Myyyyyyyyyyyyyyyys!

Har jag någonsin påstått något annat än att jag har världens bästa och sötaste syster?

Skulle någon, mot all förmodan, fått en annan uppfattningen så har Ni totalt missförstått mig.

Hallå! Ge den lille grabben en rimlig chans att smälta sin nya familjesituation och anpassa mig därefter. Det är inte den lilla uppgiften man får när man från en dag till en annan går och blir storbror och helt plötsligt förväntas vara ett föredöme att se upp till. Här har man gått i tron att man alltid kommer att vara yngst, vara den ende och helt plötsligt är man äldst och skall föregå med gott exempel - hua, hemska tanke...
Okej! Visst innebär syskonskapet även fördelar men såhär i början kanske det inte är det första man tänker på.

Människan är i behov av rutiner (iallafall säger min mamma det) och det invanda och kända är en trygghet som vi gärna invaggar oss i. När denna trygghet ruckas av större förändringar hanterar vi det på olika sätt. En normal reaktion är att vi ogillar och vill återgå till det ursprungliga och det var precis så jag reagerade när mamma och pappa kom hem med lillan för dryga 2 veckor sedan...

Lägg till att jag dessutom är en liten kille som inte fattar så mycket ännu (jag fattar det jag VILL fatta... hihihihi)så förstår NI kanske att jag reagerade lite starkt.

Jag var aldrig någon nappfantast men syrran verkar gilla denna tröst!

Tacka vet jag vällingflaskan som är min variant av "napp" - den kan jag suga på trots tömt innehåll även om jag föredrar en aldrig sinad flaska.... Jag ÄLSKAR kvällsvällingen och kan inte få nog....

Hmmm... undra om syrran kommer att gilla det lika mycket. Om inte så kan vi kanske ingå en pakt - syrran och jag... Hon tar tacksamt emot vällingflaskan på kvällen men så fort mamma och pappa tittar bort så smusslar hon över den till mig - dubbel dos för Erik alltså! Me like.... det kanske inte är så dumt ändå med en syster...

...vi (läs: jag) kommer nog ha mycket nytta av varandra!

Välling är GOTT!

Hihihihi!