Premiäruppföljning

Ni är säkert nyfikna på hur jag följde upp mina tre premiärhändelser från gårdagen, eller hur? Och jag skall inte göra er besvikna utan ge er en fullödig rapport.

Om vi börjar med dagis gick det enligt fröken Karin minst lika bra idag som igår. Själv tänkte jag inte mycket på att göra bra ifrån mig, utan jag bara kröp omkring och utforskade omgivningarna och tömde ut lite leksaker på golvet. Fröken Karin nämnde någonting till pappa om att han skulle kunna avvika en liten stund imorgon, men jag vet inte riktigt hur jag skall reagera om han nu avviker. Det är inte så att jag kommer att sakna honom, men jag gillar inte riktigt att de rådgör utan att tillfråga mig först. Jag kanske får utöva en maktdemonstration "Ebba style" med lite skrik för att visa vem som bestämmer.

Karins snälla ord gav pappa blodad tand och han tyckte det var dags att låta mig få prova att äta på egen hand. Han satte mig i stolen och såg till att jag var hermetiskt tillsluten från halsen och neråt. Här skulle det minsann inte spillas någonting på kläderna! Pappa fick rätt, men han hade inte tänkt på vad som hände då jag skulle klia mina ögon med kladdiga händer, följt av en "backhand" upp i håret. (För känsliga läsare och maniskt städande mammor har vi censurerat allt bildmaterial.) Vi kan nog lugnt konstatera att pappa kommer att överlåta till dagispersonalen att lära mig hur man stoppar maten i munnen.

När det gäller mina klättringsräder i trappan så har pappa effektivt satt stopp för dessa:

IKEA-grinden passade inte och självutnämnda Martin Timellare har föreslagit att pappa skulle fixa och trixa lite med reglar för att kunna få grinden på plats, men pappa och mormor kom på en mycket smart lösning (enligt dem själva). Mormors spaljé målades vit och skruvades fast i trappan vid väggen, och med hjälp av ett spännband hålls spaljén på plats. Konstruktionen fungerar...tyvärr.

Förutom att fixa trappan så köpte även pappa skor till mig idag. Detta var lättare sagt än gjort. Jag har visserligen storlek 19 om man mäter fotsulan, men "ovansidan" av foten skulle nog behöva storlek 25. Efter mycket vånda kom pappa hem med ett mellanting mellan mockasin och sko och modellen fick godkänt av mamma, men hon tycker gott att vi kan ta en storlek 20 eller 21, så det blir för pappa och mig att bege oss till skobutiken imorgon igen.

Inte nog med att övervåningen återigen är förbjuden mark, utan dessutom hade pappa mage att vara nöjd över att förvägra mig min nyvunna färdighet i trappan. Jag var tvungen att åtminstone tvätta bort hans självbelåtna smil och lyckades genom att inte bara klättra upp i soffan, utan att även fortsätta klättringen från soffan till soffbordet.

"Ha, ha, skrattar bäst som skrattar sist!"

För att avrunda min redogörelse kring gårdagens premiärer kommer vi slutligen till sömnen. Vi behöver inte gå in på detaljer, men det blev långt ifrån någon da capo. Föräldrarna överlägger: "kanske är det tand nummer 5 som orsakar lite obehag, kanske är det gårdagens intryck som är svåra att smälta eller så kanske det är lite separationsångest." Jag säger ingenting, men det är ganska underhållande att lyssna på föräldrarnas spekulationer.

De senaste dagarna har jag skrivit mycket i vår blogg, men imorgon lovar Erik att han har något spännande att skriva om.