De hade inga problem att ta emot min hjälp idag när det var dags att frisera häcken. Det visade sig att jag var en hejare på att samla upp grenar och slänga i säckar och de tog tacksamt emot min assistans. Med löfte om betalning i form av glass kändes arbetet snarare som lek än som hårt kneg.
Såja - då var vi klara. Hur många glassar har jag gjort mig förtjänt av måntro?
Jasså - bara en ynka glass! Det var ingen vidare lön för svettigt jobb - snålisar! Nästa gång det är dags att kavla upp armarna (jag vet att det bara är ett talesätt men det låter ganska fånigt att säga så när man en solig dag som idag bär kortärmat - hihihi) kommer jag att sköta "förhandlingarna" FÖRE det att arbetet sätter igång så att man kan snacka till sig bättre utdelning!
Ebba fick ingen glass alls - Grrrrrrrrrr!
Men med löfte om lite mer mammamjölk blev hon snabbt glad igen - det är inte mycket hon begär den där lilla tösen!
Men med löfte om lite mer mammamjölk blev hon snabbt glad igen - det är inte mycket hon begär den där lilla tösen! Det förstås - hon bidrog knappast med någon hjälp när vi andra jobbade hårt så varför skulle hon få belöning???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar