Det har varit en jobbig vecka!
Inte så mycket för att jag haft fullt upp med stök såhär veckan innan jul - det har varit andra, lite mer personliga jobbigheter. Det är inte bara Ni vuxna som har det kämpigt - även vi barn har svårt för förändringar och när det händer trista saker.
Okej - nu är det inget livsavgörande och superduperviktigt som hänt som gjort att jag mått lite trist de senaste dagarna MEN väl så viktigt händelser och upplevelser att dela med sig av för att sedan sätta punkt. Är det inte ungefär så Ni vuxna gör när Ni går i terapi eller diskuterar svårigheter med nära och kära och kollegor och vänner?
Jag tänkte ta tillfälle i akt och berätta lite för Er och sedan vänder vi blad och går vidare. Det är 2 händelser jag känner tynger/tyngde mer än annat just nu - vi tar dem i turordning:
1. Pappa har drabbats av ett virus - influensavirus! Jaha tänker Ni då genast - då är det väl synd om pappa min och inte mig men se där har Ni fel. Pappa är vuxen och förstår varför han är sjuk (någon har smittat och influensan hör vintern till), han VET vad det rör sig om och han vet oxå att det går över.
JAG då??? Hur skall jag veta att min pappa återigen kommer att bli lekfrisk som vanligt, att ordningen återställs inom kort? Istället för att med den vetskapen vänta in friskhetstecken så går man omkring och oroar sig och dessutom är pappa roligare att leka med än morsan så det drabbar mig verkligen personligen!
2. Sedan i måndags har den coola killen börjat noja sig när det är dags för avlämning på dagis! Kan Ni tänka Er - världens häftigaste kille som aldrig gråter på dagis börjar lipa så fort mamma eller pappa säger hejdå på morgonen. Munnen snör ihop sig som ett streck och jag kan omöjligen stoppa tårarna som tränger fram i ögonvrårna och allt jag vill är att mina föräldrar tar mig med tillbaka hem. HUR PINSAMT ÄR INTE DETTA PÅ EN SKALA? Kan Ni tänka Er vad töserna tänker när coola Erik blir löjligt mammasjuk???
Fröknarna säger att det går över och det är en fas jag befinner mig i. Jag börjar bli MEDVETEN, som de så pedagogiskt uttryckte det. Vadå medveten? Jag fattar ingenting och får väl - precis som morsan i hennes nuvararande tillstånd - skylla på de klassiska hormonerna!
Idag fredag hade vi riktigt skoj på dagis! Vi hade julfest och det var dans kring granen och den stora röda tomten kom på besök med en hel säck med presenter som han frikostigt delade ut. Till lunch serverades det julbord och det var nästan som JULAFTON på "Sälen" idag! Me like!
Har ingen egen tomteluva - men som Kajsa varg gjorde gör jag - man tager vad man haver!
Se så fin jag är i min röda plasthatt när jag badar och stojar med en pappa som tack och lov frisknat till. Lagom såhär inför helgen så att vi kan leka och stoja tillsammans!
Om jag är riktigt snäll, och det borde jag vara med tanke på alla pepparkakor jag smällt i mig i dag, så kanske jag kan övertala mamma om att sätta på lite poppisar...
...seså - se till att få upp mig ur plurret nu. Nu skall vi ta fram MrPopper och poppa för glatta livet - det är ju fredag och då är det MYS på programmet och idag om någon fredag behöver vi det hela familjen. Pappa ganska mycket eftersom han varit sjuk, mamma oxå eftersom hon fått dra ett tungt lass den här veckan MEN framför allt JAG eftersom jag har gått igenom en jobbig process och bland annat blivit "MEDVETEN" - pust!
Fick "finbesök" från Stockholm och lilla (med betoning på LILLA) Alma gick (nåja - bars) över trösklarna till vårt hus för första gången!
Alma är dotter till mina föräldrars goda vänner Karin och Lars och de passade på att hälsa på oss idag såhär dagen före Nyårsafton - fest i dagarna två blir det alltså...
God mat och god kaka bjöds det på och jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
Lars må vara en snäll grabb men jag känner mig ändå allra tryggast...
...i farsans famn - han och jag är bästisar och leker bäst ihop. 
