Farsan och jag får inte så mycket tid tillsammans under veckodagarna. Det blir lite joller under frukosten men sedan är det morsan och jag hela dagen ända fram till kvällen då farsan gör entré och vi äntligen får en stund bara han och jag. Det viktiga är inte vad vi gör utan mer att vi gör det tillsammans - som här när vi har en liten pratstund om sport och det som är viktigt i livet!
Pappa har länge försökt få mamma intresserad och dela hans stora sportintresse men gensvaret har varit något svalt och jag har förstått att pappa har stora förhoppningar när det gäller mig och mina framtida intressen - vågar inte göra honom besviken, skulle göra honom ont tror jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar