Efter denna dag kommer inget att vara sig likt - en kär och gammal vän har lämnat oss. Jag förstår inte riktigt vad mamma menar men jag börjar inse att det betyder att jag inte längre kommer att kunna dra Plutten i svansen när vi besöker mormor och morfar.
Suck!
Skämt åsido. Visst var det roligt att reta Plutten genom att irriterat jaga honom och insistera på att dra i hans svans men vi hade mest mysigt tillsammans - jag och Plutten.Plutten var en trogen vän som aldrig gjorde dig besviken. Han fanns alltid där för mig och han var tryggheten själv.
Han och jag hade mycket gemensamt! Det kanske man inte tror eftersom han var hund och jag är människa men vi hade ganska många gemensamma behov - såsom:
*MAT & annat GOTT
*middagssömn
*UPPMÄRKSAMHETSbehov, att befinna sig i centrum
Den sista punkten kanske mest stämmer in på mig MEN Plutten hamnade nästan alltid i centrum och fick uppmärksamhet utan att behöva göra så mycket. Plutten gjorde inte så mycket - Plutten bara fanns och det var precis som det skulle vara! Det finns de som säger att det är likadant för mig - jag hamnar i centrum bara genom att va men jag måste erkänna att jag gör mig till ibland och jag avundades Pluttens förmåga att relaxat bara ta emot - endast genom att vara hund!!!
Det känns inte rättvist att vi inte skall få leka något mera Du och jag Plutten!
Plutten har och kommer ALLTID att ha en stor plats i mitt hjärta och jag kommer att sakna Dig!
Mormor och morfar tröstar mig med att Du har det bra nu - Du har inte ont längre och även om vi inte finns där med dig så är Du inte ensam. Plutten har det bra nu - han finns hos sin mamma och sina syskon uppe i himlen och käkar grisöron och levergodis mest hela dagarna!
Även om han kan käka sig fördärvard på grisöron och annat gott är jag dock övertygad om att han saknar mormors goda mat som han hela livet fick sig serverat! Han hade ett GOTT och LYCKLIGT liv där på Blåvingevägen i Södra Sandby...
Min älskade Plutt.....
Saknar Dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar