Jag vill upp!

Har Ni sett - jag har MYCKET ben (framför allt lår) och jag tränar hårt att kunna stå på dem alldeles själv. Tills vidare så får pappsen stödja mig.

Till mammas stora fasa börjar hon se förändringar med mig!

Morsan älskar morgonpromenaderna med mig och är van att pinna på likt en nyservad turbomaskin medan jag vaggats gott till sömns i vagnen min. Hon har medlidsamt ägnat stackars hundägare både en och två tankar när hon sett dem tvingats stanna i varje buske för att doggen måste snusa - ingen motion för den matten inte!!!

Fram tills nu så har jag inte beklagat mig utan tagit tillfälle i akt att ta igen förlorad nattsömn. En bäbis utvecklas dock och från att ha varit en horisontellt liggande kropp så börjar vi sakta men säkert söka oss upp och intressera oss för omvärlden och våra kroppar blir starkare och starkare och rörligare och rörligare och då vill man ju inte ligga stilla och glotta rakt upp. Jag har fått nog av blå himmel och trädkronor - jag vill ha människor, bilar och annat skoj att titta och följa med blicken.

Stackars mamma måste nog ta med babybjörnen nästa gång så att jag kan få lite "omvärldstid" under vår promenix. Stackars mamma får dra ner på tempot och det med risk att hon blir kinkig - hon säger att hon behöver sin dagliga dos av motion. Hon muttrade något om att aktivera sitt gymkort...

Lugn morsan! Så fort jag kan sitta upp själv så lovar jag Dig långa och tempofyllda promenader i SITTvagnen - tills dess så kan du väl ersätta långpromenaderna med annan motion - jag kan kasta ner saker på golvet och du kan plocka upp dem och gör vi det länge nog och får in ett skönt tempo och behaglig rytm så tror jag nog att det motsvarar svettiga promenader. Vad tror du? Hihihi