På jobbet!

Idag var jag på jobbet!

Alltså inte mitt jobb! Jag har inget jobb dummer!
I Sverige är det minsann förbjudet för små barn att arbeta. Detta faktum är mina föräldrar insatta i och håller med om är rätt men ändå försöker de kringgå lagen genom att sticka till mig lite småuppgifter hemmavid. Det kan vara något så oskyldigt som att plocka ihop mina leksaker efter att ha dragit fram och lekt med dem hela dagen eller att hämta saker till dem när de sitter fastklistrade framför tv:n och inte själva orkar ta sig upp och förse sig med det de behöver.

Vad är detta om inte ARBETE för ett LITET BARN? När man har lekt hela dagen och alla leksaker därmed ligger utspridda över hela lägenheten har man väl ingen kraft kvar att samla ihop dem igen och lägga dem på sin plats? Att springa och göra småärenden till slöfockarna är oxå att utnyttja mig, anser jag, medan föräldrarna tycker det är småsött när jag förstår vad det säger och gör dem till viljes.

Det är hög tid för mig att sätta ner foten. Såklart att jag kan se genom fingrarna på Era lagöverträdelser om jag får något i retur men nu snackar vi inte applåder och pussar - det räcker inte längre kära föräldrar - nu vill jag ha lön för mödan och mitt hårda arbete och jag tror nog att vi skall ha ett allvarligt snack snart om veckopeng eller annan form av ersättning, typ godsaker och sånt!

Kan vi inte mötas på vägen så kan jag alltid vända mig till BRIS eller någon annan sådan där organisation som står på min sida! Ha! Som vanligt kom jag in på ett sidospår - mina reflektioner över dagen skulle inte alls handla om illegal arbetskraft utan om mitt och pappas besök på mammas jobb. Idag var hennes sista dag på Duni och jag och pappa var där för att hjälpa henne att få hem alla fina presenter hon fått från sina söta kollegor. Många roliga saker var det och mamma var rörd till tårar.

Jag var mest glad jag för jag fick en chans att träffa alla snälla flickor på kontoret. Eva, Monkan, Ann, Anette, Sandra och Tina och många fler! Dessutom gick jag inte tomhänt därifrån. Snälla som de är, mammas kollegor, så hade de tänkt även på mig. Nu är det inte bara mamma som är fullt utrustad inför det kommande trädgårdsarbetet som väntar oss - även jag fick kratta och spade och annat bra att ha för att avlasta föräldrarna ute i rabatterna.

TACK SNÄLLA DUNITJEJER! I LOVE YOU!

Ann har massa roliga grejer i sitt KIDSsortiment och vi roade oss med att blåsa upp ballonger och jaga varandra på kontoret. Dessutom fick jag åka karusell i en rolig stol som man kunde snurra på! Hihihi!

Ute i köket ramlade vi på bland andra Anette och Sandra och de gullade sött med mig. Sandra gillar och har mycket erfarenhet av barn efter jobb som aupair och det visade hon prov på i sitt tålamod när jag drog med henne upp och nerför en trappa som jag hittade i en av korridorerna - hon tröttnade inte lika snabbt som mamma brukar göra!

Pappa och jag kände oss som tuppar i ett hönshus idag. Bara tjejer kändes det som - men det hade vi inget emot, inte sant farsan?

Hoppas nu att mamma kommer till ett ställe som har lika goa och härliga kollegor som hon har nu och viktigast av allt - hoppas att de har trappor på kontoret. För har de det så kan jag tänka mig att hälsa på ofta och kanske, kanske - om "lönen" är attraktiv - så kan jag ge dem en hjälpande hand när jag ändå är på plats om det finns något lämpligt arbete för mig att hugga tag i. I så fall kommer jag att ligga lågt och hålla inne en anmälan till högre instanser.

Om båda parter är överens och tjänar på affären så finns det ingen anledning till missnöje!

"Mamma - visst blir det glass i parken idag? Annars kanske jag råkar ringa fabror polisen och nämna att du anlitade mig och mina tjänster idag när du ville att jag skulle hjälpa dig att städa."