Soffpotatis

Soffan i vardagsrummet är lite av en samlingspunkt i vår familj - vi ryms där allihopa och jag har en liten hörna där jag kan lattja runt med mina leksaker. Päronen (läs mamma) har dock blivit aningens mer försiktiga efter en incident häromdagen som kunde slutat riktigt illa men som jag styrde "upp"!

Man har ju blivit lite mer mobil som man säger och även om jag varken kan krypa eller gå ännu (vänta bara - snart där) så har jag mina egna sätt att förflytta mig och ändra position - och det går undan må du tro.

Vad händå då?

Morsan lämnade mig för ett ögonblick ensam i soffan. "Ögonblick" säger hon men jag tyckte själv att det kändes som en evighet och jag hann röra mig lite både åt ena och andra hållet och lite fram och lite tillbaka och sedan - DUNS!

"Soffan var inte större än så", minns jag att jag tänkte när jag kände luft under vingarna och störtdök i rasande fart ner mot det hårda parkettgolvet. Vilken tur att jag samlade mig och gjorde en snygg frivolt precis innan landning för att ta mark med mage istället för bakhuvud. Lite röd i pannan - annars inga skador att hålla mamma ansvarig för. Snacka om att hon drog en lättande suck när hon undersökt mig både en och två gånger och försäkrat sig om att jag mådde bra.

I telefonsamtalet med farsan lite senare återgav morsan vad som hänt och pappa sa bara:
"Vilken tur att det var du och inte jag som gjorde det!"

Farsan är cool han! Har Ni sett mina söta fossingar! Jag övar varje dag att stå på dem...

Och snart kan jag SJÄLV! Morsan, låt mig vara...

Charmknutte

Det är lite synd om mig för tillfället. Lite från och till iallafall.

Varför då då kanske Ni undrar?

Jo, det kan jag tala om för Er - jag håller på att få tänder och det är ingen barnlek det må Ni tro.

Jag dregglar och sörlar ner mig och jag känner ett ständigt behov av att gnaga och tugga på saker och ting - kan vara precis vad som helst. Allt går bra! Om inte morsans eller farsans fingrar finns till hands kan jag tänka mig att låna någon annans - vems som helst faktiskt när kliet sätter in. Då finns inga hämningar och jag kombinerar gärna bitandet och nafsandet med att skrika, för att förstärka liksom. Känns bättre då må Ni tro, mer effektfullt!
Morsan gnäller lite hon med - över sömnlösa nätter - men när jag ler och tindrar med ögonen såhär charmfullt så kan hon inte annat än att jamsa med mig och tycka synd om mig.

Det är så enkelt att be om ursäkt - som genom ett trollslag är allt förlåtet! Kommer det alltid vara så enkelt, oavsett vad jag gör???

Morot

Fråga dem som känner min mamma följande:

vad är det som är orangefärgat, växer i jorden, karotenrikt och mammas favoritgrönsak?

Och ALLA kommer att svara: MOROTJag vill oxå testa såklart och när jag får den skalad och tillskuren i lagom storlek och framför allt kylskåpskall så är det gudagott att pressa mot mina stackars bissingar som är på väg upp!

Kan mamma kan vi...

Häromdagen lämnade morsan oss själva hemma - farsan och jag! Morsan skulle umgås med en väninna och de skulle roa sig med ett biobesök.

Jag och farsan vinkade sorgset adjö till henne när det var dax att gå men så fort hissdörren gick igen bakom morsan åkte smilbanden upp mot öronen och vi fnissade gott:

"Nu tror hon att vi har det trist och att vi räknar timmarna tills hon kommer hem igen! Så fel, så fel hon har", skrattade vi och bänkade oss och hann precis i tid för avspark.

I pausen var det dax för pappa att göra lite nytta och jag fick pyjamas (tack kära faster) och ny blöja.

Missförstå mig rätt - det var en trevlig killkväll MEN när morsan kom så var jag hungrig och kinkig och då var det ganska gott att få krypa upp i hennes famn och bli omhändertagen på det sättet som bara morsan min kan!

Vår bästa tid är nu...?

Mina föräldrars vänner och bekanta hävdar att den bästa bebistiden är nu. Jag skall tydligen vara tillräckligt stor och gammal för att kunna interagera hjälpligt med min omgivning, samtidigt som jag inte är tillräckligt mobil för att kunna förflytta mig på egen hand och orsaka skador på mig själv och min omgivning.

Bästa tiden?!? Bah! För vem då, undrar jag? Inte för mig i alla fall. Det är inte alls kul när man vill någonting och så klarar man inte av det. Kroppen lyder inte. Om ni tittar på filmen nedan så känner ni säkert sympati för mig.

Idag är annars en ganska rolig dag. Pappa fyller år och mamma uppvaktade med skönsång (nåja) och fina presenter på morgonen.

Farsansim

Farsan försökte vara lite rolig idag och kallade mitt BABYSIM för FARSANSIM - hehehe - tyckte någon att det var speciellt underhållande? Var det någon som drog lite på smilbanden? Nähe, tänkte det. Jag jollrade lite lätt för att hålla honom på glatt humör - mest för att hålla stämningen uppe och på topp - för jag var iallafall GLAD idag!

Idag hade farsan tagit sig tid för att följa med på babysim. Inte bara följde han med - han ersatte morsan som min följeslagare i vattnet och faktiskt - han gjorde det med gott betyg:
-han var lika kul att bada och lattja med som med morsan!

Ett plus var att farsan med sin längd (1,96) kunde vara ute på det djupaste vattnet - hit kommer jag aldrig med morsan som med sin längd (1,61 och en halv som hon påstår att hon mäter över havet men som farsan säger inte är riktigt sanning - det tetas mycket om detta hemma må du tro) måste hålla sig på grundaste delen av poolen. Mamma blev lite avis för idag fick vi prova på ett nytt grepp och en ny övning - att komma över och simma på pappas rygg! Jag fick eloge av simlärarinnan för mina starka bensparkar - det känns som att allt fläktande med benen har gett resultat. Jag ser redan fram emot nästa måndag då vi får öva mera på denna avancerade simteknik.

Ge oss ytterligare ett par simlektioner och jag simmar snart själv - nästan!

Helgmys

Ännu en helg i mitt 5-månadersliv. Helg - smaka på det ordet! Me like!

*Mys med bara morsan i fredags - farsan var i Lund och lekte med sina kompisar.
*Gammelmormor fick lite Erikdos i lördags innan det var dax att våldgästa mormor och morfar.
*Sängmys som sig bör söndag morgon och fika hos härliga Rebenstam´s.

Det är gott att ligga och dra sig lite på morgonen! Kanske lite försköning av tillvaron om du frågar morsan.

Såhär go och glad i sängen är jag först när jag varit uppe med tuppen, väckt morsan och fått henne att dra mig ut i vagnen på en timmes promenad då jag sovit till mig lite extra och sedan väl hemma fått lite mat i mig - nedan förskönande idyll är alltså ca 2 timmar efter uppvaknandet och morsan och jag är igång att väcka min sjusovande farsa ur hans djupa dvala.

Det är gott att sprattla runt i sängen och kul att få fart på farsan!

Ser Ni mina spänstiga lår!

Morsan är klen hon - enkel match att brotta ner!

Pilates

Morsan för sig saker ibland och idag fick hon för sig att hon skulle träna lite pilates - why not???

Den där STORA bollen ser väl cool, festlig och harmlös ut sådär på avstånd. Allt som rör sig är skoj och den varken luktar illa eller gör ljud ifrån sig som skulle kunna skrämma mig.

Kanske att jag, om jag kom tillräckligt nära, till och med skulle kunna få mig en smakbit. Allt som kommer i min väg är gott att smaka på tycker jag - det är tydligen mitt sätt att känna och få förhållande till saker och ting har min mamma läst på någon infosida på nätet.

Pilates var det ja! Mamma hon pilatade på medan jag först var en hejande åskådare men ganska snart tröttnade jag på att bara titta och då tog mamma ner mig på golvet och där rullade jag runt och gjorde mina egna övningar.
Det var svettigt och intensivt och det var roligt - både mamma och jag skrattade gott och att sitta på mammas mage när hon gjorde sit-ups det var att förena nytta med nöje sa mamma.

Nä - nu orkar jag inte mer mamma - time out!!!

Kom ihåg att man måste äta proteinrikt inte senare än en halvtimme efter utförd träning - snabba dig ut ur duschen morsan så att jag inte svälter ihjäl och rubbar min ämnesomsättning.

Intet ont anande

Här ligger man på köksgolvet - glad i hågen - och totalt ovetande om vad dagen har i beredskap för mig!

Och lika bra var väl det eftersom det idag var dax för de där otäcka sprutorna igen - vaccinering nummer 2. Nu skall jag bli immun mot Difteri, Stelkramp, Kikhosta, Polio, Hemophilus influenzae typ B samt Pneumekocker.

Den alltid så snälla Erika på BVC visade ett annat jag idag - idag tog hon fram de där läskiga sprutorna igen. Hon skall dock ha lite eloge för sitt arbete att distrahera mig. En massa roliga leksaker togs fram och hon gullade med mig och skrattade och lattjade och rätt var det var så var första sprutan i hamn - just one more to go!
Andra låret blottades och vips så var sprutorna tömda och jag blev lite ledsen i ögat en kort stund men mamma tröstade mig som bara hon kan.

Ganska snabbt torkade jag tårarna och jag funderade på att be Erika ge mig ytterligare en shot nu när hon ändå höll på - den där svininfluensan Ni vet - men tji fick jag - den ges inte till oss små barn. Puh! Ett tag kände jag att jag tagit mig vatten över huvudet - ville ju egentligen inte ta en spruta till, jag ville bara visa mig lite tuff inför Erika.

För Er som för diagram (för pappa alltså) - här kommer mina uppdaterade uppgifter:

Vikt: 8820 gram
Längd: 67,2 cm
Huvudomfång: 45,2 cm
Ålder: 5 månader + 5 dagar

Jag börjar greja det där med att tugga och svälja nu - inte så svårt nu när jag förstått hur gott det är!

Gröt med boppemjölk och banan är grejer det - mums, mums!

Sitta själv

Jag har berättat för er om min babysitter va? Eller snarare MINA BABYSITTERS - pluralis!

Dels har jag min "gamla" som i och för sig varit en trogen följeslagare men som nu mest känns trång och obekväm - sedan har vi ju min "nya" som jag fick av farmor och farfar för inte så länge sedan. Den är go och den gör mig glad - ordentligt med svikt kan jag lova!

Trots mitt gillande är det fortfarande en babysitter och jag känner mig lite tvingad när jag blir nedstoppad i den. Förstår ni vad jag menar?

"Sitt nu där bäbis och luta dig tillbaka och gunga, låt gärna gunget gunga dig till sömns så kan mamma och pappa göra annat!"

Jag vill inte att gunget skall gunga mig till sömns - jag vill vara med och ha koll på läget. Idag klurade jag ut hur jag skall gå till väga - någon annan som använder sin sitter som jag gör?
Genom att luta mig lite till höger och låta höger arm ta stöd mot sitterns sida så kunde jag med trimmade magmuskler dra upp kroppen och genom att skjuta ner rumpan och sträcka på ryggen blev det helt sonika luft mellan sittern och min kropp och det kändes som jag satt HELT SJÄLV.

Wow - vilken kille - KAN SJÄLV!

Lek i soffan

Mina föräldrar har en stor och fin soffa i vardagsrummet. Två dynor är tydligen av vanlig storlek, men den tredje dynan - eller divanen - är mycket större och den har jag gjort till min plats. Uppenbarligen har detta ställt till det för mina föräldrar. F.E. (d.v.s. Före Erik) så brukade mamma ligga eller halvligga på de två vanliga dynorna medan pappa spred ut sig på divanen. Nu måste pappa snällt flytta på sig och mamma knorrar lite och säger att det blir för trångt. Det kan hända att de tittar lite surt på mig, men då visar jag bara upp min söta blick och så brukar det lösa sig genom att de säger "åhhhhh" och springer och hämtar kameran istället.Dessutom måste jag kunna rulla runt (nåja, jag behöver kanske mamma och pappas hjälp än så länge om sanningen skall fram) och jag måste ha plats för mina favoritleksaker, nappar, kuddar, handdukar m.m.

Det är mysigt att sitta på pappas mage och visst är jag så söööööööööt som mamma säger?

Eftersom mitt rörelseschema än så länge är relativt begränsat så brukar mina föräldrar hitta på lite övningar som sätter mig (och dem!) i rörelse. Snart skall det nog bli ombytta roller och det blir jag hittar på lite övningar som sätter mina föräldrar i rörelse - hi-hi.

Babysitterns vara eller icke vara

Den har varit bra, den har varit trygg, den har varit skön, den har varit bekväm och skänkt mig många trivsamma stunder - den har tjänat sitt syfte!

Men häromdagen kändes INGENTING bra längre och jag protesterade högt och ljudligt när mamma och pappa skulle placera mig i min, tills nu, flitigt använda babysitter.

Föräldrarna mina har sina teorier om vad som hänt: jag är för stor för den, tyget är halt och jag kasar ner för djupt när jag sitter i upprätt läge.
Mina föräldrar vill bara väl men de fattar inte - och ändå är det så enkelt och UPPENBART:

- jag vill inte ligga/sitta fast i en stol

Jag vill kunna röra mig fritt och träna på att rulla runt och åla mig framåt - detta funkar dåligt i en babysitter - hajar ni?

Farmor och farfar fick nys om att jag inte kom så bra överens med min "sitter" längre och de drog sig då till minnes hur det var för min farsa när han var liten.

Min pappa var ett snällt och lugnt barn som inte gjorde mycket (något!) väsen av sig och satt mest och tittade och betraktade - SATT i - ja just det - en babysitter.

Snälla och omtänksamma som mina farföräldrar är så hittade de en nästan identisk sittstol som min farsa haft då det begav sig och den fick jag i present häromdagen och gissa om jag tyckte att det var skoj och roligt att gunga, gunga. Bra mycket bättre studs i denna stolen än min gamla.

Är jag frälst? Kommer jag att godta min nya "sitter"?

Jojomen - jag kommer att gilla att gunga lite från och till MEN tro inte att jag har gett upp min drift att kråla runt och träna mina rörelsefärdigheter - jag vill upp, upp, upp!

Lördagsfestligheter!

Veckodagarna när jag och mamma rår om varandra bara hon och jag är härliga och de dagarna vill jag inte byta mot allt smör i Småland!

Helgerna när pappa är mera med och när vi gör mer saker tillsammans är något helt annat det - inte bättre, inte sämre - bara helt fantastiska de med!

Såhär första lördagen i september hände följande:

- efter massa fix hemmavid på morgonen då mamma tvättade och pappa for iväg till Maxi och storhandlade så tog vi bilen - brumbrum - och rullande till grannstaden Lund. Här släppte vi av mamma som hade en litet besök inbokat hos tandläkaren och under tiden hon var där och gapade stort tog farsan med mig till systembolget och botaniserade med mig bland vinhyllorna för att hitta en trevlig present till värdparet ikväll!

När pappa köpt vin och mamma fått sina tänder fixade så spändes jag åter fast i bilen och vi åkte vidare till mormor och morfar. Det var ett tag sedan vi sågs och jag har väl känt en viss saknad och det må du tro att både mormor och morfar hade de med.

De fick inte nog av mig och lekte och lekte och mormor kokade morötter som hon skulle ha i mig. Jag kände väl som när mamma och pappa försökt med detta tidigare att visst - smaken går väl an - men hur länge skall man hålla det i munnen och när man är klar - skall man låta det rinna ut själv då eller skall man hjälpa till och spotta ut?

Jaha - man skall inte ha ut det? Man skall svälja? Va? Vadå svälja? Som med mammas mjölk? Men hur gör jag med den då? Där går det liksom reflexartat? Hmmm... varför skall man ha morötter då? Kan jag inte fortsätta med mjölk - det som jag kan och vet hur det fungerar? Konstigt detta!!!
Mormor ville kramas hela tiden - och det går väl för sig tänkte jag och kramades tillbaka gott!

Mormor och morfar i all ära - jag åker gärna tillbaka dit men dagen hade mer på programmet och på kvällskvisten sa vi tack och adjö och for vidare - brumbrum - för att slutligen landa i Hofterup där det vankades KRÄFTSKIVA och POOLPARTY.

Jag hade med mina coola badbrallor med gula badankor men tror du att jag fick användning för dem? Tror du att jag fick posera snyggt och visa de andra allt jag lärt mig på babysim?

Här har man sett fram emot plask och lek och frivilligt lämnat mormor och morfar för att bada och ha ytterligare skojsigt och så REGNAR det och tornar upp till världens oväder och den planerade kräftskivan får flytta inomhus och poolpartyt blir det inget av minsann. INGEN ville vara ute denna kväll och liten som man är så får man acceptera de vuxnas vilja och hoppas på löftet om att jag får komma och bada här en annan dag.

Det blev en bra kväll ändå och det var många kända ansikten; Jennie, Jacob, Sofia, Niclas, Magnus, Anci, Peter (Leo stackaren hade fått influensa (svin???) och måste stanna hemma) och sedan var det alla barnen - Simon, Primus, Mi, Filippa och Filippas kommande syster eller bror som ligger i mamma Jennies mage.
Istället för pool blev så tröstade sig vissa med fotboll. Länge såg det ut som att Sverige skulle spela oavgjort mot Ungern och många hade redan börjat misströsta!

Det vände dock precis i slutet och Zlatan - han är cool han - slog in 2-1!

Yes - såhär glada blev jag och mamma då!

Äta bör man

Fortfarande är det flytande föda som gäller för mig även om mamma och pappa försiktigt försöker introducera annat.

Jag förstår inte riktigt vitsen? Mammas mjölk finns där paketerad, värmd och klar och jag behöver bara svälja.

Nu skall man dels laga maten och sedan skall man TUGGA och därefter svälja och dessutom finns det ytterligare ett moment - som jag vet att pappa ogillar - och det är det man lämnar kvar efteråt - DISKEN. Pappa säger att jag kan skatta mig lycklig - för jag har en mamma som ÄLSKAR att diska. Vår diskmaskin används uteslutande av pappa, mamma diskar för hand och hon diskar även när vi är bortbjudna - hon säger att det är lite terapiarbete och ju mer skitig disken är, ju mer utmanande och givande är det! Pappa säger att mamma är konstig ibland, jag vet inte riktigt vad jag skall tycka.

Nåja, nu var det lunch det handlade om idag och det var lunch på White Shark och här behöver man tydligen varken laga maten eller diska efter sig - "bara" tugga och svälja.

Jag och mamma hade sällskap idag - här har Ni Katharina som så glatt höll mig i sitt knä så att mamma kunde käka lite.

Sandra är en go tjej och hon är BLOOOOOOND - behöver jag säga mer!

Anette hade annat sällskap på lunchen idag men hon passade på att kela lite med mig innan det var dax för mamma och mig att bege oss.

Vi hade sällskap av Kerstin oxå - ytterligare en kär kollega till mamma men hon lyckades smita ifrån innan fotograferingen tog vid. Hihihi - vi fångar dig nästa gång!

Jag gillar detta med luncher - även om jag inte käkar! Det känns som att jag är lite i centrum när mamma träffar sina kompisar och det är ju precis så jag vill ha det!

Mamma - när skall vi käka lunch nästa gång?