Kan mamma kan vi...

Häromdagen lämnade morsan oss själva hemma - farsan och jag! Morsan skulle umgås med en väninna och de skulle roa sig med ett biobesök.

Jag och farsan vinkade sorgset adjö till henne när det var dax att gå men så fort hissdörren gick igen bakom morsan åkte smilbanden upp mot öronen och vi fnissade gott:

"Nu tror hon att vi har det trist och att vi räknar timmarna tills hon kommer hem igen! Så fel, så fel hon har", skrattade vi och bänkade oss och hann precis i tid för avspark.

I pausen var det dax för pappa att göra lite nytta och jag fick pyjamas (tack kära faster) och ny blöja.

Missförstå mig rätt - det var en trevlig killkväll MEN när morsan kom så var jag hungrig och kinkig och då var det ganska gott att få krypa upp i hennes famn och bli omhändertagen på det sättet som bara morsan min kan!