Vilka föräldrar va? Är det lämpligt? Att håna ett litet barn som inte är nödbett då det vankas mat! Hade jag inte känt mina föräldrar så bra som jag gör så hade jag nog tagit lite illa vid mig men nu är det ju faktiskt så att jag råkar veta att mina föräldrar ÄLSKAR mig över allt annat och det inkluderar min kanske lite knubbiga mage.

Hur svårt kan det vara egentligen? Mamma och pappa vrider och vänder hej vilt på sina knoppar och det utan någon särdeles större ansträngning. Den enda gång jag sett att det nickar till det är på mamma, kvällstid i soffan när hon försöker hålla sig vaken framför en bra film. Hihi

Hade jag varit morsan och farsan så hade jag nog börjat bli lite orolig istället. Tänk när jag tröttnar på att alltid få allting serverat. Tänk när jag bestämmer mig för att GÅ (eller krypa för den delen) och hämta det själv. Har Ni inte sprungit innan så lär Ni springa benen av Er då - jag riktigt känner att det spritter i benen. Hihi

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar