Just for the record

Jag vet att Ni har mycket nu i Jul- & Nyårshelgen och även jag är lite stressad över allt man skall hinna med och alla leksaker som man måste undersöka men jag vill fånga Er uppmärksamhet ett kort ögonblick för att informera följande: Erik har SLUTAT amma! Söndagen den 20:e december klockan 20.00 var sista gången jag ammade och nu är det vanlig mat och välling som gäller för denna stora grabb! Visst är jag duktig?

Okej att det var ett par tuffa nätter till att börja med men morsan och farsan föll inte till föga hur mycket och hur länge jag än skrek (rekord var nog 1 1/2 timme) och till slut var det jobbigare att skrika än att låta bli och då fick det vara!

Tror nog att morsan har haft mer jobbigt än jag har haft det och hon gnäller och åmar sig över att det gör ont och spänner och läcker - hihihi!

Dessutom tror jag att mamma - liksom jag - ibland saknar våra stunder tillsammans. Nu kan vem som helst ge mig mat och morsan är inte lika viktig längre... stackars mamma - precis som att detta är en process för mig så är det nog det för morsan oxå.

Juldagen 2009

Efter gårdagens firande var jag uppspelt och hade svårt att sova. Ja, mer än vanligt alltså. Mina föräldrar lyckades få mig att somna om flertalet gånger under natten, men framåt halvsex-tiden så fick det vara nog. Mamma förbarmade sig till slut och tog ut mig i vagnen i blåsten och regnet. Det var tydligen precis rätt medicin för att få mig att somna. Men det verkade inte som att mamma var speciellt nöjd.

Hon blev dock betydligt gladare när hon fick reda på att jag fått en kusin och att min kusin Lukas fått en lillebror: Leo. Kul med en kusin i min egen ålder. Och grattis, grattis till moster Helena och Andreas.

Lite senare på dagen så fortsatte vårt julfirande. Mamma och pappa packade in diverse väskor och påsar i bilen och idag bar det iväg till Hofterup för att fira jul med faster, farmor, farfar och gammelmormor. Jag hamnade som vanligt - och till min glädje - i centrum.



Efter glögg och julmat var det återigen dags för spännande aktiviteter som jag kände igen från gårdagen: presentöppning. Detta är en aktivitet som jag verkligen gillar. Massvis med färglada snören och pappersbitar som jag kan dra, slita och bita i.

Som grädde på moset finns det även trevligheter inuti. Faster hade köpt fina kläder - bl.a. en rackarns fräck overall och farmor och farfar hade köpt en varm åkpåse. Fina saker. Nästan lika fina som presentpappret och snörena. Undrar ni hur glad jag blev för alla presenter? Jo, så här glad (och observera noga att jag ler med alla mina två tänder):

Julafton 2009

För att vara min allra första julafton så måste jag medge att den var mycket lyckad och jag ser fram emot nästa redan nu. (Nästa skulle komma snarare än jag trodde men det är en annan historia och den återkommer jag till imorgon!)

24 december 2009 rivstartade med ett besök i Hardeberga kyrka och jag, morsan, farsan, morfar och farbror Jan klämde in oss på en och samma bänk i den lilla kyrkan och fick sedan höra prästen tala om Jesus och om hur han föddes i ett stall. Till min förtjusning serverades även sång och musik och det var en trevlig stund vi hade där. Mitt andra besök i en kyrka under mitt korta leverne och båda gångerna har jag skött mig exemplariskt. Religiös? Njae, eller? Dagen till ära hade jag klätt upp mig och man är ju inte den som är den så man håller sig ju till temat!

Det serverades traditionsenlig jullunch hos mormor och morfar idag: LUTFISK

Usch säger Du möjligen nu men jag säger: MUMS
Det kanske i och för sig inte säger så mycket om hur det smakade (sorry morfar), för jag äter i princip ALLT som bjuds mig. Farsan talar jämt om hur man måste våga testa sina smaklökar och jag håller med honom. Julmust, hur smakar det? Måste testa!

Såhär glada och förväntansfulla var morsan och jag inför presentöppningen!

Många paket blev det och nästan alla var till mig. Vilken tur att morsan och farsan hjälpte mig att öppna dem. Jag gillar paket med mycket och prasslande papper och gärna med mycket band runtomkring. Ibland var pappret roligare än innehållet men det får Ni vara snälla att inte avslöja för någon - man vill ju inte verka otacksam!

Det var en lång dag och man ville ju inte missa någonting men till slut kunde jag inte hålla tittisarna öppna längre.

Morfar hade en skojig godnattvisa: "Hej och hå Jungman Jansson...":

- jag slocknade med ett leende på läpparna och med magen full av gott efter den bästa julaftonen jag någonsin haft!

Stjärnan på topp

Vad vore väl julen utan en väldoftande och glänsande julgran? Vad vet väl jag om detta som aldrig firat jul förut?

Även om det är min första jul någonsin så har man väl rätt att ha en åsikt och rätt att tycka till? Frågar Du mig så tyckte jag först det var lite konstigt när morfar kom hitdragande med ett stort träd och det var tur att morsan inte var hemma kommer jag ihåg att jag tänkte. Hon som blir tokig på farsan då han råkar gå in med skorna och lämna grus efter sig - hur skulle hon reagera när ett helt träd drogs med in i husvärmen och kanske till och med lövade (jasså - det heter barr!) - nåja barrade - av sig och lämnade synliga spår på golvet!
-"Ojojoj, hur skall detta sluta," tänkte jag!
Morsans reaktion blev inte alls som jag befarade - inte ett endaste fult ord kom över hennes läppar. Jag förstod till slut att detta var helt i sin ordning och först då kunde jag slappna av helt och när sedan allt pynt och ljus och grejer togs fram och åkte upp förvandlades denna gröna "buske" till en finfin julgran som jag känner att jag kommer att trivas med. Mycket att titta på, mycket att känna på, mycket intressant!

Redan nu håller jag med de som säger: INGEN GRAN - INGEN JUL!

Med lite hjälp av farsan blev jag lång nog att sätta stjärnan på plats. Vilket praktverk!

8 månaders kontroll

Hej alla mina goa fans! Här har Ni en glad 8-månaders baby som gärna vill dela med sig av sina senaste tillväxtsiffror:

Vikt: 10,96 kg
Längd: 73 cm
Huvudomfång: 47,5 cm

"Det tar sig", sa pyromanen... eller hur det nu var.

Som vanligt kunde man stoltsera med finfina siffror och det kändes lite coolt när man nästan inte fick plats på vågen och de fick trycka ihop och hålla upp mina ben och fötter för att allt skulle komma med. Mina kurvor var som vanligt ÖVER medel och farsan kommer som vanligt att bli jublande glad och stolt han med.
Har Ni hört talas om BOEL-testet? För Er som inte vet kan jag informera att det är något slags "kontakttest". Man kollar hörsel, syn och sådant där. Sköterskan hade en liten magisk låda med en röd stav, ringklockor och annat skoj som hon lät mig lyssna och känna på. Klockorna var roligast och jag skrattade så mycket att jag pruttade... tihi!

Nu är man alltså en stor kille och en stor kille bör ju kunna ta hand om sig själv och fixa sina saker på egen hand - inte allt kanske, men lite smågrejer sådär.

Snart, snart grejar jag kryperiet (se bild ovan). Jag blir då lite mer självständig och kan ta mig dit jag vill och det borde väl vara bara bra så jag förstår inte varför morsan och farsan har vånda inför detta?

Sova borta

Ännu en helg i mitt unga liv är till ända och denna helgen var minnesvärd av olika anledningar:

* morsan och farsan ville ha egentid och lämnade bort mig
* nu vet jag vad lucia är för något och att man inte alls behöver gå vitklädd med ljus i håret för att passa in i tåget

Mina föräldrar lämnade bort mig i helgen men det är inte så illa som det kanske låter. Det var inte så att de av total utmattning lämnade över mig till någon främling på stan: "Vassego, ta honom!". Nä, så farligt var det inte.

Min farmor och farfar var de som tog hand om mig denna luciahelg då morsan och farsan valde att SPA:a i Kivik.

Inte mig emot. Kan man bli mer bortskämd än av sina mor- och farföräldrar måntro? Morsan min var orolig hur min sömn, eller som hon säger, avsaknad av sömn, skulle påverka barnvakterna men enligt farmor så skötte jag mig hyfsat och det skall jag väl ha eloge för? Kanske att farmor inte var helt ärlig men det är skönt att veta att hon står på min sida!
Titta vad fin jag är i min pepparkaksdräkt. Vilken tur jag har som klär så bra i brunt och att hatten kanske inte är senaste snitt är mindre viktigt - alla bara ÄLSKAR mig! Är det inte lite märkligt? Skulle farsan min dra på sig något liknande så skulle man nog reagera annorlunda, eller? Är det sant som de säger: ALLT KLÄR EN SKÖNHET???

När jag sammanstrålade med mina föräldrar under söndagen utbytte vi erfarenheter och jag öste lovord över farmor och farfar som tagit så väl hand om mig och gett mig god mat och underhållit mig. Farsan och morsan kontrade med sina upplevelser och jag tror dem när de säger att de haft det bra och mysigt och så MEN jag är säker på att de saknade MIG.

Kolla morsan hur fjantig hon är - vuxna leka "tittut" - det är min favoritlek... säkert deras undermedvetna som tog över och fick dem att känna min närvaro!

Fniss, fniss - mina föräldrar trodde nog att det skulle vara tvärtom - att det var jag som skulle sakna dem...

Motionsträning

Idag är det torsdag och som vanligt på torsdagars mornar så tog farsan fram sin stora svarta väska och packade ner massa grejer. Vanligtvis brukar jag vara för trött för att ens orka intressera mig över innehållet men just idag kände jag mig ovanligt utsövd och därför var min nyfikenhet extra stor denna morgon.
Medan farsan stod i badrummet och borstade gaddarna tog jag mig friheten att undersöka vad som dolde sig i den där väskan egentligen. Det var handduk, tröja, strumpor, shorts, kalsonger och annat bråte och så var där skor och inte vilka skor som helst. Har du någonsin sett så stora gympadojor någon gång??? Vilka megaskor!!!

Farsan säger att jag växer fort och bra, han säger att jag brås på honom, men kommer mina fötter någonsin att anta dessa proportioner?

