Vem vill väl skuldbelägga ett ställe man trivs på och som man vill vara välkommen tillbaka till - man vet ju aldrig om det finns dagisspioner som härjar runt på nätet och granskar bloggar!!!
Redan igårkväll kände jag mig lite hängig och konstig men hur förklarar man det för föräldrarna? Inte för att de skulle haft så mycket chans att förhindra utbrottet men de kunde jamsat med mig lite och det hade kanske hjälpt mig rent mentalt och gjort mig bättre förberedd på det som skulle komma till mig arla lördagsmorgon.Väckte morsan med en knuff i magen klockan 6 men istället för att känna det där suget efter morgonvällingen kände jag mig mest matt och trött. Trots min svaghet kändes det inte bra att ligga kvar i sängen - och vem vill gå upp själv? Seså mamma - upp och hoppa och ta mig med dig. Det är riktigt! Jag orkade faktiskt inte gå själv, benen höll mig inte så min snälla mamma tog mig över axeln och gick ut och la mig i soffan medan hon hämtade lite att dricka till mig.
Tydligen hade jag drabbats av något som heter feber! Pannan min var lika varm som mammas kaffekopp brukar vara när hon spetsat till javan med uppvärmd mjölk - skållhet!
Är man sjuk kan man inte gå på dop och det var just vad jag missade idag! Kusinbarnet Casper skulle välsignas av Herren och få håret tvättat och han passade på att göra detta den enda dagen jag någonsin varit ordentligt sjuk - vilken dålig timing!Pappa och jag fick alltså stanna hemma men någon var tvungen att lämna presenten och lotten föll på mamma som fick bege sig till sin uppväxtort S.Sandby för att träda in i Guds hus och sjunga sånger och lyssna på prällen.
Det var absolut ingen uppoffring för mamma att dra iväg på dopet utan oss. Dop är faktiskt en positiv tillställning som bjuder på trevligt umgänge med många släktingar och nära vänner. En del som man träffar ofta men oxå de som man inte träffar speciellt regelbundet och därför blri återseendet kanske extra kärt. Glada Päivi ovan är glad för att hon är stolt mormor till dopbarnet men oxå för att hon träffade min mamma igen efter många år. Mamma och Päivi är gamla ungdomskompisar och har tydligen hittat på mycket bus tillsammans. Undra när jag kommer att träffa en kompis som jag kan hitta på bus tillsammans med?
Kanske på dagis? Ytterligare en anledning till att inte baktala min dagverksamhet - man kan ha mycket nytta av dagis har jag förstått!
Min kusin Leo var såklart på plats och det hade varit skoj att leka med honom men han är fortfarande väldans liten och verkar mest ha intresserat sig för kyrktaket - vilken mes!
Detta kommer jag ihåg från den 4:e augusti förra året - alla skulle hålla händerna på ens huvud - vilket konstigt påhitt - jag lider med dig Casper!
Den där Leo är allt en riktig linslus!
Det var trist att missa Caspers dop men vad gör man när man drabbas av akut sjukdom? Allra helst hade jag velat ha jams hela dagen både från pappa OCH mamma men hade jag inte släppt iväg morsan så hade jag heller inte kunnat ta del av Caspers stora dag (om än i bildformat) och det hade varit en stor sorg!Grattis till dopet Casper och vem vet, när det är dags för konfirmation kanske vi kan hänga i kyrkan på söndagarna tillsammans när det är dags för den obligatoriska närvaron. Jag menar, när vi är lite äldre är vi ju nästan jämngamla - iallafall är jag och Leo det och om Du struntar i konfirmationen Casper så kanske jag kan be Leo att hålla mig sällskap?
Om jag fortfarande tror på gud då vill säga... vi får se vad han kan göra för att hålla mig fortsatt intresserad, han där uppe!
Till att börja med kan han hålla febern borta från mig - det skulle jag uppskatta!
AMEN!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar