Nytt nattplagg!

Vänta nu lite!

Vad är detta du har satt på mig mamma?

Jag skall gå och lägga mig och här klär du upp mig som om jag skulle gå på fest??? Kolla in! Min nya nattpyjamas funkar nog bättre som outfit vid nästa barhäng med farsan än att krypa ner under täcket med!
Vadå?
Faster köper sannerligen nattkläder med stil. Jag gillar min nya randiga pyjamas jättemycket. Nu är jag randig precis som zebran på zoo. Ja, jag vet - zebran är vit- & svartrandig. Ja, jag vet - dess ränder ser kanske inte exakt ut som de på min tröja, men vem bryr sig?

Får jag bestämma skulle jag lika gärna kunna vara en zebra och det är väl coolt?

Undra om zebror dricker välling och går och lägger sig löjligt tidigt? Skulle inte tro det!
Sorry morsan - ikväll blir det ingen ro till "halv-åtta-hos-mig" - den blårandiga zebran kommer att hålla dig sysselsatt med annat - det har faster bestämt!

Tack söta faster för att du återigen bevisar att du står på min sida och tänker som jag gör! Heja på dig!

Zzzzzzzzzzzzz! Så låter det när jag sover - precis som zzzzzzzzzzzzzzzzebran! Hihihi

Presenter!

Som Ni alla vet fyllde min pappa år i veckan som gick och tydligen tyckte han inte att han blev firad nog på sin dag. För att råda bot på detta passade pappa på att bjuda in farmor och farfar på en liten bit mat på lördagkvällen.

Smart kille min farsa är! Bjuder man in på middag i så nära anslutning till sin födelsedag innebär ju det att man förväntar sig något i retur - som presenter!

Farsan och jag tänker likadant! Hihihi!

Pappa fick biljetter till någon Monthy Python-musikal och han blev jätteglad. Biljetter - pyttsan säger jag! När jag fyller år vill jag ha grejer - saker man kan ta på och leka med. Ett par pappersbiljetter har man inte så mycket utbyte av som 18 månaders kille. Hoppas farmor och farfar tänker annorlunda när min dag stundar. Jag vill ha typ leksaker och annat skrymmande! Farmor och farfar är precis hemkomna från en visit i Luxemburg där de hälsat på min söta och rara faster. Min faster är inte vilken faster som helst och hon tänkte minsann på mig oxå när hon var ute och införskaffade present till pappa.

Ärligt talat måste hon tänkt MYCKET mer på mig för kolla in värsta presentbordet nedan:Se bara så mycket kläder och prylar faster köpt till mig. Hon måste gilla mig! Mamma och pappa blev oxå jätteglada för nu är ju höstgarderoben fixad och klar.

Faster och jag tänker också likadant!

Varför skall bara födelsedagsgrisen få presenter? Nä - här har vi någon som tänkt till och förstått att även jag som liten kille vill ha paket att öppna och glädjas åt - även om det inte specifikt är min födelsedag ännu.

Vem har egentligen bestämt att det bara är på födelsedagen man får presenter? Det är ett dåligt påhitt men det är skönt att faster tänker annorlunda. Tack söta goa Faster för att du tänker på mig och mina behov. Jag tänker också på mig och mina behov och vid middagen var jag snabb att ta farfars plats vid bordet - mycket roligare att sitta på vanlig stol framför att knöka ihop sig i min barnvariant.

Det var en god och trevlig kväll och framför allt var det en givande kväll - med massor av fina presenter!

Det spelar egentligen ingen roll om det inte är jag som är nästa man att fylla år - bara andras födelsedagar fortsätter att vara lika fördelaktiga för mig! Hihihi!

Pappas födelsedag 2010-09-23

Idag var en STOR dag - för PAPPA!

Det innebar en TIDIG dag för mig och medan pappa snarkade gott i sängkammaren förberedde jag och mamma (nåja, jag kanske inte bidrog så speciellt mycket, men det var en uppoffring nog att behöva gå upp redan innan tuppen gol) en liten överraskning för pappsen min.
"Menar du på fullt allvar att det bara är pappa som får presenter idag?"

"Jaha - det är bara den som faktiskt fyller år som får öppna paket! Men är inte det lite orättvist? Jag tycker att alla skulle få presenter, iallfall kunde jag få ett liten present, det tycker jag vore en bra idé, det skulle vara mycket roligare då att fira andras födelsedagar om du förstår vad jag menar?"

Med SKÖNsång (nåja...) väckte vi sedan pappa. Vi bjöd honom på god frukost och det fina sällskapet fick han på köpet.

Mamma och jag har gått ihop och köpt en resa till pappa. Han och farfar skall snart åka iväg på en långhelg till London för att se fotboll.

Jag tyckte först att det var lite onödigt att resa så långt bara för att se en match - när det finns tv som visar matcher vareviga dag. Mamma förklarade dock för mig att det var annorlunda att se fotboll "live" och jag som inte vet bättre får väl tro henne. Iallafall köpte pappa hela upplägget - han blev JÄTTEGLAD!

Grattis till världens bästa pappa!

Tjejhugg & Fotografering

Missförstå mig rätt!

Jag gillar att kramas, jag uppskattar gosigt mys och jag skulle aldrig säga nej till lite vänslande om rätt tjej frågar men ibland blir det bara så fel.... Som idag:
Har förstått att Maja på dagis är lite svag för mig. Hon söker ofta kontakt och eftersom hon är lite äldre än vad vi andra är(hon är typ 2 år) kan hon säga lite fler ord än vad vi andra är kapabla till och ett ord hon ofta använder är "Erik"... Vad är väl det om inte kärlek så säg?

En helt vanlig dag hade jag inte haft några problem med att Maja visade sina känslor för mig men idag var inte en helt vanlig dag. Idag var det FOTOGRAFERING på dagis. Jag misstänker att de där korten kommer man att få leva med resten av livet - hela släkten kommer att titta och ha åsikter och ännu värre - alla vi kompisar kommer att jämföra varandras och kanske till och med ha något så löjligt som en omröstning om vem som platsar bäst på foto och vinnarkille som man är vill man ju få till det bästa fotot av alla men det satte Maja stopp för när hon kärlekskrankt bet mig i högerkinden.

I min enfald trodde jag på världens puss när hon ömsint närmade sig min kind men ack vad fel man kan ha. Maja är lite oberäknelig och tydligen kan man inte veta om det är puss eller bett som står på menyn just den dagen!

Får vara på min vakt framöver helt enkelt för även om jag rättvist högg tillbaka så tror jag inte att det var markerande nog för BITMAJA - jag säger bara: "TJEJER!"

Hoppas fotografen har Picasa eller något annat redigeringsprogram så att han kan tona ner det röda märket som lyser upp min annars höstbleka ansiktsfärg!

Tänk annars vad många undanflykter jag måste ta till när jag skall bortförklara mitt lilla "sugmärke". Inför killarna är det lite coolt men tänk när jag får en riktig tjej någon gång - då vill jag ju inte att hon skall tro att jag är en sådan där som har massa andra tjejer och pussar vem som helst.... detta kan komma att hänga efter mig resten av livet - jäkla Maja!

Fotograferingen gick trots bitmärke alldeles fantastiskt bra och mamma var jätteimponerad av hur jag poserade inför kamerablixten. Hon undrade varför jag inte var lika "enkel" när hon drar fram kameran ur etuiet och försöker fånga ögonblicket?
Det kan jag svara mamma på: Hon är inte på långa vägar lika rolig och underhållande som det proffset som plåtade mig idag - han var både clown och fotograf i ett! Inga löjliga "omelett" här inte - här var det distraktion på HÖG nivå.... Sorry morsan, du får allt öva lite till eller locka med något annat - något gott kanske! Hihihi!

Gott käk!

En av anledningarna till att gillar att åka och hälsa på mormor och morfar är att det alltid bjuds på gott käk!

En annan - och nog så viktig anledning måste jag poängtera - är såklart att det alltid blir lek och bus. Lek och bus bjuds det på hemma oxå men det är liksom roligare att leka med typ morfar eftersom han går in för det på ett mer engagerande sätt. Han är inte lika "utnött" som mamma och pappa.Genast när vi var på plats åkte alla mina leksaker fram och jag var snabb att få igång morfar. Vi lekte affär och jag tog betalt och registrerade alla varor han handlade i min kassapparat! Hur kul som helst...

...men ansträngande och när mormor bad oss sätta oss till bords var vi inte sena att lyda henne. Även Plutten intog sin plats mellan mig och morfar. Han hoppades såklart på att jag skulle tappa både en och två köttbitar på golvet men det hade han inte så mycket för den rackaren... allt på tallriken slank ner i min lilla mage, det var mumsfillibabba må du tro och jag förlät mormor för att hon inte hade tid att joina mig och morfar i vår lek tidigare. Hade hon inte spenderat tiden i köket hade vi blivit utan mat och det hade varit illa, illa!

När maten var uppäten och faten tomma sånär som på ett par såsfläckar var det tid för mig och mormor att umgås och vad passar väl bättre än att klättra upp och mysa i de stora och mjuka sofforna och kolla in lite reklamtv?

Mormor är väskoman och jag hittade min egna favorit bland alla hennes gömmor - en liten och nätt väska som jag kände passade mig och min stil. Pappa var av en helt annan åsikt och ryggade tillbaka när jag kom dragande med ovan modeaccessoar. Av någon anledning har pappa fobi för kombinationen: killar & väskor. Han tycker att det på tok för tjejigt!

Men hallå - vem var det som drog på mig en illröd tröja idag då? Jo, farsan är den skyldige... han är inte konsekvent direkt!

Tack mormor och morfar för en trevlig kväll med nice sällskap och smarrigt käk!

Hårfager

Tycker Ni att jag behöver klippa mig?

Nä - menade väl det. Det är ett jäkla tjat här hemma om att jag har för lång lugg och att jag ser allmänt ovårdad ut. Bara för att farsan punktligt drar till frissan vart 5:e vecka så behöver inte det innebära att hans avkomma väljer samma modell! Har hört att det finns tjejer som gillar killar med långt hår och var det inte i håret som Simsons styrka satt?

Idag är en helt vanlig onsdag och som vanligt har vi kommit så långt i dagens rutiner att det är dax för mitt bad. Jag älskar, som Ni vet att plaska runt i vattnet, och idag kände jag mig lite extra busig och eftersom jag vet att morsan är allergisk mot nedskvätta golv (ja, oreda över huvud taget) föll det sig så att satte hennes humör på prov!

Ajabaja! Inte hälla ut vattnet på golvet!

Ska jag visst! Jag gör det inte av någon speciell anledning - jag gör det bara (som så ofta nuförtiden, om du frågar min mamma) JUST FÖR ATT JAG KAN!

Jag skattade mer än mamma kan jag intyga! Hon hade inte tid att skratta - hon var fullt upptagen med att hämta moppen!

Inte nog med att jag busade vid kvällsbadet - fler utmaningar ser ut att följa ikväll...

...jag somnar bäst då jag vi tar en kvällspromenad i vår kära by men med tanke på ovädret ute ser det ut som att vi får ta till den alternativa nattproceduren:

föräldrarna försöker förgäves lägga mig i sängen så att jag somnar själv men det slutar ALLTID med att jag får vara uppe tills det att jag stupar av trötthet och utmattning...

Jag ser fram emot en LÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅNG kväll medan mamma och pappa nog ser SIN gemensamma kväll som bortblåst!

Hihihi! Det är roligt att busa till det ibland - BARA FÖR ATT JAG KAN!!!

Premiär på 2 hjul!

Att ta sig fram på 4 hjul är en baggis och vardagsmat för mig, jag menar - jag rullar runt både i bil och barnvagn så gott som dagligen!

MEN att helt plötsligt balansera på hälften så många hjul känns lite läskigt och definitivt oprövat för min del. Farsan tog fram sin 2-hjulare idag och placerade en stol på sin pakethållare som det tydligen var tänkt att jag skulle sitta i.

Var lite skeptisk till en början och undrade hur det skulle gå men ordentligt fastspänd kunde jag efter en stund andas ut och till och med njuta lite...

Det här skall bli skoj!

Men vad tusan är detta? Hjälm? Stopp! Kommer aldrig på fråga! Jag protesterade högt och ljudligt och visade tydligt mitt ogillande. Mamma och pappa får inte ens på mig en vanlig mössa - hur tänkte de när de satte på mig något så obekvämt och fult och pinsamt som en hjälm?

När jag förstod att det inte skulle bli någon cykeltur om jag inte föll till föga och lät hjälmeländet sitta kvar så mjuknade jag i mitt motstånd.

Har vi tur så möter vi inga snygga tjejer och skulle vi så göra så kan jag bara titta ner i marken och hoppas att de inte ser mig. Nyfikenheten att få rulla fram i racerfart med pappa vid styret var lite, lite större än viljan att hålla uppe min coola image inför flickorna.

Tydligen har man hjälm för att man inte skall slå sig om man skulle ramla i backen. Men hallå! Med min farsa som chaufför skulle det aldrig hända.

Kanske att jag kan övertyga mina föräldrar längre fram i att detta med hjälm är onödigt och inte har något gott med sig. Tänk bara på hur det plattar till frisyren!

Se sån stil vi har - farsan och jag!

Privat "dagistant"

Allmän krasslighet i torsdags och planeringdag för dagisfröknarna i fredags medförde att jag inte kunde vara på dagis någon av dagarna. Mamma och pappa var tvungna att arbeta och kunde inte "vabba" eller ta semester, men det hela löstes genom att jag kunde tillbringa dagarna två i Hofterup. Farfar var uppe i Värmland på sin årliga lingonplockarresa, så jag fick farmor helt för mig själv.

Det finns vissa klara fördelar med att vara hemma hos farmor och farfar. En sådan fördel är att farmor och farfar inte installerat massa tramsiga sprärrar på köksluckar. Detta innebär att det är fritt fram att inventera bland skålar, formar och diverse mystiska redskap. Min favorit är plastskålen med gummisnoddar. Jag har kommit på att farmor tycker det är jätteroligt att plocka upp gummisnoddar från golvet så jag är snäll och tömmer ut plastskålen om och om igen - vad gör man inte för glädja andra? Farfar verkar inte ha förstått att farmor tycker detta är roligt, för jag har aldrig sett honom hälla ut gummisnoddarna på golvet. Synd att jag inte lärt mig prata ännu så att jag kan upplysa farfar.

VAB

Idag lärde sig mamma och pappa något nytt! Idag sattes mammas och pappas kärlek till mig på prov och såhär med facit i hand vid dagens slut måste jag erkänna att de klarade testet.

Kände redan i morgonblöjan att det var något som inte stod riktigt rätt till. Visst pruttar jag ganska högt och ljudligt ibland men när det kom från 2:an imorse kom det mycket och det kom löst och rinnigt....

Bortsett från detta mådde jag prima och det bestämdes att vi skulle dra iväg till dagis som vanligt idag.

Det blev dock en kort dag på dagis och mamma fick avbryta jobbet och åka och hämta mig. Tänka sig - jag är viktigare än vad jobbet är - visst har jag underbara och omtänksamma föräldrar som bara måste älska mig?
Mamma tyckte att om jag nu var dålig så skulle jag vila!!!

Hallå - hur skoj är det på en skala?

Roligare att zappa mellan tv-kanalerna och gunga på bordet...

... eller hoppa upp på bordet!

Det blev en annorlunda dag idag och kanske mest för mamma! Hon fick VABBA för första gången i sitt liv! Mamma var sådär glad över att behöva åka hem men hon höll god min - även när hon satt i telefonkö till Försäkringskassan! Kön var så lång, så lång att hon till slut gav upp. Bättre att koppla upp sig tänkte hon och göra anmälan av sjukt barn via nätet.

Halva dagen idag gick åt till att få alla uppgifter rätt och både en och två gånger sa mamma fula ord men till slut var det anmält och som jag nämnde i inledningen har mina föräldrar lärt sig något nytt idag:

HUR MAN VABBAR!

Förhoppningsvis skall det inte bli en vana. Visst är det roligt att vara hemma med mamma eller pappa hela dagen, men nu när jag har dagis att jämföra med och alla aktiviteter som vi har där så står sig en hemmadag med mamma rätt slätt... Hon har inte samma tålamod och hon är vuxen - jag får liksom ut mer av att umgås med jämnåriga.

Såklart att man är kaxig en dag som denna när man är hemma för lite "rännskita" - kanske att man vill ha mammas jams och tröst en annan gång då man är ordentligt sjuk, som i lördags till exempel? Hmmm, jag tar tillbaka det där om att inget mäter sig med dagis. Jag omformulerar mig:

Det beror på! Det beror på omständigheterna. Är man bara lite sjuk och hängig funkar dagis bäst, MEN är man rejält sjuk vill man ha kvalité och då är det bara närhet till mamma och pappa som gäller!!!

Morsan har trugat i mig blåbär hela dagen och nu är skiten BLÅSVART, men konsistensen går mot rätt håll så de där magiska bären har effekt trots allt - och GODA är de minsann!

Ses på dagis imorgon hoppas jag!

Bad timing!

Idag hade vi allt annat än flyt på Bärnstensvägen. Mamma och pappa skyller på dagis medan jag hellre vill kalla det fet otur!

Vem vill väl skuldbelägga ett ställe man trivs på och som man vill vara välkommen tillbaka till - man vet ju aldrig om det finns dagisspioner som härjar runt på nätet och granskar bloggar!!! Redan igårkväll kände jag mig lite hängig och konstig men hur förklarar man det för föräldrarna? Inte för att de skulle haft så mycket chans att förhindra utbrottet men de kunde jamsat med mig lite och det hade kanske hjälpt mig rent mentalt och gjort mig bättre förberedd på det som skulle komma till mig arla lördagsmorgon.

