En dag tog jag och pappa och Ebba vagnen och begav oss på en strapatsrik väg ner till den VITA stranden. Vi bodde HÖGT, HÖGT upp och stranden låg LÅNGT, LÅNGT ner så du kan förstå att ditresan gick bra mycket snabbare än hemresan men farsans vadmuskler tränades bra mycket bättre på hemresan än ditresan så då går det jämnt upp, eller hur?Såklart att man blir hungrig när man går långt så lunchen intogs med STOR aptit nere vid stranden!
Sedan var det bara att ge sig ut på skattjakt - jag började lite försiktigt uppe på strandpromenaden men förstod snart att jag var tvungen att ta mig ner på den riktiga stranden för att göra några som helst fynd...
...men först måste man såklart tvätta av fötterna...
...äsch - lika bra att sanda ner dem igen - hela stranden består ju av sand, hur dum kan man vara?Om jag fann några fynd? Njaaaaaaa.... ett och annat ölunderlägg som farsan lite finurligt hade placerat ut åt mig och sedan markerat med stenar så att jag lätt hittade dem, men bättre än inget va?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar