Ny stol och vaniljsås

Mina föräldrar verkar inte vara värst gudsfruktiga. Jag har bara hunnit med de första sidorna i min bibel, men jag har kommit såpass långt att jag förstått att söndagen är vilodagen. Men det blev ingen vila idag inte. Vi (jag och mamma) gick upp tidigt och ut på vår morgonpromenad, men när jag trodde att vi skulle tillbringa resten av dagen i lugn och ro hemma i lägenheten, trodde jag fel. Föräldrarna sprang runt som yra höns och packade ned blöjor, nappflaskor och andra förnödenheter, så jag räknade ut att vi skulle åka någonstans. Farsan var borta i någon timme på förmiddagen och kom tillbaka med en svart blick och smutsiga händer.

När vi kom ned till garaget väntade nästa överraskning: en ny stol (och därmed förstod jag varför pappa hade sysslat med under förmiddagen). Den förra stolen började bli lite trång för min välväxta kropp, så det var med lättnad och glädje som jag sjönk ned i den nya och större stolen. Jag kunde snabbt konstatera att jag har ett mycket större synfält i den nya stolen, så om jag bara kan lära mig att vara vaken när jag åker bil så skall jag nog upptäcka en massa nya spännande saker via bilfönstret.

När jag vaknade upp hade vi hamnat hos farmor och farfar! Mamma och pappa släppte bara av mig och åkte genast iväg. Vadfalls!?! Ingen hade sagt någonting om detta till mig! Tänk ifall inte farmor och farfar har fått höra om mina nya matvanor? Och vad skulle vi hitta på?

Det fanns inget fog för någon oro. Farfar tog tag i aktiviteterna och vi spelade piano. Först spelade farfar fina melodier och sedan fick jag försöka. Det lät inte speciellt bra, men jag tyckte det var roligt och det tyckte farfar också. Farmor och farfar hoppades att jag skulle ha större fallenhet för piano än pappa och faster. Undrar vad fallenhet är? När det gällde maten så visade det sig att farmor hade full koll och det blev bl.a. mumsig banan.

Efter ett par timmar kom föräldrarna tillbaka. Tydligen hade de tittat på ett hus. De tyckte att huset var ganska fint, men de verkade inte vara riktigt säkra om det var någonting som de verkligen ville ha. Eftersom inte jag fick följa med så kunde inte jag hjälpa till. Hrmmmpff. Farmor och farfar bjöd på mat. Jag följde intresserat när de vuxna stoppade in mat i munnarna. Först när vi kom in på efterrätten så uppmärksammades mitt intresse och jag fick också en smakbit. Och vilken smakbit sedan! Äppelkaka och vaniljsås. Mums, mums och åter mums!

När vi skulle ta några bilder så försvann farmor snabbt som en vessla. Pappa och farfar var nästan lika snabba - på att ställa sig framför kameran. Så här har ni en bild på tre generationer Hultgren.