Icke önskvärd!

Det låter värre än vad det är men sedan måndag eftermiddag är jag "icke längre önskvärd på dagis"!

Pappa fick samtal från fröken Karin om att nu var det dags igen. Den fasansfulla och förskräckliga inflammationen hade angripit mina ögon hette det.

"Igen, suckade mamma?"

En ganska irriterad mamma fick dra iväg från jobbet för att hämta hem sin avkomma. Irritationen hade inget med mig som person att göra - det fattar Ni väl? Irritationen drog över henne och gjorde henne matt och less mest av den anledningen att varit mycket VAB på sistone och just ögoninflammation var diagnosen för bara en dryg vecka sedan.

Vi trodde alla att det var över och så blir man smittad igen av något barn med oansvarliga föräldrar. Ja, så måste det ju vara, eller hur? Eftersom smittan verkar åka karusell (runt-runt-runt) på dagiset så måste någon (och denna någon kan knappast vara jag eftersom mina föräldrar höll mig hemma tills jag var HELT återställd) ha föräldrar som inte orkat vänta ut smittan och hej vilt skickat sitt barn tillbaka till dagis.

Tanken slog faktiskt mamma oxå - att av ren hämnd mot den som startade smittan låta mig smitta tillbaka men problemet är att vi inte vet exakt VEM som startade eländet och det är ju inte schysst om alla blir drabbade men så har det blivit ändå... vilken soppa och ändå är det inte torsdag förrän i övermorgon.. hihihih... förstod Ni mitt lilla skämt om ärtsoppa på torsdag - hihihi! Eftersom mamma och pappa inte ville bråka med vår snälla dagispersonal ordnade de så att jag kunde vara hemma hela tisdagen. Inte en enda gång under tisdagen kunde vi observera spår av inflammation i ögonen men bara för att vara på den säkra sidan var mamma framme och tvättade och smorde in i ett.

Det var inte bara dimmigt utomhus idag - mitt synfält, på grund av all kladdig salva, var suddigt och grötigt och även om jag vet att det var för en god sak var det tufft att anpassa sig till den dimmiga tillvaron!

Både jag och föräldrarna håller tummarna för att jag är HELT återställd när jag vaknar imorgon bitti. Det finns dock en back-up-plan och jag undrar om jag inte gillar den idén lite bättre än att dra iväg till dagis...

Nyfiken på alternativet? Ok, det är ingen hemlighet:

Farmor & Farfar ställer upp om dagiset stänger dörren för mig - schysst va?