Malmö, var det trevligt med lite nya vyer. Mormor hade fullt sjå att hålla reda på både Plutten och mig. När vi kom tillbaka hem fick både Plutten och jag belöning (=mat) för att vi varit duktiga och det var ett trevligt initiativ som jag inte har varit med om förut. Jag måste kolla med mamma när hon kommer hem varför inte jag alltid för belöning när vi varit ute med vagnen. Fast det är ju klart, de där morotsbullarna kanske räknas som belöning....

Plutten är en intressant varelse. I många avseenden är vi lika. Vi pratar inte, och när vi utstöter ljud är det ofta för att meddela att vi är hungriga. Vi verkar också ha en liknande inställning till mat: fort skall den ätas och det är inte så viktigt hur den kommer in i munnen, och som tur är konkurrerar vi inte om samma mat. Vi har dock lite svårt att kommunicera med varandra. Jag fascineras av hans päls och vill gärna "kläm-nypa" för att verkligen känna, men Plutten verkar inte riktigt gilla detta. Å andra sidan är jag inte helt bekväm när han kommer sniffande med sin nos och sträcker ut en blöt tunga. Och den där saken på hans bak som svänger fram och tillbaka skall vi inte prata om - den är ju dunderfarlig!

Om ni är nyfikna på hur mamsen har det kan ni ju klicka på den här länken:
http://www.mixmegapol.se/tjejplanet-mlm/susannas-tjejplansblogg

Ögongodis!

Morsan har packat hela helgen känns det som. Inte nog med att hon måste packa till sig själv - någon måste ju se till så att även min väska är packad. Det är ju fler som skall ut och "resa" i veckan!

Morsan är ingen fan av att packa och det är nog tur att min "orduppfattning" inte är helt utvecklad ännu eftersom det kom farandes både ett och annat opassande ord när morsan förtvivlat gjorde våldsamma utspel mot garderoberna som hon ansåg inte innehöll någonting som passade.

När hon var hyfsat klar så var hon ändå inte nöjd för hon tyckte att det var alldeles för mörka färger i högarna hon samlat framför sig och skall man åka till solen så är det väl sommarplaggen som måste fram. Farsan tyckte så oxå men det skulle han inte sagt för då blev morsan helt högröd i ansiktet och tyckte att stackars farsan var helt knäpp - han som bara försöker vara ärlig och hjälpa till!

Morsan är alltid snäll och ovan utbrott är högt ovanliga. Utbrotten beror kanske inte så mycket på kläderna i det här fallet. Jag tror att det beror på att morsan har lite resfeber och resfeber har hon för att hon skall LÄMNA mig! Hon sa till farsan tidigare idag att hon var orolig att jag skulle glömma bort henne! Va? Har du hört något så dumt? Skulle jag glömma bort den hand som föder mig? Ha!

Men vänta nu! Jag har märkt en tendens hos morsan idag att jag får min vilja igenom hyfsat enkelt och jag tror att det är hennes dåliga samvete som talar. Hon känner att hon är en dålig morsa som lämnar mig ensam med farsan i över en vecka och därför vill hon inte neka mig någonting. Hon vill sätta spår, hon vill tydliggöra hur mycket hon älskar mig och hon talar - smart som morsan är - till mig genom magen min! Hon vet vad som funkar hon! Hihihi...

Jag skulle kunnat lugna morsan och säga att hon ALLTID kommer att vara nummer 1 för mig men jag är ju en smart kille (produkt av morsan och farsan) så jag tror nog att jag utnyttjar morsans vånda lite till men jag lovar att när vi vinkar hej då på flygplatsen kommer jag att berätta för henne hur mycket jag tycker om henne och att både jag och farsan kommer att sakna henne. Jag för den goda maten och farsan för att hon låter honom sova på morgonen!
För att morsan inte skall glömma bort MIG så bjuder jag henne här på lite ögongodis!

Vem kan säga nej till en så här söt liten kille?

Jag gillar att busa och leka!

Här har Ni mig på min favoritplats - köket!

Flirtar man med morsan får man alltid mer!

Pussfisken är rolig och den brukar få sova i en russinburk när den inte plockas upp och pussas på!

Ibland är jag snäll och låter Er andra leka med mina leksaker! Vassego!

Puss, puss! Jag älskar dig morsan och vi ses snart!

Jag LOVAR att ta hand om farsan och såklart att jag kommer att sköta mig exemplariskt hos mormor och farmor!

FREDAGSMYS!

Ser jag allvarlig ut tycker du?

Lugn! Skulle jag vara allvarlig? För mig är allting en lek och att jag kanske ser lite bister och sammanbiten ut nedan har mer att göra med att jag hellre skulle vilja vara bakom än framför kameran.

Det är ett jäkla fotograferande jämt och ständigt och jag förstår inte varför morsan och farsan envisas med att plocka upp kameran i tid och otid. Jag menar - vi har hela datorn full med bilder och 99% är bilder på mig - räcker det inte snart?

Morsan menar att hon vill fånga ögonblicket och att vi inte får tiden tillbaka och att jag kommer att tacka henne när jag blir äldre och förstår!

Hallå!!!!!!!!! De snygga och coola bilderna är väl en sak men de där skämmiga bilderna, nakenbilder och annat fjolligt, som också finns i samlingen känner jag att jag inte riktigt kommer att stå för när jag som tonårig målbrottskille visar mitt fotoalbum för kompisar och kanske flickvän... hihihi...tjejbaciller, blääääääääää!
Idag är det fredag och då har man fredagsmys och vad passar väl bättre än att mysa i sin grodpyjamas?

I vår familj myser vi gärna framför tv-apparaten och det serveras godsaker såsom morötter med dippa (morsans önskemål) samt ordentligt med chips (farsans och mitt önskemål). Ärligt talat har jag inte smakat chips ännu men jag gillade ju pommes när jag fick smakprov på det igår och potatis men även potatismos hör till favoritkolhydrater så då borde rimligen chips behaga mina små smaklökar.

-Hur smakar chipsen farsan? Kan man få smaka, bara ett?

-Nä, jag vill inte ha morötter istället, jag vill ha chips, chips, chips....

-Mumsfilibabba! Chips är gott. Snälla, kan jag få chips till fisken på söndag istället för farsans mos?

Fredag innebär att det är helg och att man får vara uppe lite längre men inte hur länge som helst och när det är dax att lägga sig är vi inte riktigt överens mina föräldrar och jag. De vill ha lite egentid i soffan men det känns orättvist tycker jag.

Vi möttes halvvägs och vi lekte lite till innan jag faktiskt blev trött och hungrig och som vi alla vet är vällingen sövande och efter 2 flaskor vaggades jag in i drömmarnas land och var ganska nöjd med kvällens mys.

Imorgon är det lördag och då blir det fotboll med farsan!

Enligt Tallriksmodellen

Idag skulle morsan göra sig fin i håret hos frisören och eftersom en frisörsalong inte är det mest idela tillhållet för en liten nyfiken bäbis så hade morsan involverat mormor i dagens aktiviteter.

Mormor som inte jobbar sådär värst mycket har ledigt lite då och och då och idag var en sådan dag då hon annars bara hade rullat tummarna (hihihihi) och varför då inte göra lite nytta och rycka ut som barnvakt till favoritbarnbarnet. Jag vet att hon inte kan säga det högt - att jag är favoriten - av hänsyn till alla mina kusiner, men jag VET och det räcker för mig! Mormor är en rar mormor som liksom min farmor vill mig väl och vad får mig att må väl om inte att ge mig god mat när hungern sätter in - vilket den tenderar att göra när man minst anar det. Som idag när mormor och jag gjorde stan. Helt plötsligt kurrade det till så där intensivt som det bara gör när man är riktigt hungrig. Mormor förstod direkt vad som var på gång och hon gjorde en blixtinsats när hon styrde vagn med barnbarn direkt in på McDonalds och avfyrade en snabb beställning:

- Ett styck "Happy Meal" och snabbt skall det gå!

Du må tro att den finnige unge killen bakom disken fick fart på benen. Mormor är inte att leka med när hon vill något och när killen dessutom stressades ytterligare av mitt ylande efter mat är jag inte förvånad att vi hade vårt käk på mindre än en minut. Killen hade gjort bra ifrån sig på ett ackordsjobb, vilket tempo han fick upp!

My first "Happy Meal" ever och här har Ni mitt utlåtande:

- Köttet gott, pommes ännu godare men brödet kunde de behållt själva!

Fick massa energi och ny kraft efter maten och vad passar väl bättre efter en stor måltid än en liten promenad. Tog vagnen och övade lite och det går bara bättre och bättre. Idag gick det ytterligare bättre och jag var mer stadig än någonsin förut och kanske att det berodde på det stora proteintillskottet hamburgaren tillförde?

Ingenting kunde stoppa min framfart och jag tog mig över trösklar och girade lätt som en plätt förbi leksaker och annat bråte som kom i min väg när jag for från vardagsrum, via hallen och in i pokerrummet och tillbaka igen.

Vad kan vi lära oss av dagen idag då?

Jo, mer hamburgare och pommes till barnet så klarar han sig snart utan sin vagn och morsan kan glänsa på mammaträffen och stoltsera med att jag minsann är lika duktig som Dante!

På 2 ben

Ni har sett det förut och här ser Ni det igen:

Erik står själv!

Min kompis Dante som är så jäkla duktig skulle säkert ha invändningar om han läste detta - han skulle sagt något i stil med att "kan du bara stå, kom igen när du kan gå också!". Han får vara hur kaxig han vill för vad är det för vits att kunna springa runt och leka när vi andra fortfarande är på krypstadiet?

Må vara så att morsorna är imponerade och gör tummen upp men vi andra bäbisar couldn't care less! Det är liksom vi MOT honom än så länge. Mycket möjligt att jag och Dante blir tajta polare vart det lider men just är han Mr Stropp - på tok för duktig för min smak.
Nu är jag och mina förstående föräldrar av den åsikten att allt måste få ha sin tid och att man inte skall stressa fram barnen - "Barn måste få vara barn!"

Farsan skämtar ibland om hur min framtid kommer att se ut och varje gång jag visar intresse för något runt och allra helst en boll blir han eld och lågor och hans uppmuntran till sådan lek visar inga gränser. Kan tilläggas att jag inte var många veckor gammal då han for ut på stan och köpte på sig små mjuka goa bollar för mig att lattja med! Bollar större än mig själv men det skall börjas i tid som han uttryckte det!!!

Farsan håller inte det som en hemlighet att jag skall bli proffs och då allra helst i fotboll men skulle det inte funka så går det bra med andra sporter så länge jag inte visar intresse för hästar, motorsport eller ägnar mig åt fjantaktiviteter som att danska balett eller spela fiol....

Va? Känner att morsan och framför allt farsan inte alltid är helt konsekventa. Här snackas det hej vilt om att jag måste får den tid jag behöver medan man samtidigt och outtalat lägger ett stort ok på mina axlar genom att så här tidigt utstaka min framtid och vad som väntas av mig. Farsan säger att han inte behöver pensionsspara för han har mig - vad menar han med det?

Morsan är lite skenhelig hon med!

"En bit gott och nybakat surdegsbröd om Du står upp själv gubbe, såja, visa mamma hur duktig du är!"

Sedan tror morsan att hon kan tigga tillbaka brödet men det har hon inget för. Tror hon att jag är blåst eller? Varför anstränga sig så totalt för att sedan ge bort belöningen?

Nä, hit med lite mer av ditt goda bröd istället morsan så kanske jag väljer att stå upp en stund till!

Resfeber

Morsan har gått och vunnit en resa och är allmänt disträ och frånvarande.

Med en mindre skärpt morsa går det mycket lättare att hitta på bus hemma och idag var det fritt spelrum för mig och mina tokigheter. Jag har mycket stort intresse för vår skräphink men morsan tillåter aldrig att jag leker med den - hon tycker att det är äckligt. Idag köpte morsan mig en egen hink - en blå sak - men den var bara rolig en liten stund. Kanske är det så att det man inte får ha eller får göra är det som lockar, det är det som är spännande och det som ger mest tillfredsställelse. Kan det vara så kanske?

Farsan tror att det är så iallafall och han tror att han kan nyttja denna insikt och lura mig. Men det har han inte mycket för. Ibland kan han ge en speciell tidning eller en utplockad bok överdrivet intresse och försöker då få mig att tro att det han håller i är något verkligen unikt. Bara för att få mig intresserad och vilja ha men ganska fort genomskådar jag hans försök, jag är ju en smart kille, och morsans köp av egen hink till mig idag är lite lurendrejeri på samma nivå - för lågt för att jag skall köpa det!

Bättre kan Ni morsan och farsan!
Gäller att passa på nu när morsan har så mycket annat att tänka på och vad passar väl bättre än att gå loss på hittills ointagna hyllplan i köket. Massor av grejer att känna och klämma på och kanske till och med smaka på...

...nåja, okokt pasta! Det finns en gräns även för lille Erik med vad han stoppar i sig men schysst paket att skaka, det skramlar och jag håller takten!

Som vetgirig liten bäbis gillar man ju att läsa böcker och idag passade jag på att läsa, inte de som farsan strategiskt plockar ut åt mig, utan de där andra, de där aja-baja-böckerna!

Hur kul som helst har dagen varit iallafall men morsan har en del att plocka upp efter mig men det kan hon dock ha tycker jag för om jag förstår det rätt så kommer hon att lämna mig och farsan ensamma i en hel vecka! En hel vecka utan morsan - hur skall det gå?

Alla säger att det kommer att gå prima och när jag får berättat för mig hur veckan kommer att se ut så är jag nästan övertygad om att de har rätt. Mormor & morfar kommer att ha hand om mig en del och som om inte det vore nog så blir det tid även hos farmor & farfar.

Det innebär att jag kommer att få massa kärlek och omtanke och massa gott käk förstås! Jag kan lära dem alla mina lekar och de orkar säkert leka med mig hela dagarna.

Jag håller det lite öppet ändå - om jag vill, då måste jag väl få sakna mamma lite grann fast att jag har det bra ändå??? Snälla...

Gubben i lådan!

Man måste stilla sin nyfikenhet annars skulle jag gå under av otålighet!

Visst kan man dra ut lådor och öppna dörrar och sedan nöja sig med det men varför inte utnyttja det faktum att man är liten och nätt (nåja...). Om man nu kan klättra ner i byrålådan - skall man inte göra det då?
Vem vet - kanske att det kan vara alternativ till gallersängen som jag ogillar!

Det går frammåt i dubbel bemärkelse kan jag informera Er trogna läsare. Jag rullar och nöter på min gåvagn men det är bara en tidsfråga tills det att den är överflödig och har gjort sitt.

Kolla, kolla - no hands! Morsan blir så till sig att hon applåderar och vrålar gällt. Farsan är mer snabb i vändningarna och fångar på bild!

Tro nu inte att här finns en gåvagn till övers som står och samlar damm - jag tror jag behåller den lite till för att öva upp mina färdigheter ytterligare!

Sådan fader sådan son!

Idag är det äntligen dags!

Med en lång och kall vinter bakom oss går startskottet idag för den allsvenska premiären och det värmer i farsans hjärta må du tro. I mitt med tydligen - iallafall är det vad farsan säger. Jag har det i blodet påstår han. Laget i våra hjärtan är inte Malmö som man kanske skulle kunna tro med tanke på var vi är bosatta.

Göteborg, Göteborg, Göteborg - blåvitt för hela slanten! Mesta Mästarna med 18 segrar i bagaget!

Kalmar på bortaplan idag! En ganska tråkig och händelselös första halvlek men Tobias Hysén gör sitt jobb och tar oss till ledning med 1 mål. Spelarna känns inte riktigt i form såhär i början av säsongen så vi höll tummarna att de kunde hålla emot en eventuell kvittering i andra.

Ser bra ut! En bit in i andra halvlek fick vi se Tobias näta igen!

Tobias pappa heter Glenn och vi såg honom sitta i publiken och heja på sin son. Precis så ska farsan göra för mig när det är min tur att glänsa på plan lovade han mellan chipstuggorna och en stor klunk öl!

Detta är vår grej - min och farsans! Jag gillar det och ser redan fram emot nästa veckas matcher. Morsan får klara sig själv och just nu har vi satt henne i arbete ute i köket - man blir hungrig av att heja fram sitt lag!

"Morsan, matchen är klar om 20 minuter, ha maten klar då!"