Charmknutte

Det är lite synd om mig för tillfället. Lite från och till iallafall.

Varför då då kanske Ni undrar?

Jo, det kan jag tala om för Er - jag håller på att få tänder och det är ingen barnlek det må Ni tro.

Jag dregglar och sörlar ner mig och jag känner ett ständigt behov av att gnaga och tugga på saker och ting - kan vara precis vad som helst. Allt går bra! Om inte morsans eller farsans fingrar finns till hands kan jag tänka mig att låna någon annans - vems som helst faktiskt när kliet sätter in. Då finns inga hämningar och jag kombinerar gärna bitandet och nafsandet med att skrika, för att förstärka liksom. Känns bättre då må Ni tro, mer effektfullt!
Morsan gnäller lite hon med - över sömnlösa nätter - men när jag ler och tindrar med ögonen såhär charmfullt så kan hon inte annat än att jamsa med mig och tycka synd om mig.

Det är så enkelt att be om ursäkt - som genom ett trollslag är allt förlåtet! Kommer det alltid vara så enkelt, oavsett vad jag gör???