Mitt första leende

Idag gjorde jag min mamma glad! Gör jag inte det varje dag - bara genom att finnas till kanske Ni då undrar! Visst är det så - MEN idag kände jag för att slå på stort och ge mamma en liten försenad MORS DAGS present. Det var ju lite taskig kommunikation mellan mig och farsan igår och mamma blev utan present på MORS DAG - vilket var lite trist tycker jag och mamma blev lite kantstött och det är högst troligt att pappa blir utan uppvaktning i höst när det är dax att fira FARS DAG, blir liksom lite enklare när jag kan fixa detta själv.

Nåja, idag var jag på glatt humör och jag vet att man väntar på att jag skall skatta av mig själv - inte bara reflexmässigt och idag slog jag på stort. Mamma hängde över mig och visslade och flamsade och det kändes som ett rätt tillfälle att dra på smilbanden och jag kryddade till det med ett litet jollrande läte som tydligen togs för ett skratt! Hihahiha.

Mamma blev helt till sig och först trodde jag att hon skulle börja grina MEN det övergick snart i ett skratt och hurrarop och jag förstod att hon önskade att jag skulle upprepa mig men nä, ett skratt får räcka - jag vill ju fortfarande att det skall vara lite speciellt och man får spara på de där guldbitarna och plocka fram när de verkligen passar eller behövs.