Blivande Sälentjej!

"Ebba, det är något viktigt jag måste berätta för dig. Mamma, pappa och jag har en överraskning till dig!"

 "Något viktigt? Det låter på dig som att det även är något roligt, stämmer det? Är det en glad överraskning du har till mig?"

 "Seså, se nu till att berätta vad det är, jag är ooooooooooootålig, berätta, berätta!"

 "Jag lyssnar och är idel öra även om fredagschipset också intresserar mig och upptar mitt intresse men som tjej kan jag göra både och - dvs. både käka gott och lyssna och ta in vad du skall delge mig. Kom igen nu brorsan, håll mig inte på halster längre..."

"Öhhhhhhhhhhhhhh! Jag fattar inte riktigt... jag skall bli en Sälentjej??? Hallå, jag har inga planer på att börja på dagis. Jag trivs alldeles förträffligt bra här hemma med farsan. Varför ändra på något som är bra? Skulle detta vara en glad överraskning? Hallå! Jag tror minsann att vi har olika uppfattningar om vad som är bra och mindre bra. Börja på dagis innebär att jag måste rätta mig i leden. Slut på pappadalt och att få 1oo-procentig uppmärksamhet. Nu skall man alltså slåss med de andra barnen om fröknarnas gunst. Usch, vad jobbigt det låter!"

Ebba är bara lite rädd för förändringar tror jag. Hon kommer att stormtrivas på Sälenavdelningen och jag går i god för att fröknarna där är de bästa Lödde har att erbjuda. Dessutom kommer jag att finnas vägg i vägg (på Isbjörnen) och skulle hon bli ledsen och längta hem så kan jag träda in som snäll storebror och trösta henne.

Tycker ni att jag är snäll? Ett mynt har alltid två sidor och jag måste erkänna att det finns egen vinning i detta - jag har ALLTID en anledning att få komma in på min forna avdelning och träffa mina gamla kompisar och få krama om mina gamla fröknar - det gillar jag! Så oavsett vad Ebba tycker om saken att börja på dagis i allmänhet och börja på Sälen i synnerhet det struntar jag i för det är för mig en win-win situation - yeah!

Om jag är glad över dagens besked från kommunen så är mamma och pappa om möjligt ännu gladare. De har sett som värsta scenario att jag är kvar på Tolvåker medan Ebba får börja på ett annat dagis. Framför sig har de sett hur de tvingats stressa morgon och eftermiddag och fara Lödde runt för att hämta och lämna MEN det slipper de alltså och dessutom känner vi ju alla fröknarna och de känner Ebba så detta är det absolut bästa som kunde hända. Ebba kommer att tycka det oxå, hon vet bara inte om det ännu!