Intensiv Pingsthelg

Vilken helg vi har haft - jag och min stora och härliga familj!
Pappa behövde inte åka till jobbet utan fanns där lika mycket som mamma. Jättebra tycker jag - när den ena tröttnar så tar den andra över - så kan jag tänka mig att ha det VARJE dag! Pappa nämnde något - han trodde inte jag lyssnade, eller snarare, han trodde inte jag förstod - för mamma om att de får passa sig när jag blir äldre så att "Erik inte spelar ut oss mot varandra..." - vad kan han ha menat? Hihihi

Inte nog med att jag fick ha båda mina föräldrars uppmärksamhet - de senaste dagarna har jag skämts bort med ytterligare kärlek och omtanke från mina nära och kära. Det har varit en helg med mycket besök, många famnar att vandra mellan och mycket ojande över hur söt och go jag är...

Min faster Catarina besökte Sverigelandet och hon passade på att skämma bort mig - me like!

Äntligen fick jag en bild på mig och moster Helena.

Morfar, mamma och jag såklart! Stackars mormor jobbade på MorsDag...

Mamma tycker att jag har blivit stark i nacken och visar stolt upp mig.

Farmor, farfar, faster, pappa och gissa vem som ligger i centrum och vem man talar om?

Det var SOLIGT och varmt i helgen och jag passade på att ta lite blöjfritt!

7 veckor gammal

Jag börjar greppa saker...


Jag har hittat min tumme...

Jag är bäst på att se söt ut...

Tillväxtkurva

Jag var alltså en liten bäbis när jag föddes men de som möter mig idag - 7 veckor gammal - kan intyga att så inte är fallet längre - under min levnad har jag i princip dubblerat min vikt, jag växer så att det, bokstavligen, knakar.

Mina kurvor hos BVC går spikrakt uppåt och mina föräldrar sitter stolt och tar emot beröm om hur duktigt jag växer - allt vore alltså frid och fröjd om det inte vore för min lilla mage som inte riktigt hänger med i svängarna.

Kolik - känns det igen hos vissa föräldrar måntro? Min mamma och pappa ser förtvivlat på när jag spänner mig likt en fiolsträng och otröstligt gråter och gråter - jag skriker till dem: "snälla hjälp mig, det gör oooooooooont" men inget kan de göra som hjälper. Följande görs men hjälper föga:

1. Semper magdroppar

2. MiniFomdroppar

3. Magmassage

Vet Ni vad som funkar bäst, vilket faktiskt går stick i stäv med resonemanget om att magen inte orkar med för mycket mat? Det som funkar nästan varje gång då kramperna sätter igång - det är att käka igen - så det är inte så konstigt att min viktuppgång ser ut som följer:

Datum Vikt

090409 2335

090416 2390
090420 2580
090427 2880
090504 3300
090511 3600
090524 4312

090526 4430

Inget ont som inte har något gott med sig alltså - inte kan mamma neka mig mat när hon ser att jag har så ont.

Ha, jag får äta PRECIS när jag vill för mamma har inte hjärta att säga nej!

En stor familj

Så många det blev! Först hade jag bara mig själv att umgås med där inne i magen. Mina föräldrar blev sedan mina följeslagare och det kändes mysigt. Även om jag inte fattar så mycket ännu så fattade jag iallafall det att vi 3 - vi hör ihop! Snacka om förvåning när jag sedan blev varse följande:

-mamma har en egen mamma och pappa har ytterligare en egen mamma. För att förvirra mig ytterligare så har pappa en egen pappa medan mamma också är i besittningen av en - hör och häpna - egen pappa - hur många pappor och mammor blir inte det??? Mamma och pappa har något som heter syskon och de delar mammor och pappor med varandra. STOPP - jag tycker det är rörigt nu. Jag tänkte att jag skulle reda ut begreppen lite genom att presentera dem kort för Er (utan inbördes ordning) och jag ser fram emot att lära känna och umgås massor med HELA MIN STORA FAMILJ framöver.

Min känsla är att de inte har något att invända mot detta!

Schysst familj!

Moster Helena med hela nosen nere i vagnen hos mig - Ni ser oxå hennes man Andreas, min papps samt min kusin Lucas


Moster Marie fick lite "flashback" - det var sisådär 20 år sedan hennes killar var i denna viktklassen

Hos morfar Kenneth kände jag mig trygg

I farfar Rodhs famn sov jag sött

Här har vi pappas mormor Karin - min gammelmormor (men det ville hon INTE att vi kallade henne)

Här sussar jag gott i farmor Christinas famn

Faster Catarina vill inte släppa taget om mig

Mormor Inger kan inte se sig mätt

Wow, så många människor som finns runt omkring mig och alla bedyrar de sin kärlek till mig - snacka om att bli älskad! Det roliga är att jag inte gjort något för att förtjäna det ännu - alla bara gillar mig av den enda anledningen att jag FINNS TILL - vilken grej, så enkelt!

Kärt barn bar många namn!

Gusten, Sixten och Valter - Ni kunde haft en namne i mig men av olika anledningar slutade mammas och pappas namnvånda (Skatteverket är på dig likt en igel)med att jag i framtiden kommer att lyssna till det tjusiga namnet Erik Daniel Hultgren. Min pappa heter oxå Erik men han stavar det med c. Min pappa heter oxå Daniel men han har det som sitt tilltalsnamn och det har inte jag. Tycker Ni möjligen att mina föräldrar har dålig fantasi?

Diskussionen om namnsdagar har tagits upp av mina föräldrar. Så sent som den 18 maj hade Erik namnsdag och då är det först och främst JAG som har namnsdag anser min mamma och inte som det tidigare varit - att min pappa firades. När min pappa bemötte detta och sa att då är det först och främst han som har namnsdag på Daniels dag och inte jag - vet Ni vad min mamma sa då? Jo,hon sa att detta med namnsdag är ju inte så viktigt och det är framför allt för barnen så visst - det blir lille Erik vi firar främst även på Daniels dag! Heja mamma säger jag!

Jag har förstått att det här med namn är en viktig bit. När jag låg och guppade i mammas mage så var det en av de vanligaste frågorna hon fick - "har Ni funderat på namn ännu" - det och frågan om de tagit reda på om det var en pojke eller flicka! Självklart fick mina föräldrar namnförslag till höger och vänster och med tanke på att de nyfiket tagit reda på att jag var en liten kille så kunde de koncentrera sig på de manliga namnen.

När min mamma var på ett ultraljud mycket tidigt i graviditeten - sisådär i 7:e veckan - så kunde hon inte se så mycket av mig, av naturliga skäl, utan allt hon såg var en ljuspunkt som blinkade och maskinen gav ifrån sig ett blippande ljud. Denna upplevelse gav upphov till det som kom att bli mitt tilltalsnamn under de kommande 9 månaderna - BLIPPEN. Det hänger för övrigt fortfarande kvar och jag kommer på både mamma och pappa att alltjämt kalla mig lille Blippen - vilket fånigt namn va? Men mamma tycker det är gulligt och ok då - på en bäbis är det väl lite sött men nåde den som kallar mig det när jag är en stor liten kille - det är ju skämmigt!

Eva och Monika - mammas söta, rara kollegor - jag vet att Ni hade ett annat val av namn till mig men Ni kan ju glädja Er med att mina föräldrars val oxå är ett hederligt kunganamn - visst kan Erik funka lika bra som Kalle?

Baddax

Jag hade undrat ett tag och funderat på vad den blåa plastgrejen som var placerad under mitt skötbord skulle användas till. När man bott in sig i sitt nya hem och kände sig hyfsat trygg med vanor och rutiner så helt plötsligt en dag ville mamma och pappa införa just en NY rutin!

Baddag!

Bara för att jag kluckat omkring i vatten i 9 månader betyder inte det att jag skulle ha en passion för plask i badbalja och att det inte var min melodi blev mina föräldrar snabbt varse om - jag vråååååååålskrek av obehag, kändes som att mamma skulle tappa ner mig där i baljan och känslan förstärktes ytterligare av att pappa hällt i halva flaskan barnolja vilket gjorde att mammas händer gled över min kropp och det kändes som om hon skulle tappa greppet vilken sekund som helst.



Bättre gick det veckan efter. Då testade mina päron ett nytt grepp. Pappa och jag badade TILLSAMMANS i det stora badkaret och min tanke va: "Varför krångla till det? Precis såhär skall det ju vara - me like". Mamma får vara den som tittar på - hon är en, som pappa säger, badkruka och hon kräver högre temperaturer än jag skulle klara av. Detta blir alltså en pappa-Erik-grej och mamma får stå redo med handduken.

Kroppskontakt

När jag föddes var jag som sagt lite liten och nätt och precis efter förlossningen var det inte mycket bevänt med min kroppstemperatur (35 grader) och för att snabbt komma upp i temperatur - och slippa kuvös - nyttjade man min mammas värme och närhet och bäddade ner mig på hennes bröst och detta var en vana som jag gladeligen tog med mig hem och fortsatte med på hemmaplan.

Har fått berättat för mig (vem är denna pippifågel som viskar hemligheter i mina öron hela tiden???) att medan jag fortfarande låg i mammas mage så hade mamma och pappa diskussioner om var jag skulle ligga och sova på nätterna när jag väl var född. Mamma var helt inne på att jag skulle sova i sängen med dem medan pappa såg framför sig hur jag låg i min spjälsäng i rummet intill och var nöjd med det. Så fel han hade!

Mammas bröst fick det bli och det är även favvispositionen när det vankas tv och vi intar den härliga soffan tillsammans.
Nära skall det vara - det är mys det!

Fotogenique

Pappa tjatar på mamma om att jag alltid ligger med huvudet på och ett och samma håll!

1. Först vill jag be farsan att sluta oroa sig - hallå - när du är på jobbet så ligger jag åt andra hållet oxå, det ser mamma till för hon gör alltid som du säger!!!

2. För det andra så finns det kanske en anledning till varför jag ofta föredrar och hamnar åt ena sidan - och framför allt när kameran åker fram - det är ju MIN sida, gör sig liksom bäst i bild om du förstår vad jag menar och vem vill inte framhäva sitt bättre jag och framför allt då det förevigas på bild?

Håll med om att jag är bedårande sööööööööööt?

Kontraster

Titta på mina lena, små och söta fötter! Kan vifta med tårna men det lär väl dröja ett tag innan jag kommer att trippa fram på dem.

Känner dock lite press från mammas håll - hon var uppe och studsade redan som 9 månaders bäbis - "slå det om du kan!" brukar hon skämtsamt säga - är hon måntro rädd att jag skall lyckas? Min mamma är en tävlingsmänniska så det är nog bäst att jag ligger lågt och låter hennes rekordtid passera innan jag reser mig upp på egen hand - hon kan ju bli lite stött! Hihi

Har Ni sett mina händer - de är om möjligt mindre än mina fötter. Låt dock inte bilden förvirra Er - här jämför jag med pappas stora tassar och då förstärks ju kontrasten ytterligare. Äsch, jag klarar mig gott med mina små klor än ett tag - mamma och pappa gör ju allt åt mig ändå. Det är en av fördelarna med att vara liten - man blir så omhändertagen. Jag kommer säkerligen att återkomma och klargöra ytterligare fördelar med tiden, jag skall bara upptäcka dem först!

Transportmedel

Rullrullrulla, rulla med dig... jag gillar när det går undan! Sedan spelar det inte så stor roll om det är i babyskyddet i baksätet på bilen eller i min fräsiga barnvagn - det viktiga är att det rör sig och köer på Maxi eller rödljus på Föreningsgatan, ja, alla stopp - går fetbort!

Mamma kan berätta en liten rolig sak om mitt babyskydd som mina kära föräldrar införskaffade i god tid till min ankomst för att kunna ta hem mig tryggt,säkert och lagligt:

Medan jag fortfarande låg inne i mammas mage läste mamma och pappa tidningar och böcker av skilda slag om just barn och nyblivna föräldrar. Min mamma mindes att de läst - och skrattat gott åt - en liten historia om en nybliven pappa och mamma som skulle ta hem sitt barn från BB och där pappan inte visste hur barnskyddet fungerade och hur det skulle fästas i bilen - detta trots att pappan haft god tid på sig att klura ut hur och hans käresta undrade hur det var möjligt att han, som tagit på sig denna uppgift som sin, kunde missat att inte lära sig hur denna fungerade, denna stora uppgift. Min mamma och pappa skrattade alltså gott åt historien...

När det var dags för min pappa att hämta hem mig och min mamma så kom han med bil OCH babyskydd och vet du vad? YES, det tog ett stycke tid innan han klurade ut hur jag skulle sättas fast och minns mamma rätt så fick han till och med gå runt där på avdelningen och be om hjälp - fniss, fniss, fniss...

Scary things!

Måste erkänna att jag, när jag såg dagens ljus efter nio månader av ensamt mörker, blev uppriktigt skrajsen och ville backa bandet. Hade jag bara haft bättre koll på armar och ben och kunnat synka dessa så hade jag gjort vad jag kunnat för att ta mig tillbaka in där i magen på mamsen. Nu kunde jag inte annat än att ge ifrån mig ynkligt skrik och hulkande knep jag ihop ögonen för att slippa se.

Vad var det för varelser men framför allt VAD hade de på huvudet? Skulle jag bli tvungen att bära samma fula gröna tingest? Måste jag? Tvinga mig inte ville jag vråla och kanske att de förstod mig ändå - peppar, peppar - än så länge har varken mamma eller pappa uppträtt igen med dessa fasansfulla bonader. Hua, hua!

Jag har försökt lägga de gröna mössorna bakom mig och faktiskt lyckats. Innan jag är klar med detta inlägg har jag ytterligare en upplevelse jag vill sortera in under läskiga grejer:

-den där svarta stumpen till navel som hängde med hem från BB!

Vad var den bra för? Mamma och pappa var där och petade och mixtrade mest varje dag och det var väl inte så att det gjorde ont - kittlade faktiskt mest och det kändes ju lite klumpigt -men framför allt var det ju klart missprydande. Hela jag var ju så liten och söt och go och alldeles underbar, skulle denna klump få förstöra allt detta?

Snacka om att jag drog en lättande suck när jag på min 1-veckas dag kunde konstatera att under den där stumpen så hade jag en helt vanlig navel! Puh!

Mums med mamma!

Det är detta jag gillar mest med mamma just nu!

Mums med pappa!

"Ersättning" jag gillar!

Vem behöver ersättning?

Se vilken stil han har min pappa, vilken precision och skärpa han visar på!

Pappa gick verkligen in för detta med mjölkersättningen och gjorde det till en "liten stund" bara för honom och mig - nåja, här ser Ni barnmorskan Stina som ger direktiv - och han kände att han, som han uttryckte det, "bidrog"...

Too bad att det ganska snart visade sig att jag inte behövde de där extra dropparna. Mig gjorde det inte så mycket eftersom jag, som jag nämnde tidigare, föredrog och satte mammas mums främst.

De vuxna berömde mig och sa att det är bra det, nu får du näring på det mest naaaaaaaturliga sättet och det är så praaaaaaaktiskt så - usch vad de vuxna tjatar. Praktiskt och naturligt -struntar väl jag i - det är ju mumsfillibabba och det är väl viktigast?

Synd lite om pappsen som missar "vår lilla stund" som han kallade det men vet Ni vad? Vi har hittat nya sätt att umgås och mysa - jag gillar tex. att sova middag på pappas stora, trygga bröst - det är mums på sitt sätt.

Vad STORT allt är!

Blöjan närmst inpå min kropp sitter illa och riskerar att halka ner bara någon lyfter upp mig. Må så vara att det är Liberos allra minsta för nyfödda - de är ändå FÖR STORA och risken att jag gör på mig och kissar ner mina kläder är STOR.

På tal om kläder - de är för STORA. Minsta storlek är 50 och låt mig säga såhär: det skulle ledigt rymmas två av mina armar i vardera ärm i denna tröja som någon med möda och besvär knutit på mig. Om nu tröjan är för stor så är det inget mot mössan de tråcklat över mitt huvud - jag lovar, hade jag inte haft öron, som nu fungerar som "dörrstoppar", så hade mössan ramlat ner över mina ögon och näsa och mun och det vore högst skrämmande eftersom jag just nu är en svag stackare som inte riktigt fått tid att känna och se efter hur världen ser ut. En mössa får inte hindra mig att betrakta och lära känna igen henne de kallar min "mamma". Har förstått att det är en viktig människa som jag skall hålla mig på god fot med - hon bjöd på smaskig dryck som jag gärna vill smaka igen och det kändes tryggt att ligga där i hennes famn. Nä, henne måste jag ha koll på så se till att mössan inte ramlar ner över ögonen på mig!

I jämförelse med mig är min mamma STOR men han den där de kallar min "pappa" - han är JÄTTESTOR och han är nog oxå viktig för mig har jag förstått. Han har fått i uppdrag att byta de där stora blöjorna på mig (han gör ett noggrant och bra arbete måste jag erkänna även om jag inte har så mycket att jämföra med) och han har tagit på sig uppgiften att vara högsta ansvarig när det är "Modersmjölksersättningsdax" - det är inte lika gott som det där min mamma ger mig MEN kommer på plats nummer 2 i vad jag gillar. Jag gillar alltså både mamma och pappa - bra känsla!

ALLT är alltså STORT - nä, inte allt - JAG är liten - 2335 gram!!!