Se så glad och stolt jag är! Bara morsan var stoltare idag då jag högtidligt emottog detta bevis på engagerat deltagande och visat mod. I månader har jag kämpat och bakom mig har jag många och långa simtag. Det har krävts mycket benteknik och träning. Tilläggas skall den risk jag utsatt min kropp för genom alla de klorsupar som oavsiktligt sköljts ner genom min oförstörda kropp.
Jag vill tacka:- morsan såklart som peppade mig i alla svåra stunder och aldrig gav upp hoppet om mig
- farsan såklart - om än att han bara fysiskt var där en gång med mig
- gamlingarna - morsan och farsans föräldrar som oxå deltagit på sitt sätt
- och alla andra som jag känner...
Undra hur det smakar? Går det att äta eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar