Just for the record

Jag vet att Ni har mycket nu i Jul- & Nyårshelgen och även jag är lite stressad över allt man skall hinna med och alla leksaker som man måste undersöka men jag vill fånga Er uppmärksamhet ett kort ögonblick för att informera följande: Erik har SLUTAT amma! Söndagen den 20:e december klockan 20.00 var sista gången jag ammade och nu är det vanlig mat och välling som gäller för denna stora grabb! Visst är jag duktig?

Okej att det var ett par tuffa nätter till att börja med men morsan och farsan föll inte till föga hur mycket och hur länge jag än skrek (rekord var nog 1 1/2 timme) och till slut var det jobbigare att skrika än att låta bli och då fick det vara!

Tror nog att morsan har haft mer jobbigt än jag har haft det och hon gnäller och åmar sig över att det gör ont och spänner och läcker - hihihi!

Dessutom tror jag att mamma - liksom jag - ibland saknar våra stunder tillsammans. Nu kan vem som helst ge mig mat och morsan är inte lika viktig längre... stackars mamma - precis som att detta är en process för mig så är det nog det för morsan oxå.

Juldagen 2009

Efter gårdagens firande var jag uppspelt och hade svårt att sova. Ja, mer än vanligt alltså. Mina föräldrar lyckades få mig att somna om flertalet gånger under natten, men framåt halvsex-tiden så fick det vara nog. Mamma förbarmade sig till slut och tog ut mig i vagnen i blåsten och regnet. Det var tydligen precis rätt medicin för att få mig att somna. Men det verkade inte som att mamma var speciellt nöjd.

Hon blev dock betydligt gladare när hon fick reda på att jag fått en kusin och att min kusin Lukas fått en lillebror: Leo. Kul med en kusin i min egen ålder. Och grattis, grattis till moster Helena och Andreas.

Lite senare på dagen så fortsatte vårt julfirande. Mamma och pappa packade in diverse väskor och påsar i bilen och idag bar det iväg till Hofterup för att fira jul med faster, farmor, farfar och gammelmormor. Jag hamnade som vanligt - och till min glädje - i centrum.



Efter glögg och julmat var det återigen dags för spännande aktiviteter som jag kände igen från gårdagen: presentöppning. Detta är en aktivitet som jag verkligen gillar. Massvis med färglada snören och pappersbitar som jag kan dra, slita och bita i.

Som grädde på moset finns det även trevligheter inuti. Faster hade köpt fina kläder - bl.a. en rackarns fräck overall och farmor och farfar hade köpt en varm åkpåse. Fina saker. Nästan lika fina som presentpappret och snörena. Undrar ni hur glad jag blev för alla presenter? Jo, så här glad (och observera noga att jag ler med alla mina två tänder):

Julafton 2009

För att vara min allra första julafton så måste jag medge att den var mycket lyckad och jag ser fram emot nästa redan nu. (Nästa skulle komma snarare än jag trodde men det är en annan historia och den återkommer jag till imorgon!)

24 december 2009 rivstartade med ett besök i Hardeberga kyrka och jag, morsan, farsan, morfar och farbror Jan klämde in oss på en och samma bänk i den lilla kyrkan och fick sedan höra prästen tala om Jesus och om hur han föddes i ett stall. Till min förtjusning serverades även sång och musik och det var en trevlig stund vi hade där. Mitt andra besök i en kyrka under mitt korta leverne och båda gångerna har jag skött mig exemplariskt. Religiös? Njae, eller? Dagen till ära hade jag klätt upp mig och man är ju inte den som är den så man håller sig ju till temat!

Det serverades traditionsenlig jullunch hos mormor och morfar idag: LUTFISK

Usch säger Du möjligen nu men jag säger: MUMS
Det kanske i och för sig inte säger så mycket om hur det smakade (sorry morfar), för jag äter i princip ALLT som bjuds mig. Farsan talar jämt om hur man måste våga testa sina smaklökar och jag håller med honom. Julmust, hur smakar det? Måste testa!

Såhär glada och förväntansfulla var morsan och jag inför presentöppningen!

Många paket blev det och nästan alla var till mig. Vilken tur att morsan och farsan hjälpte mig att öppna dem. Jag gillar paket med mycket och prasslande papper och gärna med mycket band runtomkring. Ibland var pappret roligare än innehållet men det får Ni vara snälla att inte avslöja för någon - man vill ju inte verka otacksam!

Det var en lång dag och man ville ju inte missa någonting men till slut kunde jag inte hålla tittisarna öppna längre.

Morfar hade en skojig godnattvisa: "Hej och hå Jungman Jansson...":

- jag slocknade med ett leende på läpparna och med magen full av gott efter den bästa julaftonen jag någonsin haft!

Stjärnan på topp

Vad vore väl julen utan en väldoftande och glänsande julgran? Vad vet väl jag om detta som aldrig firat jul förut?

Även om det är min första jul någonsin så har man väl rätt att ha en åsikt och rätt att tycka till? Frågar Du mig så tyckte jag först det var lite konstigt när morfar kom hitdragande med ett stort träd och det var tur att morsan inte var hemma kommer jag ihåg att jag tänkte. Hon som blir tokig på farsan då han råkar gå in med skorna och lämna grus efter sig - hur skulle hon reagera när ett helt träd drogs med in i husvärmen och kanske till och med lövade (jasså - det heter barr!) - nåja barrade - av sig och lämnade synliga spår på golvet!
-"Ojojoj, hur skall detta sluta," tänkte jag!
Morsans reaktion blev inte alls som jag befarade - inte ett endaste fult ord kom över hennes läppar. Jag förstod till slut att detta var helt i sin ordning och först då kunde jag slappna av helt och när sedan allt pynt och ljus och grejer togs fram och åkte upp förvandlades denna gröna "buske" till en finfin julgran som jag känner att jag kommer att trivas med. Mycket att titta på, mycket att känna på, mycket intressant!

Redan nu håller jag med de som säger: INGEN GRAN - INGEN JUL!

Med lite hjälp av farsan blev jag lång nog att sätta stjärnan på plats. Vilket praktverk!

8 månaders kontroll

Hej alla mina goa fans! Här har Ni en glad 8-månaders baby som gärna vill dela med sig av sina senaste tillväxtsiffror:

Vikt: 10,96 kg
Längd: 73 cm
Huvudomfång: 47,5 cm

"Det tar sig", sa pyromanen... eller hur det nu var.

Som vanligt kunde man stoltsera med finfina siffror och det kändes lite coolt när man nästan inte fick plats på vågen och de fick trycka ihop och hålla upp mina ben och fötter för att allt skulle komma med. Mina kurvor var som vanligt ÖVER medel och farsan kommer som vanligt att bli jublande glad och stolt han med.
Har Ni hört talas om BOEL-testet? För Er som inte vet kan jag informera att det är något slags "kontakttest". Man kollar hörsel, syn och sådant där. Sköterskan hade en liten magisk låda med en röd stav, ringklockor och annat skoj som hon lät mig lyssna och känna på. Klockorna var roligast och jag skrattade så mycket att jag pruttade... tihi!

Nu är man alltså en stor kille och en stor kille bör ju kunna ta hand om sig själv och fixa sina saker på egen hand - inte allt kanske, men lite smågrejer sådär.

Snart, snart grejar jag kryperiet (se bild ovan). Jag blir då lite mer självständig och kan ta mig dit jag vill och det borde väl vara bara bra så jag förstår inte varför morsan och farsan har vånda inför detta?

Sova borta

Ännu en helg i mitt unga liv är till ända och denna helgen var minnesvärd av olika anledningar:

* morsan och farsan ville ha egentid och lämnade bort mig
* nu vet jag vad lucia är för något och att man inte alls behöver gå vitklädd med ljus i håret för att passa in i tåget

Mina föräldrar lämnade bort mig i helgen men det är inte så illa som det kanske låter. Det var inte så att de av total utmattning lämnade över mig till någon främling på stan: "Vassego, ta honom!". Nä, så farligt var det inte.

Min farmor och farfar var de som tog hand om mig denna luciahelg då morsan och farsan valde att SPA:a i Kivik.

Inte mig emot. Kan man bli mer bortskämd än av sina mor- och farföräldrar måntro? Morsan min var orolig hur min sömn, eller som hon säger, avsaknad av sömn, skulle påverka barnvakterna men enligt farmor så skötte jag mig hyfsat och det skall jag väl ha eloge för? Kanske att farmor inte var helt ärlig men det är skönt att veta att hon står på min sida!
Titta vad fin jag är i min pepparkaksdräkt. Vilken tur jag har som klär så bra i brunt och att hatten kanske inte är senaste snitt är mindre viktigt - alla bara ÄLSKAR mig! Är det inte lite märkligt? Skulle farsan min dra på sig något liknande så skulle man nog reagera annorlunda, eller? Är det sant som de säger: ALLT KLÄR EN SKÖNHET???

När jag sammanstrålade med mina föräldrar under söndagen utbytte vi erfarenheter och jag öste lovord över farmor och farfar som tagit så väl hand om mig och gett mig god mat och underhållit mig. Farsan och morsan kontrade med sina upplevelser och jag tror dem när de säger att de haft det bra och mysigt och så MEN jag är säker på att de saknade MIG.

Kolla morsan hur fjantig hon är - vuxna leka "tittut" - det är min favoritlek... säkert deras undermedvetna som tog över och fick dem att känna min närvaro!

Fniss, fniss - mina föräldrar trodde nog att det skulle vara tvärtom - att det var jag som skulle sakna dem...

Motionsträning

Idag är det torsdag och som vanligt på torsdagars mornar så tog farsan fram sin stora svarta väska och packade ner massa grejer. Vanligtvis brukar jag vara för trött för att ens orka intressera mig över innehållet men just idag kände jag mig ovanligt utsövd och därför var min nyfikenhet extra stor denna morgon.
Medan farsan stod i badrummet och borstade gaddarna tog jag mig friheten att undersöka vad som dolde sig i den där väskan egentligen. Det var handduk, tröja, strumpor, shorts, kalsonger och annat bråte och så var där skor och inte vilka skor som helst. Har du någonsin sett så stora gympadojor någon gång??? Vilka megaskor!!!

Farsan säger att jag växer fort och bra, han säger att jag brås på honom, men kommer mina fötter någonsin att anta dessa proportioner?

"Farsan, jag vill oxå ha gympadojor, jag vill oxå spela fotboll på torsdagar?" Farsan svarar att jag nog får vänta några år. Vadå vänta några år? Några ÅR? Jag är ju inte ens ETT år själv ännu, det blir ju en evig väntan... nä, jag vill NUUUUUUUUUUUUU...

Morsan som skall dras med mig hela dagen försöker lugna ner mig och lovar att redan nästa vecka så skall jag få följa med på gymnastik. Det är inte fotboll men det är svett och musik och morsor som hoppar runt och försöker få bort de där sista graviditetskilona. Jag och de andra barnen får sitta vid sidan av och heja på - det är lite sport i sig kan man ju se det som och jag kommer att heja på morsan och se till så att hon gör rörelserna fullt ut.

Jag kan ju bli morsan PT! Coolt!
Morsan brukar köpa skosnören och käka dem - undra om dessa smakar lika gott?

NÖFF NÖFF

Intet ont anande spatserade morsan och jag på stan idag!

Kunde varit vilken dag som helst och som vanligt var det in och ut genom olika butiker, upp och ner i hissar eller rulltrappor - allt för att morsan skulle bli nöjd. Jag förstår inte vitsen att besöka samma affärer flera dagar i veckan? Inte farsan heller.

Det var alltså en helt vanlig dag på stan men med en liten twist på slutet:

Egentligen kunde jag dragit på ordenligt nu och ojat mig för vad morsan och farsan utsätter mig för men jag stillar mig nog och utnyttjar den möjligheten någon gång framöver istället - då det är mer befogat. Ärligt talat är jag en tuff liten kille som klarar mer än Ni kanske tror. Till och med att ta spruta hos doktorn utan att skrika eller ställa till med någon scen!

Sprutan är tydligen nödvändig för att förhindra att insjukna i svininfluensan och vi små barn skall ta vaccinet i två steg - del två blir någon gång i januari nästa år men är det inte värre än det var idag så är det inget jag oroar mig för. Vilken kille, tänker Ni nu va? Tuff och cool!

Erik är tuff och cool - värre är det med min hårt arbetande farsa. Min stackars pappa känner sig lite krasslig och han ringde på väg hem från jobbet och bad morsan göra iordning lite "medicin" till honom. Det är inte bara min morsa som har en del konstigheter för sig. Ibland kan man undra om farsan är helt frisk (hihihi)? Jag kan säkert säga att det INTE är någon doktor som ordinerat hans medicin:

EN STOR SKÅL MED POPCORN

Jag betraktade min morsa när hon, med vana händer, plockade fram MrPopper ur skåpet och laddade med olja och popcornkärnor. Inom ett par minuter började maskinen föra ett jäkla väsen och som genom ett trollslag förvandlades kärnorna till vita fluffiga små ploppar, eller vad man kan kalla det. Vilken häftig grej! Kan farsan så kan jag - när jag blir sjuk eller känner mig hängig så skall morsan minsann få ge mig samma medicin. Mums!

Rättelse

Anledningen till att pappa inte använde den nedpackde kameran (se inlägg nedan) var att farfar var på hugget vid bassängkanten med sin egen kamera. Många bilder och filmsnuttar blev det, och efter att ha gått igenom dessa har jag valt följande bildbevis från dagens övningar:

Efter att ha ridit på pappas axlar och gjort två dyk var det äntligen dags att få spendara tid med lite leksaker. Jag fastnade för en rosa plastanka. Pappa tittade misstänksamt och lite besviket på mig när jag inte plockade upp plastbollen, men den rosa plastankan såg helt enkelt mycket smaskigare ut.

Plask!

Äntligen! Som jag har väntat!

Idag var det fortsättning på babysim och äntligen fick jag en hel pool att sträcka ut mig på och göra konster i. Badkaret hemma har sina fördelar MEN det blir inte många simtag förrän man måste vända igen - ingen motionssim direkt!

Har avancerat från Blåbärsgruppen upp till Lingongruppen och med denna snabba utveckling så vet man inte vart det ska sluta! Jag vet att farsan är inne på att fotboll är min sport men man kan väl ha parallella intressen och hobbies och bli framgångsrik i flera?

Morsan hade annat för sig idag så farsan fick ta lite ledigt från jobbet och följa med mig. Han var dock lite nervös att inte fixa det själv så han kallade in förstärkning i form av - farfar!

Det var mest nya ansikten i vattnet men en kille kände jag igen sedan sist - Victor. Han är lätt att känna igen - den enda killen med mer hår än vad jag har!

Morsan hade tänkt på allt när det gällde min packning, till och med kameran var med, men tror du att det blev några bilder?

Ni får nöja Er med en bild från min hemmapool istället! Nästa vecka är ordningen helt återställd och då är det morsan jag stänker vatten på och jag lovar att då blir det bildbevis och ni får en chans att dela mina upplevelser med mig. Heja morsan! Men farsan gör så gott han kan... och lite till...

Veckans genombrott

Mina föräldrar har undrat och väntat länge på det, och i den här veckan så har det äntligen hänt: min första tand börjar komma fram. Det är en tand i underkäken och det har inte gått att fånga på bild (trots att jag försökt gapa/skratta så mycket jag bara kan), men om man stoppar in ett finger i min mun och känner efter råder det ingen tvekan om att det är något som är lite mer hårt och skrovligt än tandköttet. Både mamma och pappa blev tokglada i förhoppningen att det skall innebära lugnare nätter och mer sömn framöver. Jag blev dock inte lika glad själv. Till skillnad på andra "genombrott" i min utveckling var det inte så mycket min förtjänst den här gången. Därför har jag svårt att dela mina föräldrars glädje och koncentrerar mig istället på nästa genombrott som skall bli mitt alldeles egna. Kanske lyckas jag få in knäna under kroppen och börjar krypa? Kanske säger jag "mamma"? Eller så blir det något helt annat? Det tåls att fundera på. Men det får bli ett senare problem, för nu känner jag att bli satt framför TV:n så att jag kan få titta på lite reklam och stoppa in fingret i munnen och känna på min första tand.

Karl för sin hatt?

Nja, snarare "bebis för pappas keps". Det tar väl ett bra tag innan jag växer i pappas kläder - om jag nu någonsin kommer att göra det. Jag närmar mig dock sakta men säkert, och på torsdag får jag reda på hur långt det är kvar eftersom jag och mamma skall till BVC för 8-månaderskontroll och då lär det bli vägning och mätning. Jag hoppas verkligen att det bara är tal om en vanlig kontroll så att det inte blir några äckliga nålar som skall stickas i kroppen igen...

Mannen i huset!

Onsdag = bäbisträff

Det kittlar extra mycket i magen på onsdagsmornar när man vaknar och inser att det är bäbisträffsdag! Idag kittlade det ytterligare extra mycket eftersom vi idag skulle vara på hemmaplan och Ni vet väl vad som gäller?:

* Mitt hem = mina saker = JAG BESTÄMMER!!!

Tjejerna är söta och sån´t och dem skall man vara snäll mot säger farsan. Med killarna är det mer raka puckar och vi snackar ju lite samma språk. Man brukar låta tjejerna få låna leksakerna utan att man ställer till någon scen men om någon kille skulle ta dina leksaker utan lov så kan det bli lite fight.
Idag hade jag sett framför mig hur Alfred, Emrik & Dante skulle titta avundsjukt på alla mina grejor för att sedan ställa sig i kö för att få prova...

Så fel man kan ha!!! INGA killar kom idag. Bara tjejer och deras morsor. Vet Ni vad det innebär?:

* bara tjejer = låna ut leksaker utan tjafs = INGA leksaker till mig!!!

Om jag inte får ha mina leksaker för mig själv så måste jag kompenseras - bullar funkar bra!