Väckte morsan med en knuff i magen klockan 6 men istället för att känna det där suget efter morgonvällingen kände jag mig mest matt och trött. Trots min svaghet kändes det inte bra att ligga kvar i sängen - och vem vill gå upp själv? Seså mamma - upp och hoppa och ta mig med dig. Det är riktigt! Jag orkade faktiskt inte gå själv, benen höll mig inte så min snälla mamma tog mig över axeln och gick ut och la mig i soffan medan hon hämtade lite att dricka till mig.



Tydligen hade jag drabbats av något som heter feber! Pannan min var lika varm som mammas kaffekopp brukar vara när hon spetsat till javan med uppvärmd mjölk - skållhet! Är man sjuk kan man inte gå på dop och det var just vad jag missade idag! Kusinbarnet Casper skulle välsignas av Herren och få håret tvättat och han passade på att göra detta den enda dagen jag någonsin varit ordentligt sjuk - vilken dålig timing!


Pappa och jag fick alltså stanna hemma men någon var tvungen att lämna presenten och lotten föll på mamma som fick bege sig till sin uppväxtort S.Sandby för att träda in i Guds hus och sjunga sånger och lyssna på prällen.

Det var absolut ingen uppoffring för mamma att dra iväg på dopet utan oss. Dop är faktiskt en positiv tillställning som bjuder på trevligt umgänge med många släktingar och nära vänner. En del som man träffar ofta men oxå de som man inte träffar speciellt regelbundet och därför blri återseendet kanske extra kärt.

Glada Päivi ovan är glad för att hon är stolt mormor till dopbarnet men oxå för att hon träffade min mamma igen efter många år. Mamma och Päivi är gamla ungdomskompisar och har tydligen hittat på mycket bus tillsammans. Undra när jag kommer att träffa en kompis som jag kan hitta på bus tillsammans med?

Kanske på dagis? Ytterligare en anledning till att inte baktala min dagverksamhet - man kan ha mycket nytta av dagis har jag förstått!

Min kusin Leo var såklart på plats och det hade varit skoj att leka med honom men han är fortfarande väldans liten och verkar mest ha intresserat sig för kyrktaket - vilken mes!

Detta kommer jag ihåg från den 4:e augusti förra året - alla skulle hålla händerna på ens huvud - vilket konstigt påhitt - jag lider med dig Casper!

Den där Leo är allt en riktig linslus!

Det var trist att missa Caspers dop men vad gör man när man drabbas av akut sjukdom? Allra helst hade jag velat ha jams hela dagen både från pappa OCH mamma men hade jag inte släppt iväg morsan så hade jag heller inte kunnat ta del av Caspers stora dag (om än i bildformat) och det hade varit en stor sorg!

Grattis till dopet Casper och vem vet, när det är dags för konfirmation kanske vi kan hänga i kyrkan på söndagarna tillsammans när det är dags för den obligatoriska närvaron. Jag menar, när vi är lite äldre är vi ju nästan jämngamla - iallafall är jag och Leo det och om Du struntar i konfirmationen Casper så kanske jag kan be Leo att hålla mig sällskap?

Om jag fortfarande tror på gud då vill säga... vi får se vad han kan göra för att hålla mig fortsatt intresserad, han där uppe!

Till att börja med kan han hålla febern borta från mig - det skulle jag uppskatta!

AMEN!

Full koncentration

Det finns så mycket nytt att utforska och upptäcka i min närhet att det är svårt att sitta stilla och ägna mig åt en sak under en längre tid. Mina kära föräldrar tycker givetvis att det är bra att jag är nyfiken på min omgivning, men ibland kan det bli lite för mycket av det goda (enligt mina föräldrar, alltså). De har försökt med olika gosedjur, leksaker, böcker och diverse andra tingestar, men ingenting har riktigt fängslat mitt intresse under en längre tid. Tills de upptäckte reklam på TV och den där härliga gummibjörnen på datorn. Så fort det visas reklam på TV fryser jag till och studerar TV-skärmen under fullständig koncentration, och i samma ögonblick som det blir dags för vanliga program tröttnar jag och fortsätter med någonting annat, t.ex. kan jag krypa upp för trappan (hurra för föräldrarna som inte satt upp grind i trappan), springa bort till datorn och skrika för full hals tills föräldrarna spelar någon rolig film med gummibjörnen. Då är det också full koncentration som gäller. Mina föräldrar försöker förstå vad det är som gör att jag blir alldeles uppslukad av filmsnuttarna och vad det är som jag skrattar åt. Jag tänker inte vara snäll och berätta för dem vad det är, utan de kan gott fortsätta gissa.

Vill ni se hur jag ser ut när jag ser på gummibjörnen? I så fall kan ni se på filmen nedan.