Ute på Lokal!

Här har Ni värsta killen som käkar på restaurang! Ser Ni så fint jag för mig med servetten - vilken stil man har!
Morsan är svag för räkor. Därför blev det räkfrossa idag. Mormor, morfar, pappsen och jag blev ledsagade till en restaurang högt upp i det blå för att mumsa på just denna rätt! Det var räkor både till höger och vänster men det var de smarriga tillbehören som föll mig i smaken. Smaka på detta:

Räkcrepes - bara ordet får det att vattnas i munnen på mig, låter lite exotisk, inte sant? Kanske att vanlig pannkakor funkar lika bra, kanske det kanske.

Pannacotta - en efterrätt i klass med vaniljsås. Smakar mumsmums och ger mersmak.

När sked efter sked tappades i golvet gick det lika bra att mumsa direkt från mammas hand. Allt sköljdes ner med vatten ur glas - ingen nappflaska så långt ögat nådde, är största killen nu!

Jag vill gå på lokal igen snart, snälla, snälla, lova att vi gör det?

Höstlov

Denna vecka har alla barn som går i skolan höstlov. Morsan berättade för mig att när hon var liten så hade man minsann inget som hette höstlov och som gav en ledigt från skolan i en hel vecka. På hennes tid var det andra bullar minsann, då hade man bara några futtiga studiedagar under höstterminen att se fram emot när det gällde ledighet.

Jag vet inte riktigt vad morsan vill ha sagt med det - jag går ju inte i skolan ännu och kan alltså inte ta del av detta lov och vem vet, morsan, när det är dax för mig så har de kanske gjort nya förändringar. Tror nog att morsan vill spela lite martyr.

Hon är och har varit lite stingslig den sista tiden! Fråga farsan om du inte tror mig. Hon försöker hålla god min mot mig men min stackars fader får ta både det ena och det andra när tröttheten hos mamsen min sätter in.

Jag vet - det är väl lite mitt fel men jag kan faktiskt inte hjälpa att jag inte sover precis som hon vill att jag skall göra. Okej, att väcka morsan 8 gånger per natt (som jag får erkänna att det blivit de sista nätterna) kanske inte är helt snällt men jag vill inte vara vaken själv och det enda sätt jag kan för att pocka på uppmärksamhet det är att gråta och skrika hej vilt och då vaknar ju mamma såklart! Mitt sovande, eller snarare avsaknad av sovande, har skapat oro hos mina föräldrar och häromdagen rådgjorde mamma med Erika på BVC. Erika trodde inte att det gick någon nöd på mig inte och att jag tjuvade till mig den sömnen jag behövde i mina små powernaps.

För att morsan skulle kunna få lite råd och tips så bokade man ändå in en tid hos en "bäbisterapeut"! Har du hört något så fjantigt? Nåja, om Erika säger att det är bra att träffa någon som kan svara på massa frågor och ge bra svar så är det nog det. Jag kan iallafall slappna av. Det är morsan som får föra talan på måndag när vi träffar denna människa som tydligen heter Merja och enligt mamma lät jättetrevlig när de talades vid per telefon.

Ny stol och vaniljsås

Mina föräldrar verkar inte vara värst gudsfruktiga. Jag har bara hunnit med de första sidorna i min bibel, men jag har kommit såpass långt att jag förstått att söndagen är vilodagen. Men det blev ingen vila idag inte. Vi (jag och mamma) gick upp tidigt och ut på vår morgonpromenad, men när jag trodde att vi skulle tillbringa resten av dagen i lugn och ro hemma i lägenheten, trodde jag fel. Föräldrarna sprang runt som yra höns och packade ned blöjor, nappflaskor och andra förnödenheter, så jag räknade ut att vi skulle åka någonstans. Farsan var borta i någon timme på förmiddagen och kom tillbaka med en svart blick och smutsiga händer.

När vi kom ned till garaget väntade nästa överraskning: en ny stol (och därmed förstod jag varför pappa hade sysslat med under förmiddagen). Den förra stolen började bli lite trång för min välväxta kropp, så det var med lättnad och glädje som jag sjönk ned i den nya och större stolen. Jag kunde snabbt konstatera att jag har ett mycket större synfält i den nya stolen, så om jag bara kan lära mig att vara vaken när jag åker bil så skall jag nog upptäcka en massa nya spännande saker via bilfönstret.

När jag vaknade upp hade vi hamnat hos farmor och farfar! Mamma och pappa släppte bara av mig och åkte genast iväg. Vadfalls!?! Ingen hade sagt någonting om detta till mig! Tänk ifall inte farmor och farfar har fått höra om mina nya matvanor? Och vad skulle vi hitta på?

Det fanns inget fog för någon oro. Farfar tog tag i aktiviteterna och vi spelade piano. Först spelade farfar fina melodier och sedan fick jag försöka. Det lät inte speciellt bra, men jag tyckte det var roligt och det tyckte farfar också. Farmor och farfar hoppades att jag skulle ha större fallenhet för piano än pappa och faster. Undrar vad fallenhet är? När det gällde maten så visade det sig att farmor hade full koll och det blev bl.a. mumsig banan.

Efter ett par timmar kom föräldrarna tillbaka. Tydligen hade de tittat på ett hus. De tyckte att huset var ganska fint, men de verkade inte vara riktigt säkra om det var någonting som de verkligen ville ha. Eftersom inte jag fick följa med så kunde inte jag hjälpa till. Hrmmmpff. Farmor och farfar bjöd på mat. Jag följde intresserat när de vuxna stoppade in mat i munnarna. Först när vi kom in på efterrätten så uppmärksammades mitt intresse och jag fick också en smakbit. Och vilken smakbit sedan! Äppelkaka och vaniljsås. Mums, mums och åter mums!

När vi skulle ta några bilder så försvann farmor snabbt som en vessla. Pappa och farfar var nästan lika snabba - på att ställa sig framför kameran. Så här har ni en bild på tre generationer Hultgren.

Fullt hus!

Hej på Er alla i höstmörkret. Idag vill jag påminna alla om att man inatt drar tillbaka klockan en timme och min morsa är eld och lågor - yippie, en extra timme att sova. Tror hon ja! Tihi... Kanske inte jag vill, vi får se!

Vi är fortfarande inte helt överens i min familj om sömnrutiner och sådant. Jag är inne på den linjen att man sover när det passar en själv. Jag kan till exempel tycka att det är fantastiskt skönt att vaggas till sömns i vagnen på morgonpromenaden och anser att det är ett ypperligt bra tillfälle för mig att ta igen mig lite. Vidare är det mysigt och gott att sova i soffan när morsan och farsan ser något tv-program som kanske inte intresserar mig fullt ut - då brukar jag istället vila de blå men ändå få den där känslan att jag är med och delaktig i det de gör, så att man inte missar något menar jag. Andra tillfällen då jag brukar slumra till är när någon, typ mormor/farmor/farfar/morfar ser till mig - då brukar jag föregå med gott exempel och sova lite sött en stund och de tycker alltid att jag är så lugn och fin och kan inte förstå att föräldrarna ojar sig ibland! Är man smart, eller är man smart?

Nog babblat om mina sömnvanor eller ovanor.

Igår var det FULLT HUS!

Familjen Gladh med tre barn var här och vi käkade en bit och sedan umgicks vi som det så fint heter. Nåja, frågar du morsan och Anci så kanske umgicks inte helt rättvist beskriver kvällens aktiviteter. Killarna satte sig tillrätta i soffan - mig inkluderat - och kollade fotboll (pappas lag spelade och vann) och när matchen var slut övergick vi till att spela fotboll själva. Ja, det var inte så att vi drog på oss dubbskor och benskydd, vi tog fram mockajängerna (de där svarta prylarna man styr med) till tv-spelet och spelade sittande från soffan istället och det gick hur bra som helst. Vi varvade fotboll med bilkörande - svårt att avgöra vad som var roligast.

Många killar var det igår men Anci fanns där för mamma och när jag var trött på fotbollen så var det skoj att lattja lite med sötisen Mi. Jag vet, hon är lite äldre och så men åldern spelar faktiskt ingen roll. Min mamma är äldre än min pappa (de där 3 månaderna tycker pappa det är roligt att pika henne för) så jag har förstått att det är fullt accepterat i samhället att man kanske faller för lite äldre och mognare kvinnor och att det inte alltid måste vara tvärtom.

En helt vanlig torsdag

Allt går att smaka på - till och med mammas slitna tofflor!

Att allt sedan inte smakar lika gott är en helt annan sak men smakar man inte så får man ju inte heller veta vad man eventuellt går miste om.

Trots risk att jag får i mig både det ena och andra så låter morsan mig hållas. Hon hoppas innerligt på att denna min strävan att våga smaka på allt skall hålla i sig även när jag blir äldre och att det förhoppningsvis skall inbegripa att våga smaka på allt även när det kommer till vad som serveras till middag. I ett svagt ögonblick råkade min kära mamma avslöja att hon är "sparsmakad". Hon vägrade frenetiskt att kalla sig kräsen - det handlar inte om det var hon noga att poängtera, det handlar om att hon vet vad hon gillar och att hon vet vad hon vill ha!!!

Köper du hennes argument eller skakar du, likt pappa, på huvudet åt hennes resonemang?

Eftersom jag är liten och nyfiken och hungrig mest hela tiden så lägger jag ingen vikt vid detta eller bryr mig nämnvärt - ännu - kanske skall tilläggas.

Farsan äter allt och kanske är det helt enkelt så att jag brås på min kära far?Återstår att se.

Det var som sagt en helt vanlig torsdag idag och en sak som stod på programmet var träff med mammorna och barnen i föräldragruppen. Vi träffades på ett fik idag och inför utgången funderade morsan och jag länge, länge, på vad vi skulle sätta på mig. Det är lite för varmt fortfarande med overall, koftan jag brukar ha var lite skitig och jackan tar för stor plats i vagnen så vad återstår?

Vilken tur att jag har en sådan snäll och go faster som förser mig och min garderob med än det ena och än det andra. Kolla in värsta tröjan som idag fick agera både jacka, kofta och mössa. Tre i ett - som ett kinderägg för små barn som inte fått börja käka godis ännu!

Kolla in öronen? Inte mina - de på luvan alltså! Coolt va?

Såhär glad är jag mest hela dagarna!

Inför konfirmationen eller?

Jag trodde att nästa steg efter dopet var konfirmationen! När det gäller kristen och kyrklig aktivitet vill säga. Varken morsan eller farsan är direkt frekventa kyrkobesökare så jag blev lite snopen när morsan oväntat drog iväg med mig till S:t Petri Församligshem och deras barnaktiviteter.

Min första tanke var att dopet kanske gett morsan mersmak och att hon gått och blivit ordentligt religiös och att jag nu bara hade att följa i hennes fotspår likt värsta lärjungen. Min väg i livet var utstakad...

Tänk vad ens fördomar förblindar!

Morsan och jag hade en lajbans förmiddag med sång, fika och lite "andakt" i form av ljus och textläsning. Där fanns andra små kids att spana in och många och roliga leksaker att leka med och smaka på. Morsan låg lågt med svordomar och sånt(tihi...) men annars var det som vilken träff som helst med andra barn och vuxna.
Jag fick en alldeles egen liten bibel som var lattjo att bläddra i - massor av bilder och lite men stor text och mycket färg. En bok helt i min smak även om innehållet kanske är lite åt det religiösa hållet. Men vadå? Vi firar ju jul och de tre vise männen är med oss då oxå.

Spännande läsning - låt mig vara ifred!

Sittvagn

En helt vanlig söndag. En helt vanlig promenad. Vår helt vanliga park.

Nu vill jag inte leka "finn fem fel" - men finn och nämn en icke vanligt (aldrig) förekommande företeelse i nedan bild? Fixar du det måntro?

Ledtråd kan vara: "Se rubrik". Ha - nu blev det enkelt va?

Erik fick prova på lite sittvagn idag och det var väl helt ok om du frågar hans föräldrar.

Nåja, inte direkt läskigt eller så snarare lite obekvämt, om du frågar mig, eftersom jag kasade ner lite varteftersom vi tog oss fram. Morsan och farsan hade försökt "pallra" (finns det ett ord som heter så?) upp mig lite med hjälp av filtar och dylikt men fortfarande fyller jag (min vikt till trots) inte riktigt ut utrymmet i sittdelen av min älskade vagn utan tenderar att kana ner lite efter en stund.

Snäll son som man är höll man dock god min för jag visste att jag gjorde mina föräldrar stolta och som jag brukar säga: är de glada och nöjda så är jag glad och nöjd och det blir lättare för mig att få som jag vill resten av dagen!

Mage till Rygg

Häromdagen när jag låg och sprattlade på golvet och filosoferade över livets stora frågor - ja, ja, det var kanske inte så filosofiskt, snarare grunnade jag på hur jag skulle knäcka nöten att förflytta mig framåt, vari låg hemligheten? Var det något medfött som skulle komma av sig själv eller var det upp till mina föräldrar att leverera denna kunskap till mig? Om det var medfött och det skulle komma av sig själv - när var tidpunkten då? Om morsan och farsan valde att inte förmedla - skulle jag för all framtid vara en liten sprattelpelle som inte kom någonstans?

När jag låg där på golvet och målade upp värsta scenariet så helt plötsligt släppte det och innan jag visste ordet av så hade DET hänt!!! Vad hände, frågar du kanske dig?

Erik slog en volt! Från ingenting kom kunskapen till mig och från stabilt magläge låg jag helt plötsligt i platt ryggläge. Snacka om att morsan blev förvånad, nästan lika förvånad som jag!

Visst var jag glad idag att jag klarat av något riktigt avancerat - helt själv! Ännu gladare var jag dock över det faktum att jag inte har några elaka föräldrar som stoppar mig i min personliga utveckling, känns snarare som att de ivrigt hejar på.

Snart är det ryggläge till magläge som gäller. Skall bara finslipa några detaljer, sedan är jag där och jag lovar att hålla Er informerade om mina framsteg. Ett steg i taget!!!

Julafton??? Redan?? Eller?

Min vagn börjar bli för liten för mig! Observera att det INTE är jag som börjar bli för stor för min vagn!

"Det räcker att mamma märker ord eller vrider och vänder på det till sin fördel", skulle pappsen sagt om mitt uttalande ovan. Vadådå - det är väl inget fel i att få saker och ting att låta lite bättre, att sockra lite på det redan söta - kan man säga så?

Nåja, vad jag vill ha sagt är att det börjar bli KALLT. I morse när morsan och jag skulle ut på promenaden så tog det extra lång tid. Jag har hört något vagt om att det är inne och trendigt med lager på lager kläder - men hallå, jag är bara 6 månader och jag bryr mig knappast. Nähä - det var inte för att vara cool och inne som min mamma bylsade på mig tröja efter tröja - det var för att jag inte skulle frysa...

Som om jag skulle frysa!!! Farsan och jag fryser ALDRIG och snälla, snälla - jag vill INTE ha några strumpor på mig och iallafall inte på HÄNDERNA. Hallå morsan, har du blivit helt knasig av att gå hemma och umgås med mig, strumporna har man på fötterna!!!

Jasså vantar????????? Vad är det för något galet påhitt? Hur skall jag nu kunna hålla i favoritelefanten, jag får inget bra grepp! Snälla, hjälp mig!

Puh, vilken pärs bara för en promenad! Morsan fick som hon ville ungefär halva turen, sedan hade jag klurat ut hur vantarna kunde tas loss, man är väl inte dum heller.

Man har berättat för mig om vintern och julen och att det blir kallare och att tomten kommer med presenter och att man har julgran och allt det där... Idag trodde jag att det var just JULAFTON:

Dagen började med kyla och vantar och bit i kinderna men det som fick mig att nästan sätta gröten (se där - bjuder man inte tomten på detta?) i halsen var när presenterna östes över mig. Morsan skulle till tandläkaren (igen?) och farmor och farfar hit för att roa mig under tiden.

Med sig hade de påsar och kassar med saker i och det visade sig att det mesta var till mig. Det som inte var till mig var till pappa och det var drickbart och något som jag inte får smaka på förrän jag är 18 tydligen. Farmor och farfar hade varit och hälsat på min favoritfaster och i vanlig ordning fanns det massor av grejer till mig med hem i bagaget. Idag var det så mycket saker att det enda som saknades var självaste TOMTEN. Hur jag än vred på huvudet och letade och lyssnade så hittade jag honom inte. Det var alltså INTE julafton idag, jag skulle inte få träffa tomten idag... snyft...
Äsch, det gör ju ingenting för det innebär att jag har kvar det och idag fick jag alltså både äta och behålla kakan... är det så man säger?

Kolla snygga badhanduken jag fick - den kommer att göra alla andra bebisar på bäbissimmet gröna av avund. Tack söta faster för alla fina presenter - mamma säger att du skämmer bort mig men frågar du mig så gör det inte alls ont. Puss, puss!

9 oktober = 6 månader

Morsan och farsan måste knipa sig i armen säger dom - vaffådådå säger jag???

Ingen av dem kan förstå att det där lille knytet som ploppade ut klockan 17.41 på Skärtorsdagen redan har uppnått den aktningsvärda åldern av 1/2 år.

I hela 6 månader har jag funnits där och jag har - utan att överdriva - vänt upp och ned på deras tidigare mer "stillsamma" tillvaro. Men aldrig, aldrig att jag upplevt det som att jag inte är välkommen - mina föräldrar upprepar dag efter dag hur lyckliga de är att de har mig och de bedyrar mig sin kärlek. Det är väl svårt att känna annat när man har en sådan här gottig bäbis i sin ägo, eller hur? Jag har snälla föräldrar som skulle göra ALLT för mig och de har en söt son - nice deal!

Matchresultat

Det var ingen kär liten lek mellan mig och morsan inatt - det var mer en intensiv kamp där båda parter vägrade erkänna sig slagen. Kanske inte i klass med kampen som komma ska på lördag mellan Sverige - Danmark. Detta var mer som ett lokalt derby med båda lagen på hemmaplan och där mycket, mycket känlsor och heder stod på spel. Dessutom trädde en tredje part in i spelet - oinbjuden - och gjorde tafatta försök att komma med råd och tips - likt värsta coachen.

-"Farsan - håll dig utanför detta i fortsättningen, jag menar det! Morsan är en enklare motståndare utan en hejarklack bakom sig." Vad var allt detta om kanske den oinvigde frågar sig nu? Jag skall fatta mig kort:

-föräldrarna har bestämt sig att det är dax för mig att sluta mumsa mat nattetid. Enligt BVC (jag börjar ifrågasätta mitt gillande av Erika, trodde hon stod på min sida - hmmm) så behöver jag inte längre någon mat under natten, iallafall inte för tillväxtens skull. Därför började morsan, med start igårnatt, att ändra på våra rutiner.

Halleda, säger jag! Detta är inget jag gått med på och inget beslut jag har varit delaktig i. Jag trodde att vi som familj tog gemensamma beslut, men jag misstog mig alltså.

Ni förstår kanske varför både jag och morsan - och farsan lite grann oxå - varit trötta och slitna idag? Hihihi - jag tror att det är värst för dem. En annan är hyfsat van att ta igen min förlorade sömn under vagnpromenader och när tillfälle ges. Känner på mig att jag kommer att ta hem en del gratispoäng tack vare detta. Får se hur många matchnätter morsan orkar med helt enkelt!

Tillväxt

Yippie! Idag skall jag på kontroll på BVC - yes, idag får jag återigen träffa Erika, min alldeles egna sjuksköterska. Jag gillar henne.

Eftersom jag fyller 6 månader snart - på fredag - så var det dax för min halvårskontroll och det inkluderar inte bara Erika utan även att träffa fabror doktorn. Det är inte varje dag man får träffa doktorn så lite nervös var man nog och jag skyller på det. Vad har jag nu gjort kanske Ni tänker? Jo, Ni som har koll vet ju att jag alltid kissar på Erikas skötbord. Ingen speciell anledning utan det har bara blivit min grej alltså. Idag kom jag av mig och kisseriet hände inte på skötbordet utan på vågen när jag skulle vägas. Vilken tur att morsan snabbt var framme med torkisar och torkade upp, annars hade kisset runnit ut och in bland Erikas pärmar. Puh! Som sagt, jag skyller det lite på min nervositet inför mötet med farbrorn i vita rocken.

Äsch, vad hade jag att vara nervös för! Det gick som en dans inne hos doktorn och han var till och med lite skojig, en liten lustigkurre med ganska stor mage han med! Undersökningen gick fort och jag tror att han - liksom jag - var lite distraherad av att det var lunchtid och att det snart vankades mat.

Hursomhelst - doktorn var jättesnäll och han gratulerade mina föräldrar till ett välskapt gossebarn! Yeh!

Eriks kurva viker inte nedåt - här har Ni alla fakta:

Vikt: 9640 gram
Längd: 69,2 cm
Huvudomfång: 46 cm

Morsan säger att hon INTE skall banta mig - MEN det snackades, över mitt huvud, något om att kanske lägga om i nattrutinerna. Slut på skrovmål nattetid! Hallå - har jag inget att säga till om eller? Jag är inte intresserad av att göra några drastiska förändringar just nu så vi får se inatt vem som vinner morsan! Hihihi

Unge herr Morot

Titta vad morsan hittade i grönsaksdisken på ICA idag? Är jag måntro mammas lille pojke ut i fingertopparna - nä, jag menar ner i hårrötterna???

Morotsfantast som morsan är kunde hon inte motstå nedan huvudbonad och därmed är jag - som är för liten att säga ifrån och opponera mig - numera Malmös enda livs levande morot.

Ser Ni ett orangefärgat sken flaxa förbi i rasande fart någon dag så kan Ni slå Er i backen på att det är morsan och jag som far fram i expressfart på vår dagliga morgonpromenix med vagnen.

Erik till allmän beskådning - men det bjuder jag på - allt för att göra morsan glad!

DIPLOM

Här ser Ni killen med största utmärkelsen - DiplomErik!

Se så glad och stolt jag är! Bara morsan var stoltare idag då jag högtidligt emottog detta bevis på engagerat deltagande och visat mod. I månader har jag kämpat och bakom mig har jag många och långa simtag. Det har krävts mycket benteknik och träning. Tilläggas skall den risk jag utsatt min kropp för genom alla de klorsupar som oavsiktligt sköljts ner genom min oförstörda kropp.

Jag vill tacka:
- morsan såklart som peppade mig i alla svåra stunder och aldrig gav upp hoppet om mig
- farsan såklart - om än att han bara fysiskt var där en gång med mig
- gamlingarna - morsan och farsans föräldrar som oxå deltagit på sitt sätt
- och alla andra som jag känner...

Undra hur det smakar? Går det att äta eller?

Barnstol

Titta, titta på stora killen som från och med idag - kanelbullens dag den 4 oktober - kan sitta med vid frukostbordet, i alldeles egen stol (nåja - arvegods från kusinerna Bobby och Robin). Är fortfarande bara lätt introducerad till "vanlig" mat men det är nog inte långt bort nu tills jag vill käka SJÄLV och morsan har redan börjat planera hur hon skall skyddsutrusta området kring min matplats - det vill säga golv, väggar OCH tak med en radie på ett par meter.

Det är kul nu tycker jag - min kropp börjar ta form och jag börjar kunna styra den lite mer som jag vill. Morsan ängslas dock såklart och letar febrilt på Blocket efter en lekhage... vet inte vad jag tycker om detta ännu - återkommer i frågan.

Pappas mage

Det blir svårare och svårare att blogga, för ofta är den ena dagen är den andra lik. Små, små dagliga förändringar är inte alltid lätta att upptäcka, men de personer som inte träffar mig varje dag brukar kunna urskilja förändringarna när vi träffas. I och för sig brukar de mest notera hur mycket jag växt och att jag blir *hmmmm* tjockare och tjockare. Jag har också noterat att mina jämngamla badkompisar i babysimmet inte riktigt håller samma tillväxtakt som jag, men mina föräldrar intygar att det bara är bra att jag lägger på mig. Tidigare idag skrattade jag gott när pappa tog av sig tröjan och visade sin mage. Inget snack vem jag ärvt mina tillväxtgener av. Det bästa med pappas mage är dock att den är ganska skön att ligga på. Pappa verkar dock inte alltid tycka att det är lika skönt och han stönar ynkligt när jag provar att flaxa med mina armar och hans haka kommer i vägen.