Erik funderar!

Föräldrarna beklagar sig allt som oftast över att dagarna på jobbet är sååååååå långa!

Jag kan till viss del hålla med dem men den ömkliga och beklagliga tonen de använder när de beskriver sina dagar går mest i moll och där är vi icke överens.

Mina "arbetsdagar" är minsann oxå långa numera. Lämning på dagis klockan 8 och inte förrän klockan 5 på eftermiddagen blir man hämtad men klagar jag över detta faktum?

Nä! Visst är dagarna långa men det är väl bara av godo. Tänk så mycket man hinner med, tänk så mycket man hinner uppleva och tänk så mycket man lär sig!
Dagarna mina är fulla av aktiviteter och massor av nya intryck och hur kan man ha mage att beklaga detta? Jag har dessutom full service i form av käk och intresserade och engagerade "chefer". Förutom dessa fördelar finns det gott om jämnåriga att umgås eller tetas med och varje dag känns som en lång lekstund som jag önskar aldrig tog slut!

Vad är det Ni vuxna saknar på Era arbetsplatser? Är det för mycket allvar och för lite lek kanske? Då tycker jag synd om Er.

Vill Ni kan jag höra efter om det finns platser kvar på "Sälen" eller någon annan avdelning på mitt dagis? Hur svårt kan det vara?

Kanske att man kan öppna "vuxendagis" så att Ni som tycker det är så jobbigt att jobba får lite kul sysselsättning under dagarna!!!