Stafettbana

Varken pappa eller jag kände oss direkt husliga idag och därför lämnade vi hushållsarbetet kvar hemma! Vi är båda väl medvetna om att varken dammråttor eller disktravar kommer att försvinna av sig själv men väntar vi bara tills mamma kommer hem så vet vi att hon tar hand om allt plus lite till.

Mamma är lite märklig! Hon säger att hon tycker det är trist och otacksamt att gå och plocka efter oss men ändå gör hon det? Vi ber henne snällt att låta bli men ändå kommer hon jagande med dammvippa och torkduk. Hon påstår att hon inte orkar se det!!! Vi fattar ingenting??? Det är väl mer ansträngande att hela tiden plocka och städa upp än att spara det lite på hög. Bättre att vänta -tycker både jag och farsan - tills det börjar bli mer påtagligt, jag menar, när det börjar bli svårt att ta sig från rum till rum på grund av drivorna av leksaker och andra ting på golven. Vi har så mycket kläder i garderoberna, både jag och farsan, att vi gott kan nöja oss med STORtvätt sådär ett par gånger per år.

Detta argument, om något, borde bita på morsan! Tänk vilka ursäkter hon skulle kunna slänga fram varje gång hon utökar garderoben med än det ena och än det andra. Hon kan, i ärlighetens namn, skylla på mig och farsan och säga att eftersom vi har bestämt de nya tvättrutinerna är hon bara så illa tvungen att springa i butikerna varje vecka för att köpa nytt för att slippa gå skitig och barklädd till arbetet.
Nu halkade jag in på ett helt annat område än vad jag hade planerat att rapportera om idag men det är aldrig försent att göra en u-sväng och börja om igen!

Såhär var det idag. Vi ville ju hitta på något mer underhållande än städning idag och då valde vi att dra iväg med vagnen till en av Löddes alla lekplatser. Det är stimulerande med variation och idag hittade vi en verkligt strapatsrik lekplats som innebar att man vågade utmana sina rädslor lite grann.

Tydligen är jag lite skraj för svajiga underlag. Vadå mesig? Testa själv om du är så jäkla kaxig! Jag skall säga dig att först var jag på vippen att vända på en gång och dra vagnen till någon mindre farlig och barnvänlig lekplats men med en pappa som har stora förväntningar på sin son hade jag inte riktigt hjärta att erkänna hur skrajsen jag var så jag tog det stora steget ut på det vaggande nätet...

... höll ett stadigt grepp om handtagen...

...och kastade mig nästan över på andra sidan.

"Yes, jag klarade det - kolla farsan, jag klarade det alldeles själv!"

Efter den hemska gungbron kändes nästa utmaning som en barnlek!

"Hm, vad är detta?"

"Nä, farsan, stanna där du...."

"Ledsen farsan, för trångt, du kommer garanterat inte igenom!"

Hihihi - ÄNTLIGEN något som jag kan men som farsan inte grejar - hihihhi!