"Farsan, jag vill oxå ha gympadojor, jag vill oxå spela fotboll på torsdagar?" Farsan svarar att jag nog får vänta några år. Vadå vänta några år? Några ÅR? Jag är ju inte ens ETT år själv ännu, det blir ju en evig väntan... nä, jag vill NUUUUUUUUUUUUU...

Morsan som skall dras med mig hela dagen försöker lugna ner mig och lovar att redan nästa vecka så skall jag få följa med på gymnastik. Det är inte fotboll men det är svett och musik och morsor som hoppar runt och försöker få bort de där sista graviditetskilona. Jag och de andra barnen får sitta vid sidan av och heja på - det är lite sport i sig kan man ju se det som och jag kommer att heja på morsan och se till så att hon gör rörelserna fullt ut.

Jag kan ju bli morsan PT! Coolt!
Morsan brukar köpa skosnören och käka dem - undra om dessa smakar lika gott?

NÖFF NÖFF

Intet ont anande spatserade morsan och jag på stan idag!

Kunde varit vilken dag som helst och som vanligt var det in och ut genom olika butiker, upp och ner i hissar eller rulltrappor - allt för att morsan skulle bli nöjd. Jag förstår inte vitsen att besöka samma affärer flera dagar i veckan? Inte farsan heller.

Det var alltså en helt vanlig dag på stan men med en liten twist på slutet:

Egentligen kunde jag dragit på ordenligt nu och ojat mig för vad morsan och farsan utsätter mig för men jag stillar mig nog och utnyttjar den möjligheten någon gång framöver istället - då det är mer befogat. Ärligt talat är jag en tuff liten kille som klarar mer än Ni kanske tror. Till och med att ta spruta hos doktorn utan att skrika eller ställa till med någon scen!

Sprutan är tydligen nödvändig för att förhindra att insjukna i svininfluensan och vi små barn skall ta vaccinet i två steg - del två blir någon gång i januari nästa år men är det inte värre än det var idag så är det inget jag oroar mig för. Vilken kille, tänker Ni nu va? Tuff och cool!

Erik är tuff och cool - värre är det med min hårt arbetande farsa. Min stackars pappa känner sig lite krasslig och han ringde på väg hem från jobbet och bad morsan göra iordning lite "medicin" till honom. Det är inte bara min morsa som har en del konstigheter för sig. Ibland kan man undra om farsan är helt frisk (hihihi)? Jag kan säkert säga att det INTE är någon doktor som ordinerat hans medicin:

EN STOR SKÅL MED POPCORN

Jag betraktade min morsa när hon, med vana händer, plockade fram MrPopper ur skåpet och laddade med olja och popcornkärnor. Inom ett par minuter började maskinen föra ett jäkla väsen och som genom ett trollslag förvandlades kärnorna till vita fluffiga små ploppar, eller vad man kan kalla det. Vilken häftig grej! Kan farsan så kan jag - när jag blir sjuk eller känner mig hängig så skall morsan minsann få ge mig samma medicin. Mums!

Rättelse

Anledningen till att pappa inte använde den nedpackde kameran (se inlägg nedan) var att farfar var på hugget vid bassängkanten med sin egen kamera. Många bilder och filmsnuttar blev det, och efter att ha gått igenom dessa har jag valt följande bildbevis från dagens övningar:

Efter att ha ridit på pappas axlar och gjort två dyk var det äntligen dags att få spendara tid med lite leksaker. Jag fastnade för en rosa plastanka. Pappa tittade misstänksamt och lite besviket på mig när jag inte plockade upp plastbollen, men den rosa plastankan såg helt enkelt mycket smaskigare ut.

Plask!

Äntligen! Som jag har väntat!

Idag var det fortsättning på babysim och äntligen fick jag en hel pool att sträcka ut mig på och göra konster i. Badkaret hemma har sina fördelar MEN det blir inte många simtag förrän man måste vända igen - ingen motionssim direkt!

Har avancerat från Blåbärsgruppen upp till Lingongruppen och med denna snabba utveckling så vet man inte vart det ska sluta! Jag vet att farsan är inne på att fotboll är min sport men man kan väl ha parallella intressen och hobbies och bli framgångsrik i flera?

Morsan hade annat för sig idag så farsan fick ta lite ledigt från jobbet och följa med mig. Han var dock lite nervös att inte fixa det själv så han kallade in förstärkning i form av - farfar!

Det var mest nya ansikten i vattnet men en kille kände jag igen sedan sist - Victor. Han är lätt att känna igen - den enda killen med mer hår än vad jag har!

Morsan hade tänkt på allt när det gällde min packning, till och med kameran var med, men tror du att det blev några bilder?

Ni får nöja Er med en bild från min hemmapool istället! Nästa vecka är ordningen helt återställd och då är det morsan jag stänker vatten på och jag lovar att då blir det bildbevis och ni får en chans att dela mina upplevelser med mig. Heja morsan! Men farsan gör så gott han kan... och lite till...

Veckans genombrott

Mina föräldrar har undrat och väntat länge på det, och i den här veckan så har det äntligen hänt: min första tand börjar komma fram. Det är en tand i underkäken och det har inte gått att fånga på bild (trots att jag försökt gapa/skratta så mycket jag bara kan), men om man stoppar in ett finger i min mun och känner efter råder det ingen tvekan om att det är något som är lite mer hårt och skrovligt än tandköttet. Både mamma och pappa blev tokglada i förhoppningen att det skall innebära lugnare nätter och mer sömn framöver. Jag blev dock inte lika glad själv. Till skillnad på andra "genombrott" i min utveckling var det inte så mycket min förtjänst den här gången. Därför har jag svårt att dela mina föräldrars glädje och koncentrerar mig istället på nästa genombrott som skall bli mitt alldeles egna. Kanske lyckas jag få in knäna under kroppen och börjar krypa? Kanske säger jag "mamma"? Eller så blir det något helt annat? Det tåls att fundera på. Men det får bli ett senare problem, för nu känner jag att bli satt framför TV:n så att jag kan få titta på lite reklam och stoppa in fingret i munnen och känna på min första tand.

Karl för sin hatt?

Nja, snarare "bebis för pappas keps". Det tar väl ett bra tag innan jag växer i pappas kläder - om jag nu någonsin kommer att göra det. Jag närmar mig dock sakta men säkert, och på torsdag får jag reda på hur långt det är kvar eftersom jag och mamma skall till BVC för 8-månaderskontroll och då lär det bli vägning och mätning. Jag hoppas verkligen att det bara är tal om en vanlig kontroll så att det inte blir några äckliga nålar som skall stickas i kroppen igen...

Mannen i huset!

Onsdag = bäbisträff

Det kittlar extra mycket i magen på onsdagsmornar när man vaknar och inser att det är bäbisträffsdag! Idag kittlade det ytterligare extra mycket eftersom vi idag skulle vara på hemmaplan och Ni vet väl vad som gäller?:

* Mitt hem = mina saker = JAG BESTÄMMER!!!

Tjejerna är söta och sån´t och dem skall man vara snäll mot säger farsan. Med killarna är det mer raka puckar och vi snackar ju lite samma språk. Man brukar låta tjejerna få låna leksakerna utan att man ställer till någon scen men om någon kille skulle ta dina leksaker utan lov så kan det bli lite fight.
Idag hade jag sett framför mig hur Alfred, Emrik & Dante skulle titta avundsjukt på alla mina grejor för att sedan ställa sig i kö för att få prova...

Så fel man kan ha!!! INGA killar kom idag. Bara tjejer och deras morsor. Vet Ni vad det innebär?:

* bara tjejer = låna ut leksaker utan tjafs = INGA leksaker till mig!!!

Om jag inte får ha mina leksaker för mig själv så måste jag kompenseras - bullar funkar bra!

Mitt första 1:a advent

Först tyckte jag att det såg lite märkligt ut och länge satt jag bara och väntade på att någon skulle fullfölja det som påbörjats men väntan blev lång och det tog ett tag innan jag förstod att det inte var något konstigt - precis så här skall det vara den 1:a advent - det FÖRSTA LJUSET tänds och de resterande tre får stå obrända bredvid.

Skumt!!!
Många var vi som trängdes idag på Lunds gator och torg, det var människor precis överallt. Vi smet in en stund i Domkyrkan för att finna lite stillhet och ro men ack vad vi bedrog oss, även här var tumulten stor och det hjälpte inte att ta sig ner i kryptan där jätten Finn gömt sig - folk överallt!

Även om ljudnivån är ganska hög hemma hos mormor och morfar så var den smått trivsam jämfört med stressen i staden och dessutom fanns det massa gott man blev bjuden på. Gula bullar går bort MEN bruna kakor smakade gott!

Här vilar grabbgänget upp sig efter mycket glögg med tillbehör! Plutten (hunden alltså) var oxå trött men inte av glöggen utan snarare av alla lussebullar som han tiggde till sig vid bordet. Precis som när jag ser söt ut och ber med ögonen (det ni - det är en konst!) så uppmärksammade jag att Plutten hade ett liknande tillvägagångssätt! Som man känner sig själv...

Uppföljning

Ni som följer min blogg kanske med spänning har väntat på avslöjanden om hur mina och mammas nätter ser ut numera? Mamma försöker vara bestämd och ståndaktig men jag har lärt mig att ju tröttare morsan är ju enklare är det för mig...

Tro nu inte att jag är en vrång liten kille som inte lyssnar på andra, som bara gör vad jag själv vill - nä då, sådan är icke jag. Ville inte ha nappflaska tidigare, ratade välling - men nu då? Bilden talar för sig själv och morsan och farsan är så nöjda så. De trodde att här var räddningen - Erik skulle bli mätt och go och sömnig och sova många och långa timmar.

Välling i all ära men vilka tunnisar nöjer sig med detta? Vilket skämt!

Jag vet att morsan är trött och vill sova men jag då, jag kan inte sova när magen kurrar och dessutom är det gott och varmt nära mamma och där känner jag mig trygg! Som liten bäbis får man i vissa avseenden vara ego - inte sant?

Sitta, satt, suttit

Idag kom jag på att det är tråkigt att bara ligga raklång på golvet/sängen/soffan. Så jag bestämde mig helt sonika för att sitta upp (nåja, mamma hjälpte mig upp, men resten fixade jag själv). Mamma var helnervös för att jag skulle trilla omkull och träffa parkettgolvet med pannan. Men som många gånger tidigare var mammas nervositet obefogad.

När pappa kom hem så fick han också bevittna mina nya färdigheter och då åkte videokameran fram i ett huj:

H1N1

Mina föräldrar har vaccinerat sig!

Mina föräldrar har mått skit i helgen!

Såklart att jag har tyckt synd om dem men jag har haft svårt att fokusera på dem nu när jag hört ryktesvägar att det även vaccineras små barn. USCH!

Får vi inte tillräckligt mycket STICK vi små? Det är den ena vaccinationen efter den andra på BVC och nu uppmanas vi dra upp tröjärmen ytterligare 2 gånger för att få fullgott skydd mot den fruktade SWINE FLU!

Jag vill INTE. Morsan och farsan fick ta egna beslut i frågan men får jag det? Ingen frågar mig om jag vill ha stick i armen eller inte. Detta viktiga och "onda" beslut läggs inte på mig att bestämma utan det är upp till mina föräldrar! Hallå - är inte detta orättvist så säg?

Nåja, jag har väl inget att be för så länge jag har svårigheter att göra mig förstådd. Såklart att mina föräldrar förstår ett och annat av mina läten. De skall ha eloge för att de hyfsat snabbt lär sig uppfatta hur jag vill ha saker och ting. Såklart är de långt ifrån fullärda än men de är på god väg.
Tyvärr har de svårt med nyanser och det som de förstår är mest de basala behoven... hungrig, blöjbyte, törstig, trött, allmän irritation (inget specifikt), specifik irritation (når inte bollen) etc.

Ställer de en enkel fråga till mig som tex.: "Käre Erik, vill du bli stucken i armen?" så klarar vi inte ut det... det är sååååååå frustrerande... Inom mig har jag tusen och en invändningar till att INTE behöva ta sprutan... men istället för att lyssna på detta så kanske morsan luktar mig i rumpan och säger "Inte nu igen!" och tar mig till skötbordet.

Hade hon bara lyssnat ordentligt så hade hon inte behövt ta av alla kläder och blöja och upptäckt att där var torrt och rent - då hade hon istället förstått att det inte är min önskan att bli vaccinerad och så hade hennes vånda varit ur världen. Jag vet att det är en vånda för mams och paps om hur de skall göra med mig och de hade önskat att någon annan bestämde. Men hallå - jag vill inget hellre än att bestämma. Lägg över det på mig och skit i mina bajsblöjor...

Innan något beslut är taget så försöker jag visa mig från min söta och goa sida mest hela tiden. Min strategi är att de skall se på mig och säga:"Inte kan vi låta någon sticka en ond spruta i hans lilla arm, han är så söt och fin och snäll, inte vill vi att han skall må så dåligt som vi gjorde när vi fick våra stick!"

Aprilbarn

Idag är det onsdag och det innebär mamma- & barnträff. Denna onsdag var vi hembjudna till Alfred och hans mamma Maja och vi var en nätt skara som samlades för en mysig frukostträff. Alla i "vår" grupp var inte på plats och det kan man hålla influensa och andra virus och baskilusker ansvariga för.

Jag brukar gilla de här träffarna men idag var det mindre skoj och jag kände mig lite utanför... snyft... snyft... snyft... Ja, först blev jag lite ledsen i ögat och lite sårad men sedan blev jag bara arg och frustrerad...
Jag blev besviken på Alfred idag! Okej att vi var hemma hos honom, men att han utnyttjade detta för att få ihop det med Linnea - det är lågt tycker jag. Blev som sagt lite lessen ett tag, lite avis, men jag hämnades när ingen såg det och snorade lite på hans tygskallra. Mitt förkylningssnor PLUS tjejbaciller - ha, kan han gott ha!Istället för lek med Alfred ställde jag mitt hopp till Dante men ack vad jag bedrog mig. Vi är alla jämngamla MEN han uppförde sig så vuxet så - kryper, står upp och är såååååå duktig... trötta mig!

Ser fram emot nästa onsdag. Tji på dig Alfred - då har jag första tjing på Linnea... mitt hem, mina leksaker och JAG bestämmer!

Ersätta Zlatan?

Har Ni hört? Har Ni sett löpsedlarna?

Zlatan överväger att sluta spela för landslaget!
Är jag ledsen för det? Njäää, inte märkbart. Hur kan jag ta emot en sådan trist nyhet med så behärskat lugn? Jo, det skall jag tala om för dig:

Jag har en plan! Hihihi - ingen fotbollsplan, jag har en idé, en tanke, jag har äntligen funnit ett mål (inget fotbollsmål... hihihi) i livet som jag tror att jag skulle kunna leva upp till. Samtidigt som jag skulle tycka att det var roligt för egen del så vet jag att farsan skulle tycka att det var ännu roligare och det hade gjort honom så stolt så stolt!

Jag skall bli FOTBOLLSPROFFS och jag skall ersätta Zlatan!

Erik skall skjuta skarpt och göra mål efter mål samtidigt som jag dribblar benen av alla motståndare och vinna seger efter seger för vårt land. Det blev inget fotbolls-VM för Sveriges del sommaren 2010 men jag lovar dig pappa - ge mig lite tid så tar jag oss dit fortare än du tror.

Pappa - du skall väl fortfarande vara pappaledig i sommar? Det är väl för MIN skull som Du är hemma - att VM infaller då är bara ett lustigt sammanträffande, inte sant?

Ett äpple om dagen...

Fick höra att ett äpple om dagen håller doktorn borta! Nu är jag i och för sig redan sjuk och krasslig och vad nytta gör väl då denna i och för sig vackra och inbjudande frukt - då är det väl redan för sent och utan nyttig verkan? Skall man tro alla småbarnsföräldrar som beklagar sig över den ena sjukdomen efter den andre som drabbar deras barn och familjer så kanske det visst är vits att käka äpple även när man är mitt i eländet. Nu har jag världens chans att hålla tillbaka nästkommande förkylningsvåg eller vad det nu är för baskilusker som står på vänt och vill invadera och ta över min stackars lilla kropp. Ha - Ni är inte välkomna! Nu är det ju så att utan tänder är det inte helt enkelt att mumsa äpple! Hmmmm - vad att göra? Tänk, tänk, tänk... snilleblixt:

VARM ÄPPELKAKA MED VANILJSÅS
-behöver inte tuggas...

"Mamma, sätt på ugnen, börja skala och ta fram vispen, här skall vi hålla oss friska!"

Atjooooooooooooo!

Jag har fått min första ordentliga förkylning och ack vad synd det är om lille mig. Ögonen kliar och rinner och näsan läcker likt en trasig vattenkran - allt känns hopplöst just nu och morsan har värsta sjå med att hålla modet uppe på mig. Hon gnäller inte direkt men jag känner på mig att hon känner sig lite maktlös när ingenting hon gör räcker till för att göra mig tillfreds.

Man får väl ha lite överseende med henne - vad vet väl morsan hur det är för en kille att vara förkyld? Farsan säger att det är ok att vara extra kinkig. Farsan sa oxå något om att tjejer talar om att föda barn... men då tittade morsan med arga blicken på honom och han avslutade aldrig den meningen. Hm, får se om han tar upp det igen när vi är ensamma.

Morsan gör som sagt så gott hon kan och hon har greppat det faktum att får jag bara vara delaktig i allt hon gör - trött på att stilla sitta bredvid - så får hon ta sig för precis vad hon vill.

Idag fick jag assistera i köket när det var dax för bullbak och det gör jag gärna igen. Nästa gång blir det lite crazy - morsan sa att då gör vi GULA bullar. Spännande det ska bli att se hur det går till. Lussebullar hette det visst.

Nu kom jag på något! Bullar? Det kan man ju äta!

"Morsan, jag vill ha bulle nuuuuuuuuuuuuu!"

Helg i händelsernas tecken

Det händer saker varje dag tycker jag - det är besök av än den ena och än den andra, det är nya leksaker att utforska, ny mat att smaka på - listan kan göras hur lång som helst.

Frågar Du mina föräldrar så tycker även de att det går undan. Frågar Du dem så anser de att det händer saker hela tiden, förändringar sker HELA tiden och är det inte att man har vuxit en smula så kan de stoppa klockan, ja, stoppa världen för att poängtera mina leenden och grimaser och de imponeras av minsta lilla nya rörelse jag tar mig för.

Häromdagen när pappa kom hem från jobbet blev han alldeles tårögd då jag råkade visa min glädje av att han var hemma. Ärligt talat så hade jag nog välkomnat vem som helst just då. Hade kört med morsan hela dagen och hon hade precis visat sin ovilja att för femtielfte gången plocka upp mina leksaker och låta mig repetera leken "att kasta saker på golvet för att mamma skall ta upp dem igen" - kände på mig att här var det kört, ingen mer sådan lek med mamma OCH så kom då pappa hem så lägligt... hihihi
Det var mycket aktivitet denna helgen och eftersom jag är lite trött och sliten såhär på söndagskvällen skall jag försöka fatta mig kort och dela med mig till Dig av mitt händelserika veckoslut:

- Premiär av sittvagn. Snälla Rebenstammarna har tidigare gett bort Filips sittvagn till oss. Under tiden jag växt till mig så har den stått i förvar på vinden men nu i helgen tyckte mams och paps att det var tid att inviga och iklädd varma kläder från topp till tå drog vi ut på promenad alla tre och vilken cool känsla det var att åka "först". Jag kunde se allt och alla vi passerade och inte bara himmel och trädkronor som i liggvagnen. Tack Rebenstams!

- Morsan har varit lite trött på sistone och de säger att det har att göra med att jag sover lite illa??? Sant eller inte så ville farsan att morsan skulle få lite egentid så han tog med mig till Hofterup där farmor, farfar och inte minst kära faster fanns. Morsan var lite rädd att det skulle bli för mycket för pappa att ta hand om själv men jag säger bara: "vadå själv?". Här fanns andra som tog hand om mig kan jag intyga och skulle jag varit morsan så skulle jag snarare fasat och varit rädd för att jag blev lite för bortskämd istället! Lova att inte skvallra?

- Ny leksak! Vilken uppfinning - vilken grej! Gåstolen var verkligen en positiv överraskning och så snart jag klurat ut exakt hur den fungerar så kommer denna att nyttjas flitigt och jag kommer att jaga dem därhemma och köra slalom från rum till rum. Återstår att se hur styrningen fungerar men det är väl bara att pulsa på och det som är i vägen får tåla en stöt eller två.

- FARS DAG. Fars dag firade vi i vår lilla familj på exakt samma sätt som vi tidigare i våras firade MORS DAG, dvs. vi firade inte alls. De som däremot firades var farfar av pappsen och morfar av mamma.

-Vad kunde väl passa bättre som avslutning en sådan här underbar helg än ett härligt bad tillsammans med pappa!

Moving forward

Jag har massvis med energi och eftersom jag inte har så många sysselsättningsalternativ brukar det sluta med att jag sprattlar med armar och ben på måfå. Ibland vänder jag på mig och sprattlar vidare. Det är ganska kul att sprattla, men ibland känner jag att det skulle vara roligt att kunna göra någonting annat, t.ex. röra mig lite grand så att jag kan komma åt mina leksaker.

Alla andra verkar kunna röra sig lite hur de vill - och bara med hjälp av benen - men jag har inte riktigt fått grepp på hur det går till. Jag har mest försökt att att flaxa med armar och ben extra fort, men inte ens det har hjälpt.

Mina föräldrar har beslutat sig för att ge mig en hjälp på traven och de gör någonting med mina fötter. Jag vet inte riktigt vad de gör eftersom jag inte har ögon i nacken, men det verkar i alla fall hjälpa då jag förflyttar mig lite grand. Om ni klickar på filmen nedan så kan ni ser hur det ser ut.

Skrivbordsunderlägg

Jaha, då har man gått och blivit skrivbordsunderlägg... föreställ dig nedan mindre charmiga bild uppförstorad över hela din bildskärm! Det är MIN verklighet!

"Kameran lägger på 5 kg", är ett vedertaget begrepp - jag skulle vilja säga att kamera i NÄRBILD lägger på bra mycket mer än så och bilden nedan är klart missvisande. Morsan säger att det är så sött så sött men hallå - sött tycker hon inte att det är när hon snabbt raderar det ena mindre braiga fotot på sig själv efter det andra och håller dem hemliga för oss andra.

När skall JAG få bestämma???

Ute på Lokal!

Här har Ni värsta killen som käkar på restaurang! Ser Ni så fint jag för mig med servetten - vilken stil man har!
Morsan är svag för räkor. Därför blev det räkfrossa idag. Mormor, morfar, pappsen och jag blev ledsagade till en restaurang högt upp i det blå för att mumsa på just denna rätt! Det var räkor både till höger och vänster men det var de smarriga tillbehören som föll mig i smaken. Smaka på detta:

Räkcrepes - bara ordet får det att vattnas i munnen på mig, låter lite exotisk, inte sant? Kanske att vanlig pannkakor funkar lika bra, kanske det kanske.

Pannacotta - en efterrätt i klass med vaniljsås. Smakar mumsmums och ger mersmak.

När sked efter sked tappades i golvet gick det lika bra att mumsa direkt från mammas hand. Allt sköljdes ner med vatten ur glas - ingen nappflaska så långt ögat nådde, är största killen nu!

Jag vill gå på lokal igen snart, snälla, snälla, lova att vi gör det?

Höstlov

Denna vecka har alla barn som går i skolan höstlov. Morsan berättade för mig att när hon var liten så hade man minsann inget som hette höstlov och som gav en ledigt från skolan i en hel vecka. På hennes tid var det andra bullar minsann, då hade man bara några futtiga studiedagar under höstterminen att se fram emot när det gällde ledighet.

Jag vet inte riktigt vad morsan vill ha sagt med det - jag går ju inte i skolan ännu och kan alltså inte ta del av detta lov och vem vet, morsan, när det är dax för mig så har de kanske gjort nya förändringar. Tror nog att morsan vill spela lite martyr.

Hon är och har varit lite stingslig den sista tiden! Fråga farsan om du inte tror mig. Hon försöker hålla god min mot mig men min stackars fader får ta både det ena och det andra när tröttheten hos mamsen min sätter in.

Jag vet - det är väl lite mitt fel men jag kan faktiskt inte hjälpa att jag inte sover precis som hon vill att jag skall göra. Okej, att väcka morsan 8 gånger per natt (som jag får erkänna att det blivit de sista nätterna) kanske inte är helt snällt men jag vill inte vara vaken själv och det enda sätt jag kan för att pocka på uppmärksamhet det är att gråta och skrika hej vilt och då vaknar ju mamma såklart! Mitt sovande, eller snarare avsaknad av sovande, har skapat oro hos mina föräldrar och häromdagen rådgjorde mamma med Erika på BVC. Erika trodde inte att det gick någon nöd på mig inte och att jag tjuvade till mig den sömnen jag behövde i mina små powernaps.

För att morsan skulle kunna få lite råd och tips så bokade man ändå in en tid hos en "bäbisterapeut"! Har du hört något så fjantigt? Nåja, om Erika säger att det är bra att träffa någon som kan svara på massa frågor och ge bra svar så är det nog det. Jag kan iallafall slappna av. Det är morsan som får föra talan på måndag när vi träffar denna människa som tydligen heter Merja och enligt mamma lät jättetrevlig när de talades vid per telefon.

Ny stol och vaniljsås

Mina föräldrar verkar inte vara värst gudsfruktiga. Jag har bara hunnit med de första sidorna i min bibel, men jag har kommit såpass långt att jag förstått att söndagen är vilodagen. Men det blev ingen vila idag inte. Vi (jag och mamma) gick upp tidigt och ut på vår morgonpromenad, men när jag trodde att vi skulle tillbringa resten av dagen i lugn och ro hemma i lägenheten, trodde jag fel. Föräldrarna sprang runt som yra höns och packade ned blöjor, nappflaskor och andra förnödenheter, så jag räknade ut att vi skulle åka någonstans. Farsan var borta i någon timme på förmiddagen och kom tillbaka med en svart blick och smutsiga händer.

När vi kom ned till garaget väntade nästa överraskning: en ny stol (och därmed förstod jag varför pappa hade sysslat med under förmiddagen). Den förra stolen började bli lite trång för min välväxta kropp, så det var med lättnad och glädje som jag sjönk ned i den nya och större stolen. Jag kunde snabbt konstatera att jag har ett mycket större synfält i den nya stolen, så om jag bara kan lära mig att vara vaken när jag åker bil så skall jag nog upptäcka en massa nya spännande saker via bilfönstret.

När jag vaknade upp hade vi hamnat hos farmor och farfar! Mamma och pappa släppte bara av mig och åkte genast iväg. Vadfalls!?! Ingen hade sagt någonting om detta till mig! Tänk ifall inte farmor och farfar har fått höra om mina nya matvanor? Och vad skulle vi hitta på?

Det fanns inget fog för någon oro. Farfar tog tag i aktiviteterna och vi spelade piano. Först spelade farfar fina melodier och sedan fick jag försöka. Det lät inte speciellt bra, men jag tyckte det var roligt och det tyckte farfar också. Farmor och farfar hoppades att jag skulle ha större fallenhet för piano än pappa och faster. Undrar vad fallenhet är? När det gällde maten så visade det sig att farmor hade full koll och det blev bl.a. mumsig banan.

Efter ett par timmar kom föräldrarna tillbaka. Tydligen hade de tittat på ett hus. De tyckte att huset var ganska fint, men de verkade inte vara riktigt säkra om det var någonting som de verkligen ville ha. Eftersom inte jag fick följa med så kunde inte jag hjälpa till. Hrmmmpff. Farmor och farfar bjöd på mat. Jag följde intresserat när de vuxna stoppade in mat i munnarna. Först när vi kom in på efterrätten så uppmärksammades mitt intresse och jag fick också en smakbit. Och vilken smakbit sedan! Äppelkaka och vaniljsås. Mums, mums och åter mums!

När vi skulle ta några bilder så försvann farmor snabbt som en vessla. Pappa och farfar var nästan lika snabba - på att ställa sig framför kameran. Så här har ni en bild på tre generationer Hultgren.

Fullt hus!

Hej på Er alla i höstmörkret. Idag vill jag påminna alla om att man inatt drar tillbaka klockan en timme och min morsa är eld och lågor - yippie, en extra timme att sova. Tror hon ja! Tihi... Kanske inte jag vill, vi får se!

Vi är fortfarande inte helt överens i min familj om sömnrutiner och sådant. Jag är inne på den linjen att man sover när det passar en själv. Jag kan till exempel tycka att det är fantastiskt skönt att vaggas till sömns i vagnen på morgonpromenaden och anser att det är ett ypperligt bra tillfälle för mig att ta igen mig lite. Vidare är det mysigt och gott att sova i soffan när morsan och farsan ser något tv-program som kanske inte intresserar mig fullt ut - då brukar jag istället vila de blå men ändå få den där känslan att jag är med och delaktig i det de gör, så att man inte missar något menar jag. Andra tillfällen då jag brukar slumra till är när någon, typ mormor/farmor/farfar/morfar ser till mig - då brukar jag föregå med gott exempel och sova lite sött en stund och de tycker alltid att jag är så lugn och fin och kan inte förstå att föräldrarna ojar sig ibland! Är man smart, eller är man smart?

Nog babblat om mina sömnvanor eller ovanor.

Igår var det FULLT HUS!

Familjen Gladh med tre barn var här och vi käkade en bit och sedan umgicks vi som det så fint heter. Nåja, frågar du morsan och Anci så kanske umgicks inte helt rättvist beskriver kvällens aktiviteter. Killarna satte sig tillrätta i soffan - mig inkluderat - och kollade fotboll (pappas lag spelade och vann) och när matchen var slut övergick vi till att spela fotboll själva. Ja, det var inte så att vi drog på oss dubbskor och benskydd, vi tog fram mockajängerna (de där svarta prylarna man styr med) till tv-spelet och spelade sittande från soffan istället och det gick hur bra som helst. Vi varvade fotboll med bilkörande - svårt att avgöra vad som var roligast.

Många killar var det igår men Anci fanns där för mamma och när jag var trött på fotbollen så var det skoj att lattja lite med sötisen Mi. Jag vet, hon är lite äldre och så men åldern spelar faktiskt ingen roll. Min mamma är äldre än min pappa (de där 3 månaderna tycker pappa det är roligt att pika henne för) så jag har förstått att det är fullt accepterat i samhället att man kanske faller för lite äldre och mognare kvinnor och att det inte alltid måste vara tvärtom.