Det senaste dygnet har det hänt mycket må ni tro. Som rubriken avslöjar var det min första riktiga dag på dagis. Jag har varit där ett otal gånger när vi lämnat och hämtat Erik på dagis, men det räknas ju egentligen inte - det var ju först idag som vi gick dit endast för min skull! Det var lite nervöst och det var skönt att hålla pappas hand när vi tagit av oss kläderna och öppnade dörren till avdelning Sälen (just det, samma avdelning som brorsan gick på!). Skulle mina nya kamrater välkomna mig med öppna armar eller skulle de fortsätta leka och ignorera mig totalt? Kanske väntade det en "nollningsperiod"? Det visade sig att det var det förstnämnda som gällde. Vi hann knappt komma innanför dörren förrän alla mina nya kompisar omringat mig och hälsade mig välkommen till Sälen. De hade tydligen blivit informerade om att jag skulle börja för allesammans visste mitt namn. Det kändes lite pinsamt att jag inte kunde något av deras namn, men jag skall nog lära mig snabbt. Efter att den första hälsningsvågen hade ebbat ut fick jag bekanta mig med lokalerna. Det verkar finnas gott om leksaker, böcker och roliga bilder - härligt! Efter ett par timmar var det dags för mig att gå hem, vilket var alldeles för tidigt om du frågar mig. På vägen hem kunde jag inte sitta stilla i vagnen utan hoppade upp och ner som besatt. Pappa undrade om jag blivit skvatt galen, men det var ju bara mitt sätt att visa att jag vill tillbaka till Sälen så fort som möjligt. Glada föräldrar - Oroliga föräldrar 1-0.
Nästa stora händelse var att jag tog mig upp för trappan alldeles själv (under viss övervakning från föräldrarna).
Den tredje premiären var att jag sov hela natten (20.00-06.30) utan att vakna (och än mer viktigt: utan att väcka föräldrarna). Om det skall bli en ny vana? Det återstår att se.Glada föräldrar - Oroliga föräldrar 2-1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar