På 2 ben!

Idag lossnade det riktigt ordentligt för mig! Jag och balansen blev ett kan man säga!

 Att stå utan stöd är en bedrift bara det...

...men att därefter lyfta den ena foten efter den andra och att luta först överkroppen framåt för att sedan låta nederdelen följa efter - ja, det är nästan en konstform i sig!

Titta vad duktig jag är. Det går lite knaggligt och från och till återgår jag gärna till det mer invanda krypandet men jag är där snart, snart är jag i täten och kommer att vinna varenda springtävling jag ställer upp i. De andra barnen på dagis kan slänga sig i väggen, jag kommer att hinna först till varenda leksak och pryl som vi alla vill åt, de kommer inte att ha en chans. Likaså Erik får se upp för nu spelar vi snart i samma liga, om än knatteligan, och det är ett minne blott när jag kommer fram som en eftersläntare och Erik alltid hinner först!

Häftig känsla det här och mamma och pappa är sååååååååååååå stolta. Det tog lite tid och jag slog aldrig morsans rekord med 9 månadet (men det gjorde inte Erik heller så då känns det som att det kvittar) men nu är jag i hamn och det är huvudsaken, inte sant!

Väl mött ute på promenadstråken gott folk!