BarnTeater

Om jag hade vetat vart vi var på väg idag när föräldrarna drog med mig ut i snöyran så hade jag kanske varit mer uppspelt och förväntansfull men ovetande om vad som komma skulle somnade jag till det sövande gung som uppstod när vagnen drogs fram över isiga och sliriga trottoarer.

Morsan och farsan väckte mig mitt i en go dröm men såhär i efterhand förlåter jag dem... Hör här bara:

Vi hade parkerat vid ett stort gult hus och vår vagn var bara en i mängden - till och med fler barnvagnar än när vi är fulltaliga på mammaträffarna! In i det gula huset skulle vi och därinne fanns massor av flickor och pojkar i min egen ålder och de hade oxå sina föräldrar med sig.

"Vad är detta?", minns jag att jag hann tänka innan vi gick in i den stora salen som var alldeles rund till formen och där väggarna var täckta med stora trappsteg, det såg iallafall ut som trappsteg men jag fick förklarat för mig senare att det var sittplatser och den runda avsatsen vi samlades på var en scen.

Mitt på scenen sittande på små kuddar i en halvcirkel samlades vi. Framför oss fanns inte så mycket mer än ett draperi, en gitarr, en mystisk väska samt en flicka. Flickan presenterade sig som Josefina och hon såg ut precis som en prinsessa med rosa klänning och med ett diadem i det långa håret.
Wow! Snacka om underhållning på hög nivå! Till en början satt jag tyst framför mamma och bara tog in allt jag såg framför mig. Den mystiska väskan visade sig innehålla allt från konstiga djur till fjädrar och coola bubblor. Efter en stund blev det svårare och svårare för morsan att hålla mig kvar på min plats. Flera gånger gjorde jag seriösa och allvarliga försök att kasta mig in mot scenen och alla roliga saker som fanns där. Morsan lämnade över till farsan när hennes krafter tog slut och det var nog tur det....

... för då kom den fantastiska BOLLEN fram. En jättestor boll i magiska färger som liksom skrek på mig att fånga den. Tur för de andra barnen att farsan min är så stark och höll mig i så fast grepp - annars hade bollen varit min och ingen hade kunnat ta den ifrån mig, jag lovar!

Mitt i all uppståndelse tappade jag strumporna och här se Ni mig efter föreställningen när jag är framme vid prinsessan och blickar ut över folkhavet för att försöka hitta mina ägodelar... jag menar, utan strumpor hade hemfärden blivit kall...

...sedan när bryr jag mig om strumpor??? Det var annat jag spanade efter - den där bollen var verkligen magisk och den hade verkligen ropat efter mig... kanske om man kunde ta sig bakom draperiet? Kanske om jag kunde göra ett djupdyk i den där väskan? Jag VILL ha den där bollen!

Morsan sa något om att komma hit till Folkets Park och "Barnens Scen" fler gånger och hittar jag inte bollen idag så kan jag ju alltid göra ett nytt försök då!