Vuxna är märkliga. Vi stackars barn vänder oss till vuxna för vägledning och visdom. Vi tar till oss allt de vuxna säger (nåja, kanske inte allt och kanske inte direkt) i förhoppning/förvissning att det som sägs är en absolut sanning. Sedan visar det sig att det kanske inte stämmer och när man då som kunskapstörstande barn stilla (nåja) ifrågasätter överhetens motsägelsefulla utsagor så möts man ofta av oförstående reaktioner från de vuxna. Förstår ni vad jag menar? Låt mig ta ett ett exempel.
Under hela vinterhalvåret sa de vuxna att det var dags att lägga när det blev mörkt ute eftersom det kvällen snart skulle följas av natt. Vi barn trodde ju att detta var sant och följde snällt (nåja) med till sängarna och somnade in. Nu har denna regel helt plötsligt upphört att gälla! När vi barn snällt påpekar att det är ljust ute och att det därför inte alls är dags att gå och lägga sig kommer de vuxna med allehanda märkliga bortförklaringar som att "klockan är mycket" och att "ni behöver er sömn".
Nu brukar vi visserligen acceptera dessa "nya" argument, men först efter lite mutor i form av extra välling och extra Bamse-läsning